Spelat – Sida 27

Blogg-comeback och Pang Pang Raket!

Efter min långa bloggfrånvaro då jag istället ägnat mig åt blöjbyten och sömnlösa nätter tänkte jag göra ett nytt försök med ett par ord om gårdagens Xbox Live Arcade-släpp, Boom Boom Rocket. Jag har nämligen spelat igenom easy-läget nu och som väntat gillade jag det skarpt. De remixade versionerna av gammal klassisk musik (av bland annat Beethoven?!) kändes störtsköna att spela till och kontrollen satt omedelbums som en smäck! Visserligen kommer det inte som en chock att det är en aning sparsmakat men lite mer kunde vi väl ändå fått? Den största besvikelsen är avsaknaden av Live-läge och både låtantalet samt de spellägen som finns att tillgå är även dem ytterst begränsade. Men skitsamma, jag är ju faktiskt helt såld på den här typen av musikspel.

Så trots få spellägen och ynka tio olika låtar att välja på (kommer väl förhoppningsvis släppas flera för hemladdning så småningom) så har jag knappt kunnat slita mig ifrån spelet sedan jag satte mig ner och började att misshandla mina tummar samtidigt som sprakande fyrverkerier fyllt tv-rutan. Boom Boom Rocket är väl värt de 90 spännen jag gav för det och är man det minsta förtjust i rytmbaserade spel så är det en given hemladdning.

Nederlaget konstaterat

Detta är alltså sluttabellen i Gameplayers Gears of War-liga där jag medverkade:

Du kan ju gissa i vilket lag jag spelade. 😉

Xbox Live Arcade ruinerar mig

Eller ruinerar mig är väl att överdriva en aning men jag har redan köpt på mig en hel drös med spel utan att blinka. Eftersom Microsoft varit så finurliga och gjort inköpen så smidiga hinner jag knappt reflektera över vad jag håller på med innan spelet finns nedtankat på min hårddisk. Samtidigt som jag älskar systemet för dess enkla tillvägagångssätt så hatar jag det för att ett tillkrånglat betalsystem garanterat gett mig mer pengar i plånboken idag. Med ett par enkla knapptryck så kan jag njuta av ett strategiskt krig med maskar, förnedra andra spelare i biljard eller spränga mig fram bland horder av fiender i Assault Heroes. Visst låter det lockande? På onsdag är det kanske dags igen när nästa spel släpps på Xbox Live Arcade. Måtte det vara ett riktigt skitspel…

GDC – Vad hände?

För er som inte är totalt spelskadade är alltså GDC (förkortning för Game Developers Conference) den spelmässa som precis avslutades i San Francisco. Jag tänkte vara lite bussig och ge en snabb sammanfattning av vad som egentligen inträffade och samtidigt ge mina personliga synpunkter på årets mässa.

Det kanske största avslöjandet på GDC i mina ögon var Sonys svar på Microsofts Xbox Live och Nintendos Wii Channels. Nämligen PS3´s egna onlinetjänst – ”Home”. Ser minst sagt lovande ut.

Förutom avslöjandet av den nya onlinetjänsten så presenterades även ett nytt spel till Playstation 3 kallat Little Big Planet. Designen ser fantastisk ut och det Co-op-läge som utlovas verkar bli en riktig höjdare. Spana in själv här nedan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=d7fCIHzPniM]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bRb-mCsHQ0c]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Taiurn541SE]

Nintendo hade som väntat inga ess i rockärmen utan bjöd endast på lite nya trailers i form av Super Mario Galaxy, No More Heroes och Phantom Hourglass (som jag redan publicerat ett inlägg om) som största hödpunkt på mässan. Miyamoto svamlade också lite om en kommande Wii Channel där Mii´s på nåt vis var involverade.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=D-0g294Ty1M][youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gfT5VB7DiN0]

Trailern för No More Heroes finns på Gamevideos.com

Till Xbox 360 var det inte mycket nytt att dreggla över. Visserligen var grafikdemonstrationen av Crysis ruggigt läcker men bristen på spännande avslöjanden gjorde Microsofts närvaro lite till en besvikelse. Fable 2 presenterades också i form av en grafikdemonstration och gjorde åtminstone inte mig våt i brallan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nqSeDqlqVOo]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vEFXyOCSmSg]

Det var väl ungefär det som var värt att nämna från mässan. GDC har väl aldrig varit en mässa där spektakulära avslöjanden görs så de små glädjeämnena vi trots allt bjöds på som den knarkiga Super Mario Galaxy-trailern, DS Zelda-trailern och det på pappret otroligt potentiella Home samt det toksnygga Little Big Planet gjorde mig åtminstone nöjd med årets GDC. 🙂

