Helgbinge: Luke Cage

netflix-luke-cage-trailer-01

Nu märks det att The Defenders närmar sig. MCU har aldrig varit så närvarande tidigare som i Luke Cage. Iron Man, Captain America och ”det stora gröna monstret” med flera namedroppas ständigt i serien och givetvis får också Daredevil och Jessica Jones en hel del vinkningar. Superkul fanservice för oss nördar!

Luke Cage är bra. Det är inte samma våta tonårsdröm som går i uppfyllelse som vissa delar av Daredevils andra säsong, men det här är ytterligare en stabil Marvel-produktion på Netflix. Mike Colter är riktigt bra som muskelberget Luke Cage, Simone Missicks som Misty Knight är också riktigt vass, likaså Mahershala Ali som maffiabossen Cottonmouth. Det är också kul att stadsdelen Harlem får så stort fokus. Serieskaparna lyckas verkligen väcka liv i området och förmedla en speciell atmosfär med det ovanligt jazziga soundtracket. En liten touch som får serien att kännas annorlunda och egen.

Sen är det såklart oundvikligt att jämföra med de andra två Netflix-serierna Daredevil och Jessica Jones. Även om jag gillar Luke Cage tycker jag att det här är den svagaste Marvel-adaptionen hittills. Men med mycket liten marginal ska tilläggas. Och återigen är det trist att ingen av de tre serierna får till finalavsnitten. De borde vara påkostade och storslagna, men de känns istället krystade och utdragna. I likhet med säsong två av Daredevil och säsong ett av Jessica Jones är den andra halvan sämre även i fallet med Luke Cage. Det blir en del upprepningar och jag tror att de hade tjänat på att förkorta säsongerna till runt 10 avsnitt i stället för dåvarande 13. Eller också är det helt enkelt det intensiva binge-tittandet som är boven.

Men det är också den lilla kritik jag egentligen har. Det är utöver några svaga avsnitt på slutet en fröjd att se en afroamerikansk gatuhjälte med superkrafter och luvtröja göra rent hus i Harlem. Här finns det inga trikåklädda stereotypiska vita stålmän så långt ögat når. Och det är just den grejen jag gillar med Marvels Netflix-serier. De skiljer sig rejält från det vi får se på bio. Här finns det plats för en annan typ av hjältar, det är mörkare och skitigare än vad MCU-rullarna vågar vara, och det spelar ingen roll om huvudrollen spelas av en färgad man eller av en kvinna. Precis som det alltid borde vara, oavsett format.

Daredevil-special med Farfarsparadoxen

comics_daredevil_marvel_desktop_1024x768_wallpaper-1077127

Andra säsongen av Daredevil är ute på Netflix. Den första säsongen möttes av stående ovationer av så väl kritiker, som allmänhet, och inte minst av Andreas och Oskar. Men hur står det till med säsong två? Höjer den sig till samma nivåer? Dessutom har slutligen DCs behemoth Batman v Superman: Dawn of Justice fått biopremiär. Detta är DCs försök att påbörja ett filmuniversum i likhet med Marvels filmer. Men hur lyckad är den?

Utöver detta pratar vi om allt annat som rör Daredevil. Hans bakgrund, serierna som födde honom och olika adaptioner, som t.ex. Daredevil: Directors Cut (2003). Vi har även läst The Man Without Fear av Frank Miller (1993.) och Daredevil – End of Days, två serietidningar som beskriver så väl början som slutet för denna superhjälte. Daredevil har ju ibland även kallats för Marvels svar på Batman. Är det sant? Vilka likheter finns egentligen? Vilken relation har Daredevil till TMNT? Och vänta lite, kan blinda människor verkligen ”se” med hörseln på riktigt? Kan man bli en Daredevil?

Mer på hemsidan.

Mer mörker i nya Daredevil

daredevil-season-2-punisher-elektra

Efter två dagars intensivt sträcktittande och ytterligare en dag för att smälta det hela är det dags att avlägga rapport. Den första säsongen var en origin story, både för Matt Murdock och Wilson Fisk, så med det avverkat fokuserar den här säsongen på att väcka liv i två av de mest älskade karaktärerna från Daredevils värld, The Punisher och Elektra, men introducerar också ett nytt hot i Hell’s Kitchen – den mystiska ninjaklanen The Hand.

