Metroidveckan: Allt har sin början

Året var 1986, datumet den sjätte augusti, formatet Famicom Disk System, landet Japan, Metroid hette spelet. Det var först 1988 vi i Sverige fick ta del av Samus jakt på ärkeskurken Moderhjärnan. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Jag kommer att snacka handling om en liten stund. Först lite skön nördkuriosa.

Det fanns nämligen skillnader när det gäller spelsläppet här i Europa samt Nordamerika

Såhär såg sparfilssystemet ut i den japanska versionen.
Såhär såg sparfilssystemet ut i den japanska versionen.

om man jämför med vad Japanerna erbjöds. Formatet i Japan var som sagt Famicom Disk System, vilket möjliggjorde ett sparfilssystem som vi tidigare skulle få ta del av först i The Legend of Zelda här. Utanför Japan var det Nintendo Entertainment System som gällde och här fick vi tampas med ett lösenordsystem istället. Det hela berodde på att spelet sålde skitdåligt i hemlandet och Nintendo valde att slopa det kostsamma batteriminne som spelet var tänkt att lanseras med från början i övriga världen. Om man skrev in ”JUSTIN BAILEY” som lösenord fick man chansen att spela som Samus i en lila dress med merparten av spelets alla förmågor från start. Detta var något som bara funkade i lösenordsversionen.

Min grannkompis och jag slet vårat hår över detta system. Egentligen var det vårat eget fel då vi skrev som krattor båda två. Eftersom vi hade problem att tyda vad vi hade kluttrat ner på serietidningarna vi använde som kom-ihåg-lappar så slutade det ofta med att vi fick spela om långa partier i spelet.

Samus med "JUSTIN BAILEY"-koden aktiverad.
Samus med den kända koden aktiverad.

Originalet i serien är förmodligen mest känd på grund utav en sak. Att spelets protagonist inte är en testoronstinn muskelfjant utan en cyborgförklädd kvinna. På tiden då internet inte ens var påtänkt och informationsflödet var mer begränsat så var det en rejäl jävla wtf när man i slutscenen får reda på att det under den bepansrade kroppen döljer sig en välsvarvad kvinnofigur. Våra hakor hängde ner i golvet när sekvensen rullade framför våra förstummade ögon.

Handlingen är i efterhand lite lätt tvetydig. Det finns ett par uppgifter som går isär beroende på vilket spel och vilken manual man läser till exempel. Om när den Galaktiska Federationen bildades finns det olika meningar bland annat. Om man läser Metroid´s manual så står det att 2004 var året då den uppstod medan Metroid II: Return of Samus säger 2000 och Metroid Zero Mission vill ha det till 2003. I vilket fall skapades på grund utav detta en långvarig fred i galaxen. Trodde man åtminstone. Detta ändrades snabbt när de lömska Rymdpiraterna (Space Pirates) attackerade och Federationen blev tvungna att handla. En polisstyrka sattes ihop kallad ”Federal Police”. Men eftersom Rymdpiraterna gjorde tuffare motstånd än väntat anlitades även speciella soldater kallade ”Space Hunters”. En form av prisjägare som jagade och dödade rymdpirater mot en saftig penningsumma finansierad av den Galaktiska Federationen.

Många år senare. Närmare bestämt år 20X5 C.C. (fråga inte ens) upptäcks en ny livsform. Varelsen sägs komma ifrån en planet kallad SR388 och får namnet Metroid. Piraterna fattar tycke för den nya rasen och forskarna tror att varelsen kan vara orsaken till att SR388 numera anses som utdöd. Rymdpiraternas förhoppningar om att använda livsformen som biologiska vapen ses som ett allvarligt hot och en specialstyrka lyckas hitta Rymdpiraternas bas på planeten Zebes. Dessvärre är styrkan för klen och dessutom har vid det här laget redan piraterna lyckats med konststycket att klona livsformen Metroid. Som Federationens sista hopp skickas den mest framstående prisjägaren Samus Aran för att infiltrera rymdbasen och förgöra Rymdpiraternas ledare – Moderhjärnan.

Moderhjärnan i all sin prakt.
Moderhjärnan i all sin prakt.

Vi vet hur det gick sen. Samus besegrade med hjälp av sin specialgjorda rymddräkt alla Metroider och sköt Moderhjärnan åt helvete. Själv har jag alltid varit facsinerad över Samus dräkt och hennes ursprung. Även om det inte omnämns i det första spelet så får man senare i spelserien veta att rustningen är framställd av ett uråldrigt släkte kallat – Chozo. Ett fågelliknande folkslag som representeras av de statyer som ger Samus dräkt olika färdigheter i det första spelet. Om hur det gick till när Samus växte upp bland Chozosläktet och hur hennes mystiska dräkt framställdes finns det lite info men det vore intressant att bygga ett spel kring den storyn. En skön prequel med Samus som yngling vore trevligt. Hör ni mig Nintendo? Do it!

Spelet är fortfarande hyggligt. Jag har spelat det nyligen och jag gillar det än. Avsaknaden av en karta är ett störande faktum men i övrigt känns det inte speciellt förlegat. Kontrollen är bra, miljöerna är fortfarande lika fantastiska. Så avskalade men ändå så levande. Arkitekturen är unik för ett NES-spel. Men det som gör spelet är dess soundtrack. Hirokazu Tanaka har lyckats att blanda klassiskt episka äventyrsmelodier med nåt som nästan kan liknas med skräckmusik på ett otroligt tillfredställande vis. Olika känslor förmedlas genom musiken samt var man befinner sig i spelet och det är imponerande hur olika den kan te sig.

Spelets startpunkt presenterat.
Spelets startpunkt presenterat.

För ovanlighetens skull på den tiden så var Metroid inte ett linjärt spel och man fick ofta söka sig tillbaka till platser man redan varit för att uträtta nya saker. Beroende på Samus ständigt växande antal förmågor så fanns det platser som efter ett återbesök kunde leda till helt nya upptäckter. Dessutom lärde sig Samus tidigt i spelet förmågan att rulla ihop till en liten boll, ett sätt som gjorde att man kunde ta sig fram i smala gångar. Föremålen Samus kan använda sig av är många och varierade.

Det första spelet har aldrig setts som samma klassiker som de allra största speltitlarna till formatet. Kanske det borde det. Kanske inte. Det är upp till var och en. Själv hade jag känslan av att Gunpei Yokoi och Yoshio Sakamoto i och med Metroid åtminstone var nåt stort på spåren. Och det skulle visa sig att jag hade rätt.

3 reaktioner på ”Metroidveckan: Allt har sin början

  1. Mycket intressant läsning. Alltid kul att läsa om äldre spel, men jag tycker du är lite väl hård i slutet. Metroid kan väl ändå anses som en klassiker eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.