Etikett: Funderingar

Nu har jag bestämt mig. Inga nya spel förrän tidigast februari 2008.

De flesta som följer den här bloggen vet att jag är helt värdelös på att avsluta spelen jag köper. Grejen är den att jag dessutom oftast lägger ifrån mig spelen fast jag tycker dom är bra. Anledningen går att läsa från ett tidigare inlägg på bloggen.

Spelen som ska avverkas innan februari är dessa: Mass Effect, Zelda: Phantom Hourglass, Half-Life 2 (eventuellt även de båda episoderna som medföljer The Orange Box), Metroid Prime 3: Corruption och säkerligen några till. Undantaget är möjligtvis ett gäng XBLA-titlar som bara måste införskaffas med framförallt Sensible World of Soccer i spetsen.

Men det känns skönt att ta det här beslutet på nåt sätt. Slippa den där jävla abstinensen jag får av att inte hinna spela liren jag köper. Så jävla onödigt liksom.

Kan dessutom passa på att uppdatera mina intryck från Mass Effect en smula. Mina första intryck kändes trots allt en aning orättvisa såhär i efterhand. Men jag har helt ändrat uppfattning om spelet även om mitt sammanfattande ord om spelet fortfarande stämmer till viss del. Spelet är ju fantastiskt för ffs!

Det är inte pga de stela striderna eller den i många fall rätt så tråkiga grafiska designen utan för den fenomenala handlingen och de sjukt välgjorda dialogerna. I bland är det konstigt att så få lyckade detaljer kan påverka helheten på det sätt som det ändå gör i Mass Effect. För ärligt talat finns det en hel del att gnälla på när det gäller mycket av Mass Effects innehåll, men man liksom skiter i det så fort man låter sig själv ryckas med i storyn, och kommer på sig själv med att klia sig i huvudet när man ställs inför de många nyansrika valen man stöter på i spelets fiffiga dialogsystem.

Nu vet ni det.

Ännu mer Super Mario Galaxy. 

Det händer inte ofta men emellanåt fastnar min sambo för ett spel. Och nu är det dags igen. Den här gången är det Super Mario Galaxy som lockar och detta är ju såklart ett problem.

Eller ja, det är kul att hon att delar mitt intresse då och då men vad som stör mig är att så fort vi har lite ledig tid (dvs när sonen sover) så är det hon som plockar upp Wiimoten och lägger beslag på tv´n. I stället får jag sitta och spela på nätterna vilket knappast gör mig gott dagen efter då jag mer påminner om en zombie än den sedvanligt trevliga filuren jag i själva verket är.

Men trots mina nya zombiedrag så finns det en del positivt med det här också. Hon har helt plötsligt fått mer överseende med mitt spelande och låter mig sova på morgonen. Eller ja, åtminstone tills jag måste gå upp för att åka till jobbet. Men jag slipper kliva upp när sonen vaknar åtminstone, vilket brukar vara en timme tidigare ungefär.

Men om jag fick bestämma så skulle jag spela Super Mario Galaxy dygnet runt just nu.

Så bra är det faktiskt.

Samtidigt som jag sitter och har skitskoj med den hängselbyxförsedda mustachfarbrorn så har jag funderat på vilka övriga stordåd vi har att vänta till konsolen. Vi har åtminstone fått tre riktigt feta storspel till Wii i och med Twilight Princess, Metroid Prime 3 och Super Mario Galaxy men vad har man att se fram emot efter dessa? Super Smash Bros Brawl. säger kanske någon men i ärlighetens namn så är det ett spel jag är tveksam till. Nog för att föregångarna var småkul men det lär knappast bli nåt i klass med Metal Gear Solid 4 och definitivt inte i närheten av nåt Mass Effect heller för den delen.

Så vad är det Nintendo kokar ihop egentligen? Okej, Wii Software är på gång och dessutom är spelet som förmodligen får japanarna att go bananas – Wii Fit, på väg. Men det är väl inte riktigt vad jag själv förknippar med storspel. Så finns det nåt att hoppas på i framtiden om man är en Wii-ägare som inte bara nöjer sig med snabba tidsfördriv? Jag börjar faktiskt bli skeptisk till att det verkligen kommer så mycket mer än det vi hittills har sett av så kallade AAA-titlar. Om det inte utannonseras nåt i hästväg snart så börjar jag smått fundera på vad Nintendo håller på med?

Den inledande vågen av spel har faktiskt tillfredställt mig och jag har haft jävligt kul med spel som; Wario Ware: Smooth Moves, Excite Truck, Eledees, Trauma Center, Super Paper Mario och de jag redan nämnt. Men detta är ju snarare en form av ”mellanspel”, dvs spel man spelar i väntan på de riktigt stora titlarna. Spel man uppskattar och har roligt med men som inte heller gör något större intryck på mig som spelare. Om det fortsättningsvis bara dyker upp mellanspel kommer nog min lilla vita maskin få stå och damma, precis som den har gjort en längre stund emellan Metroid Prime 3 och Super Mario Galaxy.

Alla mina pengar kommer i så fall läggas på Microsofts plastklump där det fortsätter att regna storspel i lagom takt.