Detta kommer knappast som en överraskning om man sett de trailers och förhandsinformation som fullkomligen svämmat över på nördsajter de senaste veckorna. Netflix och Marvel har marknadsfört skiten ur detta faktum. Lite synd tycker jag. Som stor Daredevil-nörd hade jag svårt att hålla mig borta från denna explosion av fakta om den nya säsongen. Jag hade gärna varit mer ovetande och med mindre kött på benen hade jag förmodligen uppskattat det hela ännu mer.

Men faktum kvarstår. Den andra säsongen av Daredevil är en våt tonårsdröm som går i uppfyllelse. Att få se superhjältefavoriten från sin barndom i ytterligare tretton välproducerade avsnitt ackompanjerad av två ikoniska, och nästintill lika kära karaktärer, har fått mitt nördhjärta att explodera av ren och skär lycka. Nostalgi overload!

Men med det sagt är inte den nya säsongen lika tajt och fokuserad som den första. Jag såg om säsong ett veckan innan och den här gången gillade jag den ännu mer än senast. Samtidigt är den här andra säsongen klart mer underhållande. Låt mig vidareutveckla.

Fightingen är mer spektakulär, handlingen tar fler vändningar än senast och som sagt, de nya antihjältarnas introduktion är guld. Jon Bernthal är helt magisk som Frank Castle och Elodie Yung sätter sin roll som Elektra klockrent. Och paradoxalt nog är det kanske just det som skaver en aning.

Resterande delen av texten innehåller spoilers. Fortsätt läs på egen risk eller se klart innan du fortsätter.
Fortsätt läsa ”Mer mörker i nya Daredevil”

En dag kvar

dds2

Det var länge sen jag kände mig så här exalterad på grund av en tv-serie. Visst, varje år peppar jag stenhårt inför en ny säsong av Game of Thrones, men det här är på en helt annan nivå. I min värld kan säsong två av Daredevil mycket väl vara årets populärkulturella höjdpunkt. Så löjligt mycket ser jag fram emot detta.

Hype är farligt, jag vet det. Det är så lätt att bli besviken. Men det är också en skön känslomässig resa, oavsett om utgången inte blir av bästa sort. Från första trailern till dagen då du faktiskt kan ta del av det du sett fram emot så länge. En förväntansfull tid som eskalerar ju närmare man kommer.

Sen till sist, ett avgörande ögonblick som infriar alla förhoppningar du haft längs vägen eller som gör det motsatta. Det är lite av tjusningen, det är inte på liv eller död, men en omtumlande och spännande ljusglimt i livet som skapar så mycket känslor. Hopp och förtvivlan. Åtminstone för en nörd av min kaliber.

Imorgon börjar en ny resa. En upptäcktsfärd i tretton avsnitt. Kommer det bära eller brista? Var all hype i onödan? Tills dess kommer jag njuta av den bubblande känslan jag har inom mig lite till. Peppa och hoppas. Snart är det dags. En dag kvar.

All in på Daredevil

Daredevil-filmen från 2003
Daredevil-filmen från 2003.

Som uppladdning inför det stundande släppet för säsong två av Daredevil på Netflix grottar jag ner mig ordentligt vad gäller hjälten från Hell’s Kitchen. Jag ser om hela den första säsongen av tv-serien och jag är överraskad över hur bra den är även den andra genomtittningen. Det råder inget tvivel om det är den mest lyckade tolkningen av en superhjälte någonsin i tv-format. Vi får se hur jag känner efter att ha sett det avslutande avsnittet igen. Det var egentligen det enda med serien som inte föll mig på läppen senast det begav sig. Sex avsnitt in nu och hittills är det minst lika bra som jag minns för ett år sedan.

