Kategori: Okategoriserade

XBLC – regga dig idag!

Jag är så förbannat trött på alla amerikanare och liknande som gapar ”FUCK!” i örat på mig när jag lirar över Live. Så jag tänkte till en aning och det här är resultatet av en febril hjärnverksamhet – ett litet forum där alla som är intresserade kan arrangera ligor, turneringar, byta Gamertags eller vad man nu vill göra.

Jag behöver dessutom fler moderatorer som är sugna på att hjälpa till att hålla ordning samt eventuellt snygga till det hela en aning. Men jag tyckte åtminstone det här kändes som ett lättarbetat alternativ och även om det säkerligen skulle gå att göra flashigare så duger det åtminstone tills vidare.

Xbox Live Community: http://xblc.forum24.se/

Så regga er idag och utmana mig och flera andra (förhoppningsvis) i feta Livematcher!

Köpstopp och Mass Effect

Nu har jag bestämt mig. Inga nya spel förrän tidigast februari 2008.

De flesta som följer den här bloggen vet att jag är helt värdelös på att avsluta spelen jag köper. Grejen är den att jag dessutom oftast lägger ifrån mig spelen fast jag tycker dom är bra. Anledningen går att läsa från ett tidigare inlägg på bloggen.

Spelen som ska avverkas innan februari är dessa: Mass Effect, Zelda: Phantom Hourglass, Half-Life 2 (eventuellt även de båda episoderna som medföljer The Orange Box), Metroid Prime 3: Corruption och säkerligen några till. Undantaget är möjligtvis ett gäng XBLA-titlar som bara måste införskaffas med framförallt Sensible World of Soccer i spetsen.

Men det känns skönt att ta det här beslutet på nåt sätt. Slippa den där jävla abstinensen jag får av att inte hinna spela liren jag köper. Så jävla onödigt liksom.

Kan dessutom passa på att uppdatera mina intryck från Mass Effect en smula. Mina första intryck kändes trots allt en aning orättvisa såhär i efterhand. Men jag har helt ändrat uppfattning om spelet även om mitt sammanfattande ord om spelet fortfarande stämmer till viss del. Spelet är ju fantastiskt för ffs!

Det är inte pga de stela striderna eller den i många fall rätt så tråkiga grafiska designen utan för den fenomenala handlingen och de sjukt välgjorda dialogerna. I bland är det konstigt att så få lyckade detaljer kan påverka helheten på det sätt som det ändå gör i Mass Effect. För ärligt talat finns det en hel del att gnälla på när det gäller mycket av Mass Effects innehåll, men man liksom skiter i det så fort man låter sig själv ryckas med i storyn, och kommer på sig själv med att klia sig i huvudet när man ställs inför de många nyansrika valen man stöter på i spelets fiffiga dialogsystem.

Nu vet ni det.

Försmak inför den obligatoriska GOTY 2007-listan

Bästa huvudrollen: Mario (Super Mario Galaxy)

Skönaste birollen: GlaDOS (Portal)

Elakaste ärkeskurken: Saren (Mass Effect)

Fetaste vapnet: Portal Gun (Portal)

Fläskigaste ljudet: Knytt Stories

Smaskigaste grafiken: Crysis

Mest störande spelmoment: Temple of the Ocean King (Zelda: Phantom Hourglass)

Snyggaste omslaget: Okami

Fulaste omslaget: The Orange Box

Bästa dialog: Mass Effect

Mest underskattade: Picross DS

Årets besvikelse: Halo 3

Bästa återutgivning: Castlevania: Symphony of the Night (XBLA)

Årets blodigaste: God of War II

Bästa styrningen: Metroid Prime 3: Corruption

Mest prisvärda: The Orange Box

Årets överraskning: Drawn to Life

Min lista med årets bästa spel samlade dyker upp strax innan årsskiftet (jag måste ju hinna spela Sensible World of Soccer innan jag sammanställer den för ffs!).

Wii – ett år senare: #2

 zelda_tp1.jpg

#2 – The Legend of Zelda: Twilight Princess

Säg vad ni vill men Twilight Princess ÄR bättre än Ocarina of Time.

Links 3D-debut har av oförklarliga skäl lindats in i nåt nostalgiskt oförstörbart paket som orubbat står kvar som seriens höjdpunkt för många spelare världen över. Men i själva verket har det redan överträffats av The Wind Waker och nu dessutom med råge av Twilight Princess.

Twilight Princess är snyggare, mäktigare, pampigare, smartare, fantasifullare och större än Ocarina of Time någonsin var.

Så det så.

Betyg:

blockbetyg10.gif

Wii – ett år senare: #3

samus.jpg

#3 – Metroid Prime 3: Corruption

Atmosfärmässigt har alltid Metroid-spelen i min mening varit helt överlägsna allt annat och trots att det startar lite knackigt i del tre så rättar det till sig allt eftersom. Miljöerna och ljudbilden skapar en unik känsla som känