Min första blurb!

Det är skoj att bli omnämnd. Jag uppmärksammar andra och blir själv uppmärksammad. Det är lite paradoxalt men så är det. Just nu återfinns mina bloggcitat på förlagen Eskapix och Epoks förstasidor. En gång fick jag till och med vara rubriksättare för svt.se.

Men nu har mitt ego antagit enorma proportioner. Jag har nämligen levererat min första riktiga blurb! För uppmärksamma läsare delgav jag nyligen i en månadsrapport att jag läst ut Johannes Pinters kommande debutroman ”Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)”. I själva verket läste jag manuset med avsikt att blurba Johannes verk (om det faktiskt var bra och värd en blurb det vill säga).

Syftet var att marknadsföra den på bokmässan med en flyer proppad med manusintryck från olika tyckare. Att komma fram till vad mitt egna bidrag skulle bli var klurigare än väntat, men till slut kom jag fram till nåt jag ansåg var tillräckligt snärtigt och talande för vilken typ av bok det faktiskt rör sig om. Så här blev resultatet.

vackrakyrkorblurbarring

Och så här ser baksidan ut.

vackrakyrkor-flyer2

Ingen dålig samling personer som varit med och blurbat för övrigt. Känner mig lite utvald och hedrad. Johannes har bloggat om idén till marknadsföringsplanen inför boksläppet på Debutantbloggen. Intressant läsning! Exakt vad jag tycker om boken kommer jag att avslöja när boken faktiskt släpps.

Mörkerpepp: De överflödiga

De-överflödigaSnart släpper Eskapix De överflödiga av Sofia Albertsson. Hennes senaste novellsamling, Den plötsliga dörren, hyllades högljutt här på bloggen tidigare i år.

Så här skriver Sofia om de tre noveller som utgör samlingen:

Två vänner är på väg hem efter en krogrunda i Avesta, de gör en avstickare in på sjukhusområdet och finner något fasansfullt nere i de ruttnande kolsvarta gångarna.

En man, föraktad av alla, genomför en serie våldsbrott i Hedemora och Avesta, vad han inte vet om är att han är övervakad av någon med långt mer samvete än han själv besitter, och som finns närmare än han kan ana.

En anställning på Vaktbolaget AB i Stockholm tar med en person ner till övergivna tunnelbanestationer och en omättligt glupande hunger som härstammar ända från bronsåldern.

Men varning, om du är äckelmagad och inte gillar slafs och kladd – läs den inte.

Det känns som det där sistnämnda har motsatt effekt på mig. Pepp!
morkerpeppbloggserien

Mörkerpepp: Vackra kyrkor jag besökt

För all del, sommaren kan möjligen fortfarande hänga kvar ett tag till. Jag är dock skeptisk med tanke på augustis ständiga skräpväder och lika eviga regnande. Något som är bra när vi närmar oss mörkare kvällar och när det ruggiga vädret tar vid mer och mer är att det dåliga samvetet är som bortblåst. Gräsklipparen går i ide, båten behöver inte längre ösas och jag kan frossa i tv-serier, tv-spel, böcker och film utan att jag känner några som helst krav eller förpliktelser.

Så vad ska man ägna sig åt under de kommande månaderna? Jo, det har jag svaret på i en återkommande bloggserie kallad ”Mörkerpepp”. Först ut – ”Vackra kyrkor jag besökt” av Johannes Pinter.

I Johannes Pinters debutroman möter vi Valdemar, en väktare som har fått i uppgift att utrota de övernaturliga hot som är knutna till Sveriges kyrkor. ”Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)”, som är hela boktiteln, verkar kunna bli ett actionfyllt skräckäventyr. Premissen känns väldigt lockande för mig som älskar oknytt och sagoväsen. Pinters första roman dyker upp först i december men det släpptes nyligen en boktrailer, för att låta oss komma i rätt stämning, som gör väntan än mer långdragen.