Jag och Oskar planerar dessutom en Daredevil-special för Farfarsparadoxen som ska släppas någon vecka efter att den nya tv-säsongen haft premiär. Som research inför detta har jag beställt den bespottade filmen med Ben Affleck i huvudrollen. Jag har läst att Directors Cut-utgåvan ska vara snäppet mindre usel så den fick det bli. Håller tummarna för att jag mäktar med att se klart hela filmen denna gång. Senast jag gjorde ett försök blev det en för smärtsam upplevelse för mina ögon. Stängde av halvvägs igenom.

Frank millers serie "The Man Without Fear" från 1993.
Frank millers serie ”The Man Without Fear” från 1993.

Som inte det vore nog har jag dessutom läst en av de mest hyllade tolkningarna i serieform, Frank Millers ”The Man Without Fear”. Jag läste den redan när den svenska versionen gavs ut i början på nittiotalet men kan inte påstå att jag mindes speciellt mycket nu när jag läste om den.

Efter att ha återbekantat mig med serien kan jag konstatera att den håller bra än idag. Det är en origin story som berättar hur Matt Murdock blir Daredevil och hur Kingpin tar över makten som skurkarnas högsta höns. Matts tidiga relation med Elektra avhandlas också, likaså karaktären Stick. John Romita Jr har en riktigt snygg, skitig tecknarstil som passar innehållet perfekt. Det märks för övrigt att tv-serien hämtat många influenser härifrån. Sämre förlaga kan man definitivt ha.

Våghalsen snart tillbaka

Igår damp trailern för säsong två av Daredevil ner och det ser väldigt lovande ut. Det verkar vara en säsong som behandlar moral och gråzoner. Matt tampades en del med sina inre demoner i den förra säsongen och samma dilemman verkar återkomma i större grad när Frank Castle, mer känd som ”The Punisher” dyker upp i Hells Kitchen.

I den här första trailern får den nya karaktären fullt fokus och det ska bli oerhört intressant att se på vilket sätt han kommer framställas. I serierna är han en antihjälte men här verkar han snarare anta rollen som säsongens skurk. Vi får se. Det här var det jag snappade upp från den nya trailern.


daredevilpunisher

Jon Bernthals version av Frank Castle ser superintressant ut. I ett försök att hämnas sin familj är han ute efter att ha ihjäl allt i sin väg. Den råa tonen från säsong ett verkar intakt.

daredevilromans

Om man läst serierna vet man också om att det här skulle hända förr eller senare. Matt och Karen blir ett par. Jag är nyfiken på om de låter Karen bli lika rubbad som i serietidningen. Vågar de gå så långt?

daredevilsprucken

Daredevils nylle verkar rätt tillskrynklat här. Är det Punisher som gått hårt åt masken?

daredevilnymask

Nyllets omilda behandling verkar ha gett Daredevil en bra anledning till att uppgradera masken med en mer klassisk röd variant. Vill se mer av den innan jag säger bu eller bä men visst ser den lite bättre ut än den rätt kantiga hjälmlika svart-röda?

daredevilpunisherfajt

Punisher får in en rejäl tjottablängare på Daredevil. Föga oväntat blir det en fajt mellan de två, men vem vinner?

daredevilelektra

Avslutningsvis dyker Elektra upp som gumman i lådan. Undrar vilken roll hon kommer spela i serien?

daredevilfortsattning

Ny trailer 25:e februari. Fokus på Elektra denna gång?

Säsong två av Daredevil har premiär 18:e mars på Netflix. Här nedan kan du se trailern i sin helhet.

Ett överflödigt inlägg om superhjälte-tv

shadowland

I samband med att tv-serien om Daredevil släpptes till Netflix började jag fantisera om vilka fler, inte fullt så välkända superhjältar, som borde få chansen i tv-rutan. Min bloggartikel finns fortfarande sparad som ett utkast med titeln, ”Efter Daredevil: Superhjältar som borde bli tv-serie”. Inlägget publicerades aldrig men innehåller en lista med ett gäng karaktärer som enligt eget tycke borde lämpa sig ypperligt för tv-formatet. Det lustiga är att listan och min önskan känns mer och mer överflödig.

