Under de senaste dagarna har jag roat mig med att sätta ihop listor på IMDB för filmer jag vill se. Det uppenbarade sig relativt snart att listan befolkades till störst del av fåniga skräckfilmer i b-rullefacket.
Jag har alltid fascinerats av skräck och komedi i kombination. Än idag stavas några av favoritfilmerna Braindead och Evil Dead 2. Och vem minns inte monster-skräckisar som Critters, Hotet från underjorden och Gremlins? På senare år har filmer som Black Sheep, Slither och Grabbers hållit fanan högt i denna subgenre.
Mitt nya livsmål blir därför att bocka av denna kavalkad av skabbiga b-filmer som jag bara måste se. En ny bloggserie är därmed född! Jag kallar den B-rullemaraton.
Zombeavers är just en sån där film. Intresset har funnits där sedan jag först såg trailern. Det verkade vara en ny härligt tramsig homage till denna anrika genre. Det vill säga, orimliga monster som löper amok och knasigheter uppstår, kryddat med blod och slafs givetvis. Kolla själva nedan. Visst ser det liiite lovande ut i alla fall?
Så vad tyckte jag? Nä, usch. Det här var ingen höjdare. Zombeavers är en slapp, oinspirerad och usel film. Klippningen är otajt och monstereffekterna är pinsamt dåliga. zombiebävrarna ser ut att vara ihopsnickrade på en kafferast. Allt sånt kan jag vanligtvis ha överseende med om charmen och glimten i ögat finns där men Zombeavers levererar tyvärr inte på några som helst plan.
Jag gillar ändå premissen och det finns ett kul upplägg här. Det är medvetet löjeväckande med bävrar som förvandlats till blodtörstiga små zombievarelser såklart. Att göra en monsterskräckis med djur som inte på nåt vis är skräckinjagande är ett recept som funkat förut. Och när människorna blir infekterade och förvandlas till bävermutationer är det stundtals riktigt lyckat. Men det räcker inte. Den där göttiga känslan infinner sig aldrig. Karaktärerna är FÖR dumma, manuset är obefintligt och skådespelarinsatserna är inget att hänga i granen de heller. Och återigen, bävrarna ser förjävliga ut. Allt är för kackigt helt enkelt.
Mitt b-rullemaration börjar alltså med en stor besvikelse. Jag hade ändå hyggligt stora förhoppningar på denna. Trist.
Nästa film i mitt b-rullemaraton: Manborg