Veckans spel – Another Code: Two Memories

Vad: Äventyr
När: 2005
Plattform: DS
Utvecklare: Cing
Betyg då: 9
Betyg nu: 8

Personlig analys: Det första spelet till det då nya formatet som verkligen fick mig att se potentialen hos maskinen. I grund och botten döljer sig ett traditionellt Peka-klicka-äventyr men med hjälp av Nintendos manick lyckas utvecklaren Cing skapa något helt eget. Another Code överraskar mig som spelare flera gånger om med de finurligt ihopsatta problemen och hur man med hjälp av maskinen går till väga för att lösa dem. Det enda som känns lite snopet med det i övrigt så fantastiska äventyret är den långt ifrån tillfredställande speltiden. Efter bara några futtiga timmar tar spelet slut och dessutom när det känns som allra roligast. Men trots kort speltid är Another Code ett kapitel DS-magi ingen bör varit utan.

Castlevania: POR beställt!

Att jag inte gjort det tidigare är ett mysterium men nu blev det av i vilket fall. Det är första gången jag beställer nåt från Axelmusic.com men eftersom det var så billigt så ger jag det en chans. Den något längre leveranstiden om man jämför med VGP ger mig dessutom mer tid till att klara Hotel Dusk innan det anländer.

Är det i närheten av Dawn of Sorrow´s klass är jag nöjdare än nöjd.

Incheckning på Hotel Dusk

Another Code är i mina ögon fortfarande ett oerhört underskattat spel. Jag håller det fortfarande som ett av det allra bästa DS-spelen. Med de fenomenala pusslen och den vackra handlingen så tog det mig med storm när det släpptes för drygt ett år sedan. Att min lilla dubbelskärmade skapelse kunde användas på dessa finurliga och nyskapande sätt var något jag bara hade hoppats på innan utvecklaren Cing kom och visade var skåpet skulle stå.

Så med tanke på hur mycket jag älskade Another Code och att Cing återigen tog sig an formatet med purfärska – Hotel Dusk: Room 215, så var mina förväntningar löjligt höga när jag slutligen startade upp en ny sparfil på min DS och tog mina första stapplande steg med min ”blyerts-skissade” karaktär på det Hotell där merparten av spelet antagligen kommer att utspela sig.

Det tar inte många sekunder innan jag sveps in i den dunkla noirstämningen i spelet och med karaktärernas stilistiska utseende känns det som Cing hittat rätt på alla punkter. Pekpennan används för första gången till det mest självklara ändamålet någonsin när det gäller ett äventyrsspel – möjligheten att skriva ned ledtrådar och liknande i ett anteckningsblock. Det var verkligen på tiden. Dialogerna håller som väntat suveränt hög klass och de karaktärer jag hitills stött på är helt klart lika välgjorda som i Phoenix Wright. Att man dessutom håller sin DS som en bok bidrar en hel del till deckarstämningen.

På minuskontot är väl den i vissa fall lite trista och opassande musiken. Jag har inget emot att den är så ”jazzig”, det brukar passa den här genren bra, utan det är att låtarna ibland inte passar in där dem spelas som stör mig. Nåväl, det är långt i från en katastrof men ändå en aning irriterande. En annan sak jag inte riktigt gillar är möjligheten att få ”Game Over”. Om du råkar fråga vissa karaktärer fel saker kan det faktiskt ske. Du blir utslängd från Hotellet och det är ”Hej och adjö”. Det passar liksom inte riktigt in i konceptet.

Utöver dessa pyttesmå plumpar i protokollet så lever Hotel Dusk upp till mina extremt högt ställda förväntningar och jag är mer än nöjd med äventyret än så länge. Nu kan jag inte sitta här längre, måste spela! 😀

Zelda och tomhet

Jag klarade precis Twilight Princess efter att ha sugit på karamellen så länge som det bara var möjligt. Efter närmare 50 timmar är ordningen återställd i Hyrule och alla elakingar är oskadliggjorda. Det var precis så fantastiskt som jag hade hoppats på. Kanske rent utav det bästa spel jag någonsin spelat. Men man får alltid lite blandade känslor efter att ha klarat ett så pass omvälvande och storslaget spel.

Visserligen känner man sig alltid lite duktig och stolt efteråt, vilket är gött, men för min egen del är känslan av tomhet långt mer påtaglig i detta fallet. Senast jag fick liknande känslor var efter jag klarat det visuellt underbara Okami. Men inte ens då har de varit så stora som nu. Vad för spel kan påbörjas nu som dessutom kan mäta sig med det äventyr jag precis har upplevt? Vilket spel kan återigen få mig att älska näst intill varenda sekund av tiden jag lägger ner på det? Kommer jag någonsin få se Link så bra som nu?

