Etikett: Marvel

Våghalsen snart tillbaka

AndreasSett

Igår damp trailern för säsong två av Daredevil ner och det ser väldigt lovande ut. Det verkar vara en säsong som behandlar moral och gråzoner. Matt tampades en del med sina inre demoner i den förra säsongen och samma dilemman verkar återkomma i större grad när Frank Castle, mer känd som ”The Punisher” dyker upp i Hells Kitchen.

I den här första trailern får den nya karaktären fullt fokus och det ska bli oerhört intressant att se på vilket sätt han kommer framställas. I serierna är han en antihjälte men här verkar han snarare anta rollen som säsongens skurk. Vi får se. Det här var det jag snappade upp från den nya trailern.

daredevilpunisher

Jon Bernthals version av Frank Castle ser superintressant ut. I ett försök att hämnas sin familj är han ute efter att ha ihjäl allt i sin väg. Den råa tonen från säsong ett verkar intakt.

daredevilromans

Om man läst serierna vet man också om att det här skulle hända förr eller senare. Matt och Karen blir ett par. Jag är nyfiken på om de låter Karen bli lika rubbad som i serietidningen. Vågar de gå så långt?

daredevilsprucken

Daredevils nylle verkar rätt tillskrynklat här. Är det Punisher som gått hårt åt masken?

daredevilnymask

Nyllets omilda behandling verkar ha gett Daredevil en bra anledning till att uppgradera masken med en mer klassisk röd variant. Vill se mer av den innan jag säger bu eller bä men visst ser den lite bättre ut än den rätt kantiga hjälmlika svart-röda?

daredevilpunisherfajt

Punisher får in en rejäl tjottablängare på Daredevil. Föga oväntat blir det en fajt mellan de två, men vem vinner?

daredevilelektra

Avslutningsvis dyker Elektra upp som gumman i lådan. Undrar vilken roll hon kommer spela i serien?

daredevilfortsattning

Ny trailer 25:e februari. Fokus på Elektra denna gång?

Säsong två av Daredevil har premiär 18:e mars på Netflix. Här nedan kan du se trailern i sin helhet.

Mörkret omger Jessica Jones

AndreasSett

Två dagar tog det för mig att mosa mig igenom säsongens 13 avsnitt. Rätt galet när jag tänker efter. Ibland kan sjuka barn komma väldigt lägligt.

Daredevil var ingen engångsföreteelse. Med Jessica Jones visar Netflix och Marvel att de kommer att fortsätta leverera välgjorda tv-serier i detta superhjälteuniversum. David Tennant som Kilgrave är minst lika bra som Vincent D’Onofrios tolkning av Kingpin och Krysten Ritter är klockren i rollen som en alkoholiserad privatdeckare med ett mörkt förflutet. Härligt med en stenhård kvinnlig protagonist i huvudrollen för en gångs skull.

Det är mycket som känns igen från Netflix första Marvelserie. Marvelfilmernas lustiga och skämtsamma känsla är som bortblåst. Det är rått, tungt och kolsvart. Precis som i fallet med Daredevil. Här finns det gott om svärta. Men medan Daredevil var en brutal och våldsam upplevelse är Jessica Jones mörk på det psykologiska planet. Det finns många lager i Jessica Jones och karaktärerna är sällan endimensionella, onda eller goda.

Men den som väntar sig spektakulära och superhjältelika strider kommer bli besviken. Det återfinns inte mycket av den varan här. Jessica Jones har visserligen superkrafter, men hennes primära vapen är förmågan att använda sina färdigheter som privatdeckare för att bekämpa sina antagonister. Tempot är därför långsamt men stämningen är alltid på topp med sin noir deckarkänsla.

Daredevil som serie är för mig ändå strået vassare men Jessica Jones tillför något helt nytt till MCU. Det finns en svärta här som ingen av tidigare filmer eller serier varit i närheten av. Nu ser jag fram emot Luke Cages egna tv-serie, en karaktär som förekommer flitigt även i denna serie. Det ska bli intressant att se vad han kan tillföra innan Iron Fist och slutligen gatuhjältekollektivet Defenders tar vid.