Mer om boken hos Eskapix. Johannes blogg finner du här, dessutom är han en av författarna som skriver för debutantbloggen just nu.
morkerpeppbloggserien

Bäst just nu #2

Penny-Dreadful-cast-photo-HQ-penny-dreadful-36910119-3600-2446

Penny Dreadful
Bara ett avsnitt kvar nu och satan i gatan, vad förbannat mycket serien har växt sedan starten! Avsnitten som fokuserar på Vanessa Ives är helt fenomenala, Eva Greens skådespeleri ger mig ilande rysningar (vilket är en bra sak!). Ser fram emot säsongsfinalen med lika delar entusiasm, som sorg över att den första säsongen snart är slut. HBO Nordic bjussar på 14 gratisdagar just nu, perfekt läge att sträckkolla denna serie med andra ord!

Eskapix
Förlaget som inte är som alla andra förlag. Jag älskar den kompromisslösa utgivningen och rock ’n’ roll-attityden. Eskapix nya inriktning är vansinnigt spännande och oförutsägbar. Köttmonstret i Celitz visade att redaktör Holmström vet vad han pysslar med, vilket fynd! Detsamma gäller Nere på Flower och Dean Street, sketabra novellsamling. Och det slutar inte där, sommarens och höstens utgivning ser oerhört lovande ut med Sofia Albertssons nya novellsamling och Johannes Pinters debutroman i spetsen för egen del. Men det tisslas också om nåt nytt från CJ Håkansson. Mumma!

Sommarens tv-serier
Game of Thrones, Fargo och nu bara ett avsnitt kvar av Penny Dreadful. Vad ska man titta på nu då?! Frukta ej! Det dyker upp en hel del lovande grejer i sommar faktiskt. Mystiska konspirationsserien Utopia kommer tillbaka med sin andra säsong i juli, nya HBO-serien från Damon Lindelof The Leftovers har premiär på lördag, underskattade Hemlock Grove får en andra säsong den 11 juli på Netflix, Guillermo del Toros vampyrboktrilogi The Strain kommer till liv på tv-kanalen FX i juli och Spielberg-producerade Extant med Halle Berry har premiär 6 juli på CBS. En del att bita i och nya favorit-serier, svåra att slita sig ifrån, är förmodligen att vänta.

Epok förlag
Det är en spännande tid just nu vad gäller bokutgivning. De små förlagen poppar upp som svampar i skogen och ett av de mer intressanta är Epok förlag som föddes genom den numera (tråkigt nog) nedlagda bloggen Swedish Zombie och förlaget En söt robot. Förlaget ger ut skräck, sf, fantasy och jag gillar verkligen deras stall av författare. En annan sak de ska ha en stor eloge för är prissättningen, både på den digitala och fysiska utgivningen. E-novellerna är väldigt prisvärda med sina 11 kronor per verk och e-böckerna likaså (pendlar mellan 20 till 60 spänn per bok). Fler borde ta efter detta, e-böcker ska vara mycket billigare än fysiska diton, så det så!

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörrenDen plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.

Nere på Flower och Dean Street

nerepaflowerJag älskar konceptet med mininovellsamlingar. Nere på Flower och Dean Street är just en sådan. Fyra stycken små berättelser i en inbunden bok på 72 sidor. Läste ut den på en dag. Som småbarnsförälder är det sällan tiden finns till att köra ett bokmaraton och det är därför jag föredrar korta böcker numera. Men det är också något speciellt med intensiva, korta läsupplevelser och Jenny Lundins debutbok passade utmärkt att sträckläsa.

Lundin levererar febrig, närgången prosa med udd. Min favorit i samlingen är titelnovellen ”Nere på Flower och Dean Street” som handlar om en kvinna som drömmer om att bli seriemördare. Berättelsen är finurligt utformad och skildrar en mördares tankar och åtaganden på ett ovanligt sätt. Lundins karaktärer lider alla av någon störning och kan inte direkt klassas som mentalt friska. Jag gillar att följa med in under skinnet på dessa psykopater, att få insikt i deras skeva världsbild. Det är fascinerande och Lundin lyckas bra med att gestalta denna grupp trasiga människor. Vi får också uppleva en urballad fest, en kvinna som tänder på lik och en familjs husrenoveringsbehov som går över styr.