Jag är sämst i världen på att avsluta spel. Det behöver dessutom inte bero på att spelen i fråga är dåliga utan snarare på att jag är så extremt rastlös. Just nu spelar jag fyra spel samtidigt; Zelda: Phantom Hourglass, Half-Life 2, Grim Fandango och Pro Evolution Soccer 6. Nu är visserligen det sistnämnda ett spel man kan spela vi sidan om de övriga men jag får ändå ångest över det faktum att jag förmodligen inte hinner klara hälften av dessa innan jag impulsköper nästa spel som jag halvvägs igenom kommer lägga ifrån mig till förmån för nästa och så vidare.

Problemet är att jag vill spela alla storspel samtidigt som alla andra. När det är hett och aktuellt. Inte en månad senare när en ny kandidat till ”årets spel” har dykt upp och blivit veckans snackis. Jag vill vara med hela tiden. Ha koll på läget.

Det hela är urtöntigt, jag vet. Men hur knäppt det hela trots allt låter så kan jag inte hjälpa mitt behov av att vara med i svängen. Jag har försökt att ta det lite lugnt med mina inköp men det skiter sig hela tiden. Och med tanke på det stundande bombardemanget av storspel så vet jag inte riktigt om jag fixar att missa så mycket som jag i själva verket borde för att klara de spel jag just nu håller på med.

Super Mario Galaxy, Mass Effect, Assasins Creed och Zack & Wiki kommer antagligen införskaffas vare sig jag behöver dem eller inte. Som tur är verkar spelvåren 2008 inte vara av samma kaliber som vintern 2007. Förhoppningsvis ger detta mig mer tid att avverka spelen i den förmodligen imponerande högen av stortitlar som ligger oavklarade i hyllan. 

Jag har fått ett problem. Jag blir yr och illamående av Half-Life 2. Och det är inte för att spelet suger utan därför att det förmodligen blandar en kombination av färger och kontroll min mage samt mitt huvud inte pallar. Känns precis som en form av åksjuka faktiskt. Men det tråkiga är att det börjar bli värre. Till en början lyckades jag spela åtminstone en timme innan åksjukan satte igång men senast blev jag så pass illamående redan efter tjugo minuter att jag var tvungen att stänga av spelet.

Det som är mest skumt med detta är att jag aldrig haft problem med detta tidigare förutom med just föregångaren till HL 2. Halo 3 avverkades precis utan ett uns av åksjuka likaså Metroid Prime 3. Efter lite googlande kom jag fram till att det här inte bara gäller mig utan även andra HL-spelare och dessutom många som spelar spel sett ur förstapersonsperspektiv. HL-spelen är dock de FPS-lir som verkar göra flest spelare illamående. 

”There has been numerous reports from gamers who has experienced motion sickness in Half-Life 2, even those who play tons of games and never experienced this issue. Some people theorize that it is caused by the frame of view being set to 70 (as a reference, most FPS games have it set to 90.) Others say it’s caused by the default low refresh rate, and still others think it’s the physics of the world seeming to be so real. Motion sickness is caused by your brain perceiving that the world is moving, but your body is telling your brain it isn’t, so it gets confused.”

I vilket fall så suger det att inte kunna spela ett spel så mycket som man vill.

 

Sedan den första dagen jag köpte min Xbox 360 så har jag glatt satt in femtionio spänn varje månad på Microsofts konto för att kunna möta folk över Live. Jag har med andra ord ett guldabonnemang. Nåt som jag inte ens har reflekterat över förrän idag med anledning av en sak. Jag spelar ju nästintill ingenting över Live.

Under det senaste halvåret har jag spelat en match av Top Spin 2, NHL 08, Team Fortress 2 och ett par omgångar av Bomberman Live över nätet. När jag insåg detta var min första tanke att försöka ge mig själv mer valuta för pengarna och börja använda tjänsten oftare. Men är det verkligen rätt att försöka att övertala sig till att göra nåt man i själva verket inte diggar tillräckligt mycket för att använda sig av ändå? En frågeställning jag inte har nåt bra svar på.

Jag överlägger just nu med min hjärna om jag verkligen ska fortsätta att betala in den relativt lilla summa pengar abonnemanget kostar. För det är åtminstone i min bok egentligen inte så fasligt dyrt och det är väl lite så jag resonerar också. Om jag skulle bli sugen på att ta en match nån gång så är det bara att sätta igång och köra. Jag har ju faktiskt inte ens testat Halo 3 i multiplayer än.

Så samtidigt som jag skrivit det här blogginlägget så har jag kommit fram till ett beslut. Jag behåller mitt guldkonto ett tag till. Men om det visar sig att jag utnyttjar tjänsten i ännu mindre utsträckning en nu så är det ”adios” till guld och ”hej svejs” till silver.

Som många andra fick jag häromdan höra talas om Elgigantens fina prissättning på Halo 3 och passade därför på att ta en tur förbi denna elektronikjätte igår. Dessvärre möttes jag (föga förvånande) av ett ”Halo 3 är tyvärr slutsålt, alla exemplar såldes vid öppningstid”, av expediten i kassan. Att betala 200-300 kronor mer i en annan butik för att få tag i det på releasedagen kändes inte som något alternativ då min för tillfället magra ekonomi inte tillåter sådana utsvävningar. Nu har jag visserligen beställt mig ett exemplar från Elgigantens nätbutik men det hade ju givetvis varit trevligare att spela det redan idag. Om man ska se det hela en aning mer poritivt så har jag ju i och med detta ett par dagar till på mig att klara Metroid Prime 3 innan Halo knackar på uppmärksamheten…