Ett överflödigt inlägg om superhjälte-tv

AndreasKrönika

shadowland

I samband med att tv-serien om Daredevil släpptes till Netflix började jag fantisera om vilka fler, inte fullt så välkända superhjältar, som borde få chansen i tv-rutan. Min bloggartikel finns fortfarande sparad som ett utkast med titeln, ”Efter Daredevil: Superhjältar som borde bli tv-serie”. Inlägget publicerades aldrig men innehåller en lista med ett gäng karaktärer som enligt eget tycke borde lämpa sig ypperligt för tv-formatet. Det lustiga är att listan och min önskan känns mer och mer överflödig.

Så här såg min opublicerade lista ut:
Punisher
Moon Knight
Cloak and Dagger
Ghost Rider
Spawn
Batgirl, Robin och Nightwing

Sedan jag sammanställde den har det gått rykten om att merparten av dessa ska bli tv-serie. Punisher är bekräftad för säsong två av Daredevil till att börja med, och vem vet, kanske får han en egen serie så småningom. Så sent som igår dök det upp ett rykte om att Moon Knight blir nästa gatuhjälte att få en egen tv-serie på Netflix, ett likadant rykte dök upp för Cloak and Dagger och Ghost Rider i somras. Vad gäller Spawn är en ny animerad tv-serie på gång så en live action-serie låter vänta på sig, och med TNT:s serie Teen Titans i åtanke kommer vi åtminstone få se Robin och Batgirl men säkerligen också Nightwing vad det lider. Och det kommer mycket, mycket mer än detta.

Att superhjältarna på allvar intar våra vardagsrum de kommande åren råder det inget tvivel om och nu när Daredevil visat var skåpet ska stå så välkomnar jag detta faktum med öppna armar. Vi lever sannerligen i en tid där allt är möjligt, där vår uppväxt med actionfigurer och serietidningar får nytt liv, och där nostalgin genomsyrar mycket av det vi nu ser på bio och tv. Kan det aldrig bli för mycket av det goda då? Såklart det kan, men mitt tips: njut av det som är bra och ignorera resten.

Pepptoppen i juni

AndreasLäsning

Sense8
Jag tyckte Matrix-syskonens senaste, Cloud Atlas, var en suverän film. Uppenbarligen verkar jag vara rätt ensam om det. Hur som helst verkar deras kommande Netflix-serie gå i lite samma stil. Sammankopplade karaktärer med olika ursprung och med radikalt annorlunda liv. Tror det blir en höjdare.
Var: Netflix
När: 5 juni

Jurassic World
Är tveksamt inställd till denna. Jag som många andra var eld och lågor när den första Jurassic Park anlände på biograferna för drygt tjugo år sen, men jag tycker inte den har åldrats så väl, och det här ser ut som en i raden av alla påkostade actionrullar utan hjärta. Jag hoppas mina föraningar är helt uppåt väggarna.
Var: Bio
När: 12 juni

Dark Matter
Science fiction-serie som bygger på en serietidningsförlaga. Allt som utspelar sig på ett rymdskepp måste per automatik kollas upp om du frågar mig. Kan bli både toppen och pannkaka.
Var: Syfy
När: 12 juni

Stormvinge omslag FINISH CS5 v2.inddStormvinge
Oskar Källners nya roman om flygande hästar (?). Jag läser sällan ungdomsböcker men den här, efter en hel del efterforskning och utfrågning av Oskar själv, verkar oerhört lovande. Som Den svarta hingsten i science fiction-miljö sägs det. Superintressant koncept!
Var: Fafner Förlag
När: 14 juni

Fantastic Four
Jag älskade regissören Josh Tranks tidigare film Chronicle och uppskattar att han verkar kunna ta tuffa beslut och försöker göra något nytt med varumärket. Michael B. Jordan som Johnny Storm, en gigantisk The Thing, som jag har svårt att tro att vi får se springa omkring skyddad av en kappa, och en mycket mörkare ton än i de tidigare filmerna. Klart man blir nyfiken i en strut!
Var: Bio
När: 19 juni

True Detective
Första säsongen var enastående med flertalet helt magiska scener. Det här ser inte riktigt lika tilltalande ut på förhand. Opassande skådisar, det skvallras på förhand om brist på övernaturlig mytologisk känsla och återigen ett par tuffa gubbar i huvudrollen. Börjar redan bli lite tröttsamt. Jag blir gärna motbevisad.
Var: HBO
När: 21 juni

Batman: Arkham Knight
Rocksteadys två första Batman-spel är utmärkta actionäventyr, det senaste spelet i serien ser ut att kunna bli ännu bättre. Mer fokus på fordon och fler spelbara karaktärer denna gång. Denna generations konsoler börjar så sakteliga få en rad intressanta måste ha-titlar nu. Det var på tiden.
Var: PS4, XBO, PC
När: 23 juni

vadgordinabarnVad gör dina barn när du sover?
Jag läste aldrig klart Mikaels Strömbergs roman Vätten men jag gillade den halvvägs in, lyckades nämligen glömma den i sommarstugan när vi bommade igen för sommaren, och har sen dess inte fått tummen ur att ta upp den igen. Men har bestämt att det får bli en av årets sommarböcker att ta sig an. Den och kanske också hans nya, Vad gör dina barn när du sover? Jag tror bannemig det! Skräckromaner med läbbiga barn slår aldrig fel!
Var: Eskapix Press
När: 27 juni

Daredevil sätter en ny standard för superhjälte-tv

AndreasSett

ddart

Jahopp. Då var de tretton avsnitten avverkade. Det känns redan tomt. All denna väntan och sen boom! Två dagars intensivt tittande och sen var det över.

En sak som står helt klart är att Marvel och Netflix har satt en helt ny standard för superhjälteserier. Daredevil som tv-serie är allt som jag hoppades på att den skulle vara och lite till. Den är dessutom allt som Arrow försöker vara men inte lyckas med. Jag vette fasen hur jag ska kunna återgå till att följa den bajsnödiga pilbågeskytten efter det här.

Resten av texten innehåller spoilers och avslöjande bilder. Läs vidare på egen risk.
Fortsätt läsa ”Daredevil sätter en ny standard för superhjälte-tv” →

Daredevil – första intrycket

AndreasSett

Daredevil är här och jag har både grämt mig och jublat av lycka inför seriens premiär. Kan den leva upp till mina högt ställda förväntningar eller blir det ännu en underhållande men tramsig superhjälteadaption på dumburken? Än så länge har jag bara hunnit se piloten och nej, hittills är jag inte besviken i alla fall.

Faktum är att jag är överraskad över hur mycket modern dramaserie det faktiskt känns, och fightingkoreografin var ju awesome! Huh! Det gjorde verkligen ont att titta på. Inget överdrivet slowmotiontrams (för det mesta i alla fall) utan bara stenhård sluggerfest. Längtar efter att se mer! Ikväll blir det bingetittande med åtminstone tre avsnitt till. Jag lär återkomma med mer omfattande intryck när jag klämt hela serien, så vi hörs väl igen om ett par dagar då…

Se alla tretton avsnitt på Netflix nu.

Nördar, hör upp! Vår bästa tid är nu!

AndreasNörd

green-lantern-movie-photos-01

Som en reaktion på Jimmy Håkanssons (och andras) blogginlägg kände jag mig tvungen att skriva av mig om det rådande gnället över att vi översvämmas av superhjältar, både på vita duken och på tv. Så här skriver Nöjesguidens Håkansson bland annat; ”Att Marvel och DC Comics tsunami-dränker våra skärmar med allt superhjälterelaterat de har i sina dammiga arkiv är om något ett tecken på desperation. Tillsätt en ny Star Wars-trilogi och superhjälteföraktet är komplett. Marvel och DC Comics har gått från att vara nördkulturens frälsare till att bli dess ohälsosamma feeder. Vi nördar hann knappt ärva jorden förrän vi dog av kulturell kolesterolförgiftning.”

Han har en poäng i vad han skriver, jag inser det. Men själv är jag fortfarande i nördhimlen! Jag får helt enkelt inte nog av superhjältar. Ser vansinnigt mycket fram emot Netflix-satsningen Daredevil och diggar supertöntiga The Flash. Och på tv finns det fortfarande rum för superhjältar. Arrow, The Flash, Agent Carter och Agents of SHIELD är väldigt olika produktioner.