Jag ser fram emot av att läsa mer av Jenny Lundin i framtiden, Nere på Flower och Dean Street är en debut som lämnar mig med ett stort sug efter mer. Boken finns att inhandla hos finfina förlaget Eskapix.

Köttmonstret i Celitz

kottmonstretPohlavi Remesla är för mig, och förmodligen de flesta andra, en helt okänd författare. Enligt Google är han ett spöke och de enda träffar jag får rör Eskapix Press nyöversättning som gavs ut i februari 2014. Enligt förlaget själva var författaren en polsk läkare som endast publicerat några få noveller, samt denna roman, i den amerikanska tidskriften Miracle Science and Fantasy under 1930-talet, mer information än så finns inte. Det här är första gången boken ges ut sedan den dök upp som följetång i nyss nämnda ”pulpmagasin”.

Historien kretsar kring Jakub, en före detta fabriksarbetare som tillsammans med sin hustru Elsbeth sagt upp sig från jobbet när de insett att fabrikens giftutsläpp varit allt annat än hälsosamma. Men den vätecyanidproducerande fabriken har redan hunnit sätta sina spår i den lilla byn Celitz. Muterade paddor och underlig växtlighet hör nu för tiden till vanligheterna. Jakubs fru har förvandlats till en gravt överviktig, ständigt sängliggande varelse som numera knappt går att känna igen. Hennes yttre blir mer och mer groteskt för var dag som går och Jakubs liv handlar mer om att se efter sin hustru i takt med att hon blir mer krävande. När Elsbeth kommer med det ena mer mardrömslika måltidsönskemålet, efter det andra, börjar Jakub ana oråd…

Det som förvånar mig allra mest är hur i hela friden man kunde skriva nåt så här galet under 30-talet?! Det är vansinnigt perverst, makabert och slafsigt på sina håll och att inte Remesla brändes på bål för sina texter är för mig ett mysterium. Ja, jag kanske tar i lite när jag uttrycker det så, och jag kanske har helt felaktiga fördomar om litteraturen från förr men tro mig, Köttmonstret i Celitz är en minst sagt bizarr bok. Men om såna som jag tilltalas av det idag, så var folk förmodligen lika sjuka i huvudet då också. Jag är hur som helst tacksam för att historien hittar ut igen efter att ha legat bortglömd i nära 80 år.

Köttmonstret i Celitz är en formidabel skräckroman med lika delar uppseendeväckande snusk som välskriven surrealism. Jag var helt uppslukad av berättelsen under de få intensiva läskvällar jag tillbringade med den. Eskapix Press har i mina ögon begått något av en kulturgärning som snokat reda på, och tillsammans med KG Johansson, översatt detta skräckverk. Och titeln sen! Köttmonstret i Celitz, smaka på den! Oslagbar.

Köp boken på Eskapix Press.

Jag, bokblogg?

bokcollage
Mycket serieromaner, mindre ”vanliga” romaner sammanfattar inledningen av läsåret 2014. Jag fortsätter att plöja serier i (åtminstone för min del) rasande takt men har legat på latsidan vad gäller traditionella böcker.

Men nu ska kvällarna vigas åt mer text och mindre pratbubblor. Jag har bara ett fåtal sidor kvar av Love Kölles våldsamma sci-fi-berättelse ”Galtmannen” och har dessutom fått hem Christian Gripenviks debutroman ”Broder själ, syster flamma” (verkar oerhört intressant!) samt Eskapix Press första romansläpp – ”Köttmonstret i Celitz” (smaka på den titeln, mumma!).

Tack till Sigill Förlag, Bockfot Förlag och Eskapix Press för att ni valt att förgylla mina kvällar ett tag framöver!

Jag har som vanligt en härlig backlog att välja fritt ifrån utöver det. Först på tur är i nuläget Borde vara död av Pål Eggert och Amatka av Karin Tidbeck.

