Författare: Andreas

Det kryllar just nu av bra spel på nedladdningstjänsterna. Förra veckan Braid, i onsdags Bionic Commando Rearmed och för ett par dar sen, Strong Bad´s Cool Game For Attractive People – Episode 1: Homestar Ruiner. Efter någon timme med spelet är jag inte besviken.

Strong Bad är verkligen en skön karaktär och humorn som genomsyrar spelet är sådär mysigt töntnördig att man omfamnar den med öppna armar. Åtminstone om man är en nörd. Och det är man ju. Annars är det klassiskt peka-klicka-gränsnitt i samma skola som Telltales tidigare spel – Sam & Max och Bone. Men att med Wii-kontrollen navigera sig runt i de färgranna miljöerna liggandes i en skön soffa är svårslaget. Mer peka-klicka till Wii!

Så ladda hem hem om du vill se mer av genren till Wii. Det är verkligen en suverän kombo och det är faktiskt konstigt att det inte dykt upp mer peka-klicka-äventyr än det hitills gjort. Strong Bad Episode 1 kostar 1000 Wii Points (ca 90 spänn).

Spelade på lunchen. Det var skitkul som väntat. Jag är förvisso en retronörd så det här tilltalar mig extremt mycket. Spelade igenom Båda tutorialbanorna (den vanliga och ”advanced”) och greppade snabbt kontrollen. Det känns redan inledningsvis som man kan bli grym på att använda sig av svingfunktionen efter ett tag. För det var svårt till en början. Så in i helvete.

Klarade därefter två banor samt dess bossar, besökte två militärförläggningar och plockade på mig nya powerups och avvärjde dessutom en fiendeattack i fågelperspektiv. Gav skön variation till övriga banor. Precis som i originalet med andra ord men med skillnaden att de här kändes mer spektakulära givetvis.

En grej som jag inte riktigt förstod mig på var minispelet där man lekte hacker med kuber och grejs. Hur gör man? Är jag korkad?

Bionic Commando Rearmed är i vilket fall ett skoj och välgjort actionspel i 2D som infriar mina förväntningar. Ett kap för 800 Microsoft Points. Ladda hem!

Om du tänker – ”Ööööhh, va fan e Braid för nåe?!”, så har jag bloggat lite om det tidigare.

Hann spela en timme på lunchen (sket i att äta). Jag var så überpeppad på det här så förmodade att jag skulle bli besviken. Lyckligtvis stämde det inte alls.

Braid är lika fantastiskt som jag hade hoppats på. Notera att jag är en riktig sucker för allt som många skulle kalla ”pretto” i spelform. För Braid är verkligen ett spel där det spelmekaniska hamnar i skymundan och där istället stämningen och känslan ligger i fokus. Det var så jag upplevde det i alla fall.

Grafiken är fantastiskt vacker och ser avsevärt mer levande ut i verkligheten när man spelar än på bild. Musiken är också den en rejäl stämningshöjare och bidrar till den lite poetiska känsla som ligger och gror hela tiden. Bara de texter som finns att läsa innan man besöker varje värld doftar poesi i sin formulering.

Och pusselmomenten är definitivt så awesome som det sagts. På den timme jag spelade hann jag färdigställa hela tavlan tillhörandes värld 2 och hade två pusselbitar kvar att hitta i värld 3. Som befarat lutar det väl åt att spelet är rätt så kort med andra ord. För att få de sista två pusselbitarna till värld 2:s tavla fick jag verkligen tänka till. Tog en stund att klura ut. Lite mindfuck-aktigt sådär. Tänk Portal och liknande pussellösarspel med supersmart problemlösning.

Braid är efter den korta speltiden definitivt bättre än allt jag spelat i år.

Tror jag.

Kanske.