Filmerna kan jag däremot hålla med om, där råder det inflation, ingen tvekan. Jag ser det dock som kul underhållning och verkar kunna svälja hur mycket som helst av det. Ärligt talat, jag tyckte tramsiga Green Lantern trots allt var rätt underhållande och gillade bespottade Man of Steel mer än jag vågar erkänna. Det vimlar av dem, vissa är sämre än andra, men personligen älskar jag detta faktum. Att obskyra hjältar som Ant-Man och okända superhjältekollektiv som Guardians of the Galaxy får egna filmer hade jag inte ens vågat drömma om som finnig tonåring.

Men kan man inte applicera det på hipp relations-tv också för den delen? Girls, Togetherness, Looking och Transparent är alla bra men börjar inte det bli lika tröttsamt med så många snarlika serier i det facket också? Serier som inte handlar om något speciellt, som skildrar olika människors liv, oftast i någon typ av familj eller umgängeskrets. Eller är det mer okej när trikåer och superkrafter lyser med sin frånvaro?

Kan vi inte glädjas över att vi nördar äntligen får utlopp för allt det där som bara fanns i våra sönderbläddrade serietidningar när vi växte upp, och under en tid då, åtminstone mitt, pojkrum var fyllt med travar av Marvels Universum, Spindel-Mannen och Läderlappen? För egen del är inte överdosen ett faktum än i alla fall.

En skjutglad tvättbjörn och ett fåordigt träd

AndreasSett

gotg

OBS! Texten innehåller milda spoilers om du inte vet ett smack om Thanos.

Igår var jag på min första ensambio någonsin. Jag var där helt på egen hand med andra ord. Det var en intressant upplevelse. Till en början tyckte jag det var rätt skönt, fullt fokus på filmen liksom. Lite egentid. Sen insåg jag att jag var där på Guardians of the Galaxy, en film som många betraktar är för en yngre publik, och det kryllade av dem. Det babblades i mobiler, filmrepliker härmades, det tjoades och prasslades. Hela filmen igenom. 90% av biobesökarna var mellan 10-16 år och jag har uppenbarligen glömt av hur störig man kan vara i den åldern.

Filmen då? Jovars. Den var urfånig, förutsägbar men samtidigt fantastiskt underhållande. Nu har jag bara läst det första numret av Legacy-serien (kommer upp en text om hela första volymen så fort jag är klar) men jag tycker att karaktärerna sitter som en smäck. Chris Pratt är klockren som Star-Lord, Bradley Cooper gör Rockets röst med bravur och både Drax och Gamora såg ut och kändes som i serien. Coolt att få se mer av Thanos efter det lilla inhoppet i Avengers-rullen och jag gillade att de plockat in Ronan som huvudskurk, såg faktiskt nyss ett avsnitt av tecknade Avengers där han medverkade. Däremot var deras agendor lite väl luddiga. För oss som läst serier med Thanos vet ju att ”The Infinity Stones” behövs för att göra ”Infinity Gauntlet” komplett och låter honom därefter styra över hela universum. Här framkom det inte riktigt vad de var ute efter, någon av dem. Men jag är okej med det. Att Marvel-skurkar är onda och maktgalna, det vet vi vid det här laget.

Jag älskade Super och hade därför höga förhoppningar på James Gunn som regissör och jag tycker han gör ett förträffligt jobb. Den var dessutom oväntat rolig. En del av skämten var visserligen aningen fjantiga, med lite kiss och bajs-känsla över sig, men jag kom på mig själv med att fnissa lite här och var. Det mesta var roande. Sen är tempot helt vansinnigt emellanåt. Det händer saker precis hela tiden och det är få gånger man får hämta andan ordentligt, men inte mig emot. Det är verkligen en popcornrulle i precis rätt bemärkelse. Spektakulära actionsekvenser, massvis med humor och störtsköna karaktärer. Precis som förväntat.

Jag är dessutom enormt nyfiken på att få se hur de tänker knyta ihop denna med kommande Avengers-filmer. Att Thanos återkommer även här bådar gott inför en superfet crossover i framtiden. Jag tror inte det sker redan i Avengers 2, då Ultron redan etablerats som huvudskurk, men i en eventuell tredje film. Ja, varför inte? Känns långt ifrån omöjligt. Som Marvel-nörd slickar jag mig redan entusiastiskt om munnen…