Men det slutar inte där. Här är ett gäng kommande böcker jag ser fram emot:
Maskinblod 2 (antologi) (mars)
Mitt svarta hjärtebibliotek (antologi) (mars)
Efter stormen (maj, skumt projekt från Mix, efterstormen.se, Caroline L. Jensen med flera)
Stockholms undergång – Anders Fager, Boel Bermann med flera (antologi) (juni)
En man av stil och smak – Anders Fager (augusti)
Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist (hösten)
Vackra kyrkor jag besökt – Johannes Pinter (hösten)
Demologi för nybörjare – Caroline L. Jensen (hösten)

Det där borde täcka mitt läsår 2014 rätt bra, eller har jag glömt nåt?

Mer splatterskräck till folket

fjarilen-fran-tibetFör några veckor sedan spelade jag och Andreas Berg (@ettglasjuice) in ett avsnitt av vår podcast Farfarsparadoxen om svensk skräcklitteratur. I samband med inspelningen läste jag CJ Håkanssons skräckroman Fjärilen från Tibet, Eftersom jag inte var färdig med boken vid inspelningstillfället struntade jag i att nämna den eftersom helhetsbilden fortfarande var aningen luddig. Men så här i efterhand borde jag hyllat verket högljutt i podden. Snacka om slafsig splatterskräck när den är som bäst.

I CJ Håkanssons debutroman från 2007 går ingen säker. Lemmar flyger, huvuden exploderar och kroppar slits i stycken på de mest fantasifulla sätt. Det är så överdrivet makabert att jag, som gammal härdad splatterfantast, till och med ryggade tillbaka av allt äckel som beskrevs i boken. Jag är verkligen svag för den här typen av ultravåld och även om det går lite väl långt emellanåt så är det uppfriskande att läsa någonting som vågar ta ut svängarna rejält.

I vilket fall är just den här typen av böcker ovanliga. Böcker som äcklar, upprör och berör. Det finns alldeles för få av dem. Men Fjärilen av Tibet är inte bara hjärnsubstans, hinkvis med blod och ringlande tarmar. Karaktärsporträtteringen är både intressant och medryckande. Jag lider med varenda en av bokens huvudpersoner och får en klump i magen när de går sitt öde till mötes, en efter en. Håkanssons roman är inte bara splatterunderhållning, den är dessutom välskriven och engagerande. Det håller inte riktigt hela vägen till slutet och ett par av sidospåren känns aningen spretiga, men jag uppskattade den för sin orädda kompromisslöshet. Den är verkligen fräsch och oförutsägbar.

När jag lade ifrån mig boken ville jag bara ha mer. Har verkligen inte denne författare inte gett ut fler romaner sedan 2007? Jag har visserligen läst ett gäng noveller av Håkansson som återfinns i finfina antologi-serien från Eskapix (de har för övrigt rea på sina böcker nu så om du inte köpt tidigare, gör det!) men jag törstade efter mer av samma, längre och blodigare, romaner i Fjärilens stil helt enkelt.

Efter en kvälls googlande upptäckte jag att Håkansson för en tid sedan letade en förläggare för någonting han kallade ”Köttets undergång” (bara titeln vittnar om stordåd), men tyvärr ser verket numera ut att sväva i limbo. Förlaget Vertigo, som tidigare gett ut Fjärilen från Tibet, var inte intresserade av okänd anledning. Duktiga författaren Stewe Sundin har skrivit lite om utkastet till boken i ett blogginlägg från 2011. Så här skriver han; ”Boken kommer revolutionera svensk skräcklitteratur, om den bara släpps lös någon gång”. Visst blir man sugen?

Förhoppningsvis gör CJ comeback som romanförfattare någon gång i framtiden. Jag håller tummarna. Tills dess får jag och vi andra som älskar makabert lemlästande vända oss till Eskapix och denne författares korta noveller istället. Där får han dessutom fint sällskap av andra författartalanger med samma fascination för det blodiga och mörka. I romanform tänker jag fortsätta att leta substitut ett tag till.