Så här såg min opublicerade lista ut:
Punisher
Moon Knight
Cloak and Dagger
Ghost Rider
Spawn
Batgirl, Robin och Nightwing

Sedan jag sammanställde den har det gått rykten om att merparten av dessa ska bli tv-serie. Punisher är bekräftad för säsong två av Daredevil till att börja med, och vem vet, kanske får han en egen serie så småningom. Så sent som igår dök det upp ett rykte om att Moon Knight blir nästa gatuhjälte att få en egen tv-serie på Netflix, ett likadant rykte dök upp för Cloak and Dagger och Ghost Rider i somras. Vad gäller Spawn är en ny animerad tv-serie på gång så en live action-serie låter vänta på sig, och med TNT:s serie Teen Titans i åtanke kommer vi åtminstone få se Robin och Batgirl men säkerligen också Nightwing vad det lider. Och det kommer mycket, mycket mer än detta.

Att superhjältarna på allvar intar våra vardagsrum de kommande åren råder det inget tvivel om och nu när Daredevil visat var skåpet ska stå så välkomnar jag detta faktum med öppna armar. Vi lever sannerligen i en tid där allt är möjligt, där vår uppväxt med actionfigurer och serietidningar får nytt liv, och där nostalgin genomsyrar mycket av det vi nu ser på bio och tv. Kan det aldrig bli för mycket av det goda då? Såklart det kan, men mitt tips: njut av det som är bra och ignorera resten.

Farfarsparadoxen om superhjälte-tv och ett postapokalyptiskt Stockholm

Supergirl-TV

Ännu mer superhjältar detta avsnitt! Vi pratar trikåklädda gubbar och gummor på tv där bland annat Supergirl, Legends of Tomorrow och Netflix stora Marvel-satsning diskuteras. När blir det för mycket? Vi pratar också om Oskars kommande bok Stormvinge, dessutom klurar vi på målgruppstänk, young adult-genren och ålderskategorier. Avslutar gör vi med en kortfilmscirkel om den svenska postapokalypsrullen State Zero.

Lyssna via hemsidan
Ladda ner direkt
Itunes
RSS

Rapport april 2015

the-dark-knight-strikes-again-02-11

Film:
Thor
Interstellar
Foodies
The Boxtrolls
Trance
Hobbit: Femhäraslaget
Avengers: Age of Ultron

TV:
Better Call Saul
Daredevil
Jordskott

Spel:
Axiom Verge
Super Smash Bros. Wii U

Serieroman:
The Dark Knight Strikes Again

Kommentar:
Wow! Vilken film och tv-månad det blev! Daredevil och Better Call Saul, båda två fantastiska produktioner. Och Jordskott, denna svenska guldklimp. Ge oss klartecken för säsong två nu SVT! Efter biomissarna för egen del, fick jag äntligen se Interstellar och tredje Hobbit-filmen när de nyligen släpptes på blu-ray. Sevärda på olika sätt. Sedan har vi Age of Ultron. Jösses vilken urladdning! För mig var den nya Avengers-filmen lite av den perfekta bioupplevelsen. En actionfest som knappast sparade på krutet och gav mig valuta för slantarna. I maj ska jag ta upp läsandet igen efter en liten svacka. Högen med nysläppta böcker växer så det knakar.

Statistik 2015:
Film: 19
Kortfilm: 0
TV: 12
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 1
Spel: 5

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars

Daredevil sätter en ny standard för superhjälte-tv

ddart

Jahopp. Då var de tretton avsnitten avverkade. Det känns redan tomt. All denna väntan och sen boom! Två dagars intensivt tittande och sen var det över.

En sak som står helt klart är att Marvel och Netflix har satt en helt ny standard för superhjälteserier. Daredevil som tv-serie är allt som jag hoppades på att den skulle vara och lite till. Den är dessutom allt som Arrow försöker vara men inte lyckas med. Jag vette fasen hur jag ska kunna återgå till att följa den bajsnödiga pilbågeskytten efter det här.

Resten av texten innehåller spoilers och avslöjande bilder. Läs vidare på egen risk.
Fortsätt läsa ”Daredevil sätter en ny standard för superhjälte-tv”