Måtte nästa Zelda-spel inte ligga allt för långt borta i framtiden. Känslor som dessa måste upplevas så ofta det bara är möjligt, de emellan kan man skippa.

Veckans spel – Superfrog

Vad: Plattformspel
När: 1993
Plattform: Amiga
Utvecklare: Team 17
Betyg då: 8
Betyg nu: 6

Personlig analys: Med för tiden väldigt imponerande och snabb grafik så blev Superfrog lite av Amigas svar på Sonic när det begav sig. Men spelets kanske största behållning var musiken som bestod av skönt medryckande upptakts-blip-blop och fick åtminstone mig att stampa takten. Då jag såhär i efterhand kan säga att Superfrog led av en rätt så sladdrig kontroll är det fortfarande ett rätt så kul plattformspel med sköna miljöer samt fiender och tillhör definitivt eliten av spel i genren på Amigan.

Tidigare ”Veckans spel”:
Kid Icarus
The Legend of Zelda: The Wind Waker
Mike Tyson´s Punch Out!!
Toonstruck

I spåkulan 2007

Efter att nyligen analyserat 2006 sönder och samman (ett något överdrivet statement kanske) i ett tidigare inlägg kan jag lägga året bakom mig och blicka framåt. Vad har 2007 att komma med i spelväg? Kan verkligen årets spel mäta sig med fjolårets toppar? Här följer de spel som jag anser har mest potential av de som kommer släppas 2007:

Metroid Prime 3: Corruption (Wii)

Samus med Wii-styrning borde kunna bli en grym kombo men jag är fortfarande lite skeptiskt med tanke på de rapporter som framkommit från flera sajter. Flera har ansett att kontrollen inte varit så precis som man hoppats. Men nu när Retro Studios fått lite mer tid på sig i och med förseningen finns det säkerligen inget att oroa sig för. Den avslutande delen i Prime-sagan lär rocka stjärt.

Resident Evil 5 (PS3/Xbox 360)

Uppföljaren till den super-hyllade fjärde delen har mycket att leva upp till. Finns det ytterligare nya vägar att gå sedan det senaste äventyret näst intill revolutionerade Resident Evil-serien? Av trailern att döma så finns det åtminstone hopp om det. Den som lever får se.

Super Paper Mario (GC?/Wii?)

Om Super Paper Mario fortfarande ska släppas till kuben eller om spelet istället blir helt Wii-exklusivt är fortfarande ett mysterium. Det lutar nog lite mer åt en Wii-titel skulle jag tro. Men hur det än blir med den saken så är det ett spel jag med all sannolikhet köper så fort det släpps då designen i spelet verkar vara så bedårande läcker att man smälter.

God of War 2 (PS2)

Playstation 2 är inte riktigt död än. Men God of War är troligtvis den sista riktigt stora titeln till konsolen innan vi förpassar maskinen till garderoben. Är det dessutom lika bra som originalet så är det ett givet köp. Men denna gång, skippa för guds skull de där töntiga samlagsscenerna!

The Legend of Zelda: Phantom Hourglass (DS)

Jag är lite orolig för den, vad det verkar, lite bångstyriga stylus-kontrollen men jag är å andra sidan också grymt lycklig åt återinförandet av den fantastiskt snygga WindWaker-looken. Zelda är alltid Zelda och det betyder garanterat att spelet håller en hög kvalité. Jag förväntar mig inget annat än DS hitills bästa spel när det släpps.

Super Mario Galaxy (Wii)

Super Mario Sunshine fick oförtjänt mycket skit för att det påstods vara ett sämre spel än det sönderhyllade Super Mario 64. Vi som har koll vet ju att Sunshine var ett alldeles förtäffligt spel i serien och inte alls så dåligt som vissa ville få oss att tro. Nåväl, Super Mario Galaxy har i vilket fall kanske mer att leva upp till än ett spel någonsin har haft tidigare och fansen kräver ett sjuhelvetes bra lir. Och det gör jag med.

Bubblare: Metal Gear Solid 4 (PS3), Hotel Dusk (DS), Halo 3 (Xbox 360), Assasin´s Creed (PS3, Xbox 360), Castlevania: Portrait of Ruin (DS), Banjo-Kazooie (Xbox 360), No More Heroes (Wii), Ratchet & Clank: Size Matters (PSP), Virtua Tennis 3 (PS3), Spore (PC), Super Smash Bros. Brawl (Wii)

There you go! Dessa är alltså mina favoriter bland utannonserade släpptitlar under 2007. Om de visar sig bli bra eller inte återstår att se men en sak är säker, som synes bådar framtiden gott för speltokiga.