Författare: Andreas

 

Var hemma på lunchen för att laga ihop nåt smaskigt att trycka i mig. Det sket sig rejält. För när jag tar den vanliga vägen förbi brevlådan så ser jag till min förtjusning att The Orange Box har anlänt. Istället för mat avnjuter jag de första banorna i Portal och även om jag nu sitter här extremt hungrig var det värt det. Och japp, jag är extremt spelskadad. 

Portal är fantastiskt bra. Dessutom är det en frisk fläkt bland alla i många fall liknande spelupplevelser. Ett pusselspel sett från förstapersonsperspektiv tillhör knappast vanligheterna i spelsammanhang och det känns väldigt befriande att slippa allt skjutande och dödande för en gångs skull. Det är rejält avskalade och väldigt stilrena miljöer man vistas i med vita kakelliknande väggar så långt ögat når och åtminstone jag får en känsla av att jag står mitt i en tömd simbassäng här och var. Pusslen är än så länge väldigt lätta men ändå oerhört smart konstruerade. I vilket fall ser jag fram emot att få fortsätta mitt portalskjutande ikväll när jag kommer hem.

Så igår kom det till slut – Halo 3. Mina första intryck av spelet är lite blandade. Det är ett kompetent bygge och det känns väldigt genomarbetat på alla sätt och vis men jag har än så länge inte stött på nåt på den dryga timman jag spelat som skulle kunna försvara alla fullpottare det kammat hem i betygväg. Men det är heller inte direkt rättvist att bedömma ett spel efter bara en timmes spelande så räkna med mer intryck från min sida i Radio Speltorsk nästa vecka då jag förhoppningsvis fått mer kött på benen…

Det var mycket som avslöjades på Nintendos konferens igår. Bland annat kommer man att kunna köra motorcykel i nya Mario Kart. Det har dessutom tidigare sagts att en ratt kommer medfölja spelet. Nu undrar man givetvis: Hur fan går rattar och motorcyklar ihop?! Mitt tips till Nintendo är att skita i alla förbannade tillbehör och istället ägna sig åt att försöka göra fler spel som Metroid Prime 3 där Wiimoten och nunchucken fungerar alldeles ypperligt utan en massa påtvingade tillbehör.

Wii´s nerladdningstjänst Wii Ware eller Wii Software som den kommer att kallas här fick lite mer kött på benen i form av ett gäng spelavslöjanden. Final Fantasy Crystal Chronicles: The Small King and the Promised Country är inte bara ett långt namn utan ett spel som kommer släppas exklusivt till Nintendos hemladdningstjänst. Att ett FF-spel kommer till Wii Ware känns som en riktig bomb i spelvärlden (eller framförallt i den lilla delen av den kallad Japan åtminstone) och lär få bra fart på Nintendos nysatsning hur kasst det än må vara. Övriga spel som utannonserades till tjänsten var långt ifrån ögonbrynshöjande. Ett nytt Pokemon som såg extremt blockigt ut och en remake på Dr. Mario var väl de som måhända kan ha köpvärde.

En kul grej var att Disaster fick lite strålkastarljus riktat mot sig igen. Det har ju varit väldigt tyst om det här spelet nu och har man en huvudperson som ser så här tuff ut så måste det ju bli bra:

Sedan blev man ju lite glad över avslöjandet av Fire Emblem till DS givetvis. En spelserie jag är väldigt förtjust i. The Sacred Stones är ett myspysspel som alla med en GBA bör ha spelat. Mer om konferensen finns att läsa här exempelvis.

Bokad och klar! 😀

 

Positivt:
+ Öppningssekvensen – Löjligt läcker artwork samt sjukt mysig musik är aldrig fel
+ Styrningen – Fungerar långt över förväntan
+ Grafiken – Kanske det snyggaste som skådats på DS
+ Pusslen – Pekpenna + Zelda = grymma pussel
+ Den tredje bossen – Kanske den smartaste bossfajten någonsin i Zelda-serien
+ Boomerangen – Att ”rita” hur föremålet ska kastas funkar kanon
+ ”Solpusslet” innan tredje templet – Genialt!

Negativt:
– Phantom Hourglass-templet – Stressigt och störigt (smaksak)
– Styrningen –  Styrkors är bättre
– Grafiken – Lite grötig här och var
– Storyn – Lika tam som vanligt och här om möjligt ännu mer banal

Slutkläm:
4-5 timmar in så känns det här som det bästa bärbara Zelda-spelet någonsin och det enda som kommer i närheten i två dimensioner är A Link to the Past. Frågan är bara om det håller hela vägen. Jag anar en tendens till att upplägget med pekpennan kan komma att bli upprepande längre fram i spelet. Men just nu har jag väldigt svårt att slita mig.