Spela fyrtakt på Wii

För er som inte prenumererar på Super Plays nyhetsbrev – Börja med det nu! Det är den inte allför okände Oskar Skog som håller i detta suveräna lilla brev som dyker upp i min mejlbox en gång i veckan. Det är en högtidsstund att läsa varje gång. Jag lovar! Så registrera er på Super Play ögonaböj!

En av länkarna som medföljde nyhetsbrevet denna vecka var en film från det trumspel till Wii som presenterades på E3-mässan. Förutom det snabba lilla videoklippet från Nintendos presskonferens har åtminstone inte jag sett ett skit från detta spel och blev löjligt exalterad när jag såg detta. Om det bara är en teknikdemo eller om det kommer bli ett fullfjädrat spel av det hela har jag ingen aning om. För min egen del är det mer än välkommet om det skulle visa sig att det blir det sistnämnda.

Den brinnande skelettgubben visar upp sig

Okej, jag vet. Jag lovade att jag endast skulle hålla mig till spel i denna blogg men nu går det liksom inte längre. Jag menar, helvete! Ghost Rider trailern har äntligen hittat ut på nätet! Självklart ser det super-mega-jätte-animerat ut men åtminstone jag blir likt Ghost Rider själv, eld och lågor över att min barndomsfavorit i Marvel-universumet är på väg till vita duken.

Jag är övertygad om att den kommer floppa men skitsamma, detta ska ses hur kass den än må vara! 🙂

Första intryck – Dreamfall: The Longest Journey

Jag missade totalt The Longest Journey (eller Den Längsta Resan som det översattes till här), dvs föregångaren till Dreamfall. Och efter att ha läst lite intryck av spelet så verkar det vara ett suveränt alster äventyrspel enligt de flesta. Uppföljarens vitsord har varit ännu fler så glad i hågen och jävligt förväntansfull passade jag på att ta reda på om det verkligen fanns någon substans i dessa påståenden när jag i helgen helt ägnade min uppmärksamhet åt min svarta krysslåda och detta äventyr.

Något som jag snabbt noterade var handlingen och berättartekniken som vida överträffar det mesta i spelväg. Historien om den apatiska tjejen Zoe berättas på ett behagligt och spännande sätt med en del överraskande inslag som mystiska hjälp-meddelanden samt plötsliga försvinnanden. Man undrar hela tiden vad som ska hända härnäst och trots i vissa fall onödigt lång dialog så är Dreamfall storymässigt en pärla. För ovanlighetens skull känner man för karaktärerna tack vare den smarta dialogen. För min egen del kunde de visserligen varit visuellt sett bättre återgivna. Försöket till den överdrivet mänskliga animeringen lämnar mer att önska dessvärre. Miljöerna håller däremot hög klass av vad jag hitills fått erfara.

Några timmar in i spelet konstaterar jag glatt att Dreamfall levererar högklassig underhållning för en äventyrsfantast. Några saker drar dock ner intrycken. Fajtingsekvenserna är bara pinsamma. För det första känns de rejält ihopslafsade och för de andra är de skit-tråkiga att spela. Det känns lite fegt av norska Funcom att implantera något sådant i ett spel av den här kalibern. Införandet av slagsmålsmomenten skvallrar om att detta är något utvecklarna tror att spelare vill ska vara med i var och vart annat spel numera. I detta fall på bekostnad av ett dåligt genomfört jobb med just den delen tyvärr. Men detta är också ett av de få saker som jag än så länge kan klaga på.

Dreamfall verkar oförskämt bra tills nu.

Fler skumma filmer från Psyco3ler

Kommer ni ihåg skaparen av Nintendo ON-filmen? Den där med Virtual Reality-hjälmen ni vet. Nu är han i vilket fall tillbaka med ännu en skum film. Den här är faktiskt ännu underligare. Vill man så kan man plocka fram sax och papper om det nu skulle underlätta.

Själv fattar jag ingenting av detta. Om någon vill förklara så varsågod.

Tankar om Brainage

Tja, Brainage lär väl inte göra alla överdrivet uppspelta kan jag tänka mig. Gränsnittet är bland det fulaste jag sett, de olika övningarna är alldeles för få och det är knappast ett spel man kan lira mer än ett par minuter om dagen. Trots detta har det blivit lite av en drog för min egen del. Främst tack vare det inbyggda Sudokut. Jag har tom börjat att smyga med korsordsbilagorna när jag köper kvällstidningar endast för dessa Sudoku-kryss. Allt detta tack vare Brainage.

Resterande delar i spelet är långt ifrån lika fantastiska. Matteproblemen återvände jag ständigt till den första veckan för att förbättra mina resultat. Men efter tag försvann suget och numera är det nåt jag snabbt hoppar över för att genast lösa Sudoku istället. De övningar där minnet spelar en väsentlig del gick fetbort från första början. Mitt minne är jämförbart med en guldfisks skulle jag tro. Jakten på fina resultat slutade med andra ord ganska tvärt. Visserligen hann jag att nå den fullt respektabla hjärnåldern – 28 på den inledande veckan vilket ansågs bra enligt spelets så kallade doktor, gestaltat av ett ovanligt fult animerat och grovhugget polygon-huvud.

Men det är liksom skit samma nu. Jag har spelat Brainage återkommande över en hel månad. Och det vill jag lova är ett gott betyg. Vanligtvis brukar ett spel räcka högst en vecka innan jag tröttnar och trånar efter nåt nytt att avverka. Brainage ger mig en dos av självbelåtenhet varje dag i form av ännu ett löst Sudoku. I bland kan en sån enkel liten sak räcka. 🙂 

Spel2.se läggs ner

Denna text är allt som numera pryder sidan:

"Spel2.se var världens bästa spelsajt. När vi på konceptnivå planerade projektet för ett år sedan var idéerna och skribenterna av den kaliber som verkligen hade kunnat förändra branschen. Vi hade den perfekta spelsajten i våra hjärnor.

Någonstans på vägen glömde vi bort en detalj. Tid.

Vi har inte längre tid. Vi ska bli pappor."

Trist men sant. I mina ögon var Spel2.se en av de bästa spelsidorna som existerade på nätet. Så det är minst sagt jävligt tråkigt att den nu försvinner. Vila i frid Spel2.se.

Castlevania + Wii = No Deal?

Ett trist besked för oss Castlevania-älskare som tänkt att skaffa oss en Wii dök upp häromdan. Producenten till serien, Koji Igarashi meddelar att ett Castlevania till Wii inte kommer att bli aktuellt då han anser att spelserien lämpar sig dåligt för maskinens funktioner. Dessutom påstår han att spelare som köper Nintendos nya maskin vill ha korta och innovativa upplevelser istället för Castlevania-spelens längre och mer storskaliga äventyr.

Vaddå generalisering?!? Själv tror jag att merparten av de potentiella Wii-köparna knappast nöjer sig med endast korta spelupplevelser på formatet. Igarashi måste helt missat att spel som – Zelda, Mario, Reed Steel och Metroid kommer till Wii och de kommer knappast vara spel som man plöjer igenom på bara nån timme. Nåväl, vi får helt enkelt nöja oss med det kommande DS-spelet Portrait of Ruin tills vidare och hoppas på att Igarashi ändrar sig när det gäller Wii i framtiden.