Nej, jag har inte redan tjatat tillräckligt mycket om Order of Ecclesia så det så! Eller jo, kanske, men det är en sak som gnager mig. Även om jag inledningsvis omfamnade det mesta i den senaste delen så känner jag mer och mer att det inte är så fantastiskt som jag hoppats på. Det finns två saker som verkligen utmärker sig.
För det första – svårighetsgraden. Jag är inte alltid den som förespråkar tokigt svåra spel men i fallet Castlevania tycker jag att det sedan Circle of the Moon, på de bärbara maskinerna, varit för lätt att ta sig igenom spelen. Order of Ecclesia bjuder rejält tuggmotstånd vilket jag gillar.
För det andra – Glyph-systemet. Att kombinera och samla olika attacker kändes som det allra bästa inslaget i spelet. Jag hoppas att nästa spel i serien erbjuder samma system eller åtminstone något liknande.
Thats it.
I övrigt tycker jag att både Portrait of Ruin och Dawn of Sorrow är vassare i allt. Bossarna känns oinspirerande, handlingen börjar lovande men blir mer uppenbar och trist ju längre man kommer och återgången till den mer linjära bandesignen är klart tråkigare än de utforskarvänliga banorna från de senaste DS-spelen.
Missförstå mig rätt. Spelet är verkligen bra men ju mer jag tänker på det desto sämre står det sig. Jag ångrar inte fyran jag gav det i min recension men efter att ha spelat det ett tag till efter första varvningen så har den där fyran gått från att vara väldigt stark till att kännas klart mer ljummen.
Jag undrar förresten om vi någon gång får se ett Castlevania av den här typen till nedladdningstjänsterna. Även om de gör sig bra i bärbar form så skulle jag gärna se den här vackra 2D-grafiken i fet HD-upplösning. Detsamma gäller Metroidserien. Eftersom Nintendo envisas med att låta småful 3D representera serien på DS så kan vi väl få ett gammalt klassiskt tvådimensionellt äventyr till WiiWare?
I och med hemladdningstjänsterna borde det finnas stora möjligheter för den här genren av Metroidvanias att återlanseras stationärt tycker man. Jag ställer mig tveksam till att det kommer att ske men fortsätter att hoppas i min enfald ett tag till.