Retrohörnan #3 – Goblins (Quest) 3

Dags för en liten nostalgitripp igen. Den här gången tänkte jag drömma mig tillbaka till första gången jag bekantade mig ordentligt med begreppet ”mind fuck”. Inte för att jag kände till att det ens fanns något som kallades så, men det var i alla fall vad jag blev av det här spelet. Ordentligt jävla mind fuckad.

Året var 1994 (spelet släpptes egentligen 1993) och formatet DOS. Denna fantastiska plattform där jobbiga kommandon stod på menyn. Jag hatade det. Men vad gör man inte för att få spela lite coola spel. Spelet jag bryskt roffat åt mig på en loppmarknad hette Goblins 3 och det var omslaget som gjorde mig nyfiken. En stor härlig ask som sig bör från den tiden där jag vill minnas att jag allra mest föll för en läckert handritad varulv på framsidan. Jag hade aldrig tidigare hört talas om serien men efter att kikat på bilderna på baksidan av papplådan var jag övertygad och slängde fram plånboken framför försäljaren vid ståndet och satte sprätt på merparten av min veckopeng.

Spelomslag var finare förr.
Spelomslag var finare förr.

Efter att alla störiga DOS-kommandon slutligen var utförda och spelet sattes igång möttes jag tidigt i spelet av en överraskande snygg mellansekvens som på den tiden fick en att utbrista, ”Wow, det ser ju ut som tecknad film ju!”. Eller nåt sånt. Grafiken var dessutom riktigt snygg när man spelade och huvudkaraktären Blount imponerade med sitt breda register av lustiga animationer bestående av bland annat gäspningar och huvudkliande.

Goblins 3 är inget traditionellt peka och klicka-spel även om det använder sig av samma gränsnitt. Man rör sig nämligen inte i en större värld utan håller till på en relativt liten yta och kan oftast bara scrolla lite åt varje håll av banan. Det här ger spelet en annan aproach än man kanske är van vid när det gäller genren och ger en som spelare ett ytterst begränsat utbud av både föremål och spelbar yta att röra mig med. Oftast befinner sig lösningen mitt framför näsan på en men i och med att man många gånger får tänka ett steg längre är det inte alltför sällan långt ifrån uppenbart. Att man till slut löste problemen berodde på att man genom en längre periods pussellösande slutligen skapade en kedjereaktion som betydde avklarad bana och avancemang i spelet. Goblins 3 är stundtals lömskt och sadistiskt svårt.

Sicka minnen! Även om det är pixligt så är det fortfarande fint att titta på.
Sicka minnen! Fortfarande rätt fint att titta på dock.

Olikt de flesta andra peka och klicka-äventyr bestod Goblins av en världskarta där varje ny bana placerades ut så fort den föregående var avklarad. Tänk Super Mario World eller nåt i samma stil. Handlingen är väl inte så mycket att hurra över. Samma gamla trötta historia om en förälskelse i en prinsessa och jakten på densamme. Men den är rätt så oväsentlig. Pusselmomenten är den huvudsakliga drivkraften och den räcker gott som belöning. Man känner sig sådär skönt smart efter att ha löst ett på förhand till synes omöjligt pussel medan man känner sig jobbigt korkad när man inte ser lösningen. Som sig bör med andra ord.

Jag har nyligen spelat spelet och kan fortfarande rekommendera det för den pusselfanatiske peka och klicka-spelaren. Det är faktiskt överraskande lite som känns föråldrat. Grafiken funkar och pussellösningen är fortfarande smart även om den ibland framstår som lite väl långsökt. Det ska dessutom numera finnas en mer användarvänlig cd-baserad version som dessutom innehåller ett par nya mellansekvenser och dialoger. Och om man hellre vill rota fram sin gamla Amiga så släpptes det även till den maskinen när det begav sig.

Scen från en av mellansekvenserna.
Scen från en av mellansekvenserna.

Lite nördkuriosa från Goblins-serien för den intresserade:

  • Till skillnad från del tre i serien så styr man fler än en karaktär i de två övriga titlarna, något som också framgår i hur många ”i” som förekommer i spelens namn. Ettan heter Gobliiins (1991) medan uppföljaren heter Gobliins 2: The Prince Buffoon (1992). 
  • Gobliiins 4 (förmodligen med tre styrbara karaktärer då?) är sisådär 16 år efter det senaste spelet i serien på väg till PC. Spelet sägs släppas i februari 2009. Tyvärr så är den sköna 2D-grafiken bortbytt till förmån för en rätt sunkig 3D-variant.
  • Goblins Quest 3 hette från början bara Goblins 3 men bytte namn för att bättre passa in i Sierras spelbibliotek bland övriga titlar med Quest i namnet.
  • The Bizarre Adventures of Woodruff and the Schnibble hette spelet som släpptes av utvecklaren Cooktel Vision efter Goblins-trilogin och sades vara en andlig uppföljare till serien då det påminner väldigt mycket om de spelen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=rzUf9rAQhvo]
Intro och första banan från CD-versionen av Goblins Quest 3.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eduD4XZ5xq4&feature=related]
Trailer från kommande Gobliiins 4. Ser dessvärre rätt sopigt ut.

5 reaktioner på ”Retrohörnan #3 – Goblins (Quest) 3

  1. Har försökt att komma på ihåg vad denna spelserie heter hur länge som helst. Tack för hjälpen! 😀

    Satt och spelade tvåan riktigt mycket när det var nytt, men mina engelskakunskaper var inte direkt strålande på den tiden, så jag kom aldrig så långt. Sjukt kul var det iaf, och jag måste försöka få tag på det igen.

  2. Vet att jag var sjukt intresserad av denna serie när det begav sig på min Amiga 500 tid. Lyckades aldrig få tag i spelen, men kanske borde göra ett försök nu istället.

  3. Aha! Jag kommer ihåg det där omslaget eftersom det såg ut som en av tecknarna från MAD hade gjort det. *lol* Spelade dock aldrig själva spelet. Någon borde porta och göra om det som ett Flash-spel. Ser kul ut!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.