I årets första avsnitt gästar ännu en författare podden. Oskar Källner är aktuell med novellsamlingen ”Munins skärvor” men ligger även bakom fantasyromanerna ”Drakhornet” och ”Skogens hjärta”. Vi pratar såklart om Oskars verk men också om fantastik som genre. Dessutom förklarar vi varför en stenhård farmor kan vara en bra litterär karaktär, men det blir även mer filosofiska tankar när Oskar funderar kring vad det egentligen innebär att vara människa.
Efter en smärre försening är det äntligen dags för Johannes Pinters debutroman ”Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)” att släppas på förlaget Eskapix. Författaren arbetar till vardags med film och har varit involverad i allt från SVT-produktioner som ”Odjuret” och norska skräckäventyr som ”Trolljägaren”. Jag skickade över ett knippe frågor på klassiskt nöjestidningsmanér för att ta reda på mer om hur Johannes tänker kring sitt författande och debuten.
Hur föddes idén till boken?
Idén är en kombination av att jag ville göra något med nordiska väsen, och att jag gillar såna där äventyrsskräckfilmer som ”Hansl & Gretel – Witch hunters” och ”Van Helsing”. Väldigt snabbt kom jag fram till att jag behövde en huvudperson, och en som inte var your average action hero, utan tvärtom en person som gjorde jobbet under viss ansträngning. Att huvudpersonen har cancer kom också rätt snabbt, då jag ville hitta en kontrapunkt i den yttre skräcken. Det är så bra skräck funkar tycker jag, att allt har en återklang inne i karaktärerna.
”Vackra kyrkor jag besökt” handlar delvis om svenska sagoväsen. Varför fascineras du av dessa varelser?
Motfråga: vem gillar INTE svenska väsen? Det var kul att applicera dessa mytologiska väsen i svensk vardag. Att korsa saga och realitet. Sen är det så att olika väsen har olika personligheter och temperament, så boken är på sätt och vis en vandring i extrema personlighetsdrag. Valdemar, som är huvudperson i boken, möter fiender som besegrar motståndare med slughet eller skönhet eller ren och skär blodtörst. Det kräver olika typer av motdrag.
Har du några litterära förebilder eller favoritförfattare som du inspireras av?
Som novellist gillar jag Ray Bradbury och Neil Gaiman. Jag är inte riktigt lika såld på Gaimans romaner. På romansidan är jag förtjust i lite olika författare, som tidiga Stephen King, Carl-Johan Vallgren, Gilliam Flynn och Mare Kandre. Till exempel.
Vad hoppas du uppnå med din romandebut?
Jag hoppas hamna på kartan. Att jag genom min roman får en litterär identitet. Det är nästan viktigare än att tjäna stora pengar. Att bli ett varumärke som det så fult brukar heta.
Vad händer nu, har du några nya projekt i görningen?
Roman nummer två, ”1007”, har jag fått grönt ljus för på mitt förlag Eskapix press, kommer lagom till bokmässan i Göteborg. Sen har jag en vansinnigt cool skräckroman, ”Karmakoma”, som jag skrev under 2014 års Nanowrimo, den vill jag hitta ett hem för om det finns nån som är intresserad. Sen arbetar jag med ett hemligt projekt tillsammans med en annan författare. Vi får se var det landar, men det är nog det som jag tror mest på av allt jag gjort.
Min recension av boken kan du läsa här.
Köp boken hos Eskapix här.
Mer skräck och ännu en författare väntar i det fyrtioförsta avsnittet av Farfarsparadoxen. Susanne Samuelsson är aktuell med novellsamlingen ”Kattmänniska” och avslöjar i programmet vad det innebär att skriva feministisk skräck och varför det egentligen behövs.
Igår ringde jag upp författaren Christian Johansson som nyligen släppte den finfina skräckromanen Parasitus. Läs min hyllning av boken här. Vi pratade om den nysläppta romanen, skräck som genre och resultatet av vårt samtal hör du i det senaste avsnittet av Farfarsparadoxen.
Trots avsaknaden av Berg lever Farfarsparadoxen i högsta grad. I avsnitt 40 inleds en ny epok i dubbel bemärkelse. För det första är jag, Ljungström, numera ensam härförare, men kommer ta hjälp av gäster i fortsättningen. Upplägget blir mer intervjulikt än tidigare och först ut är Christian Johansson som gett ut skräckromanen Parasitus på Epok förlag. Men misströsta ej, Berg kommer fortsätta dyka upp då och då även i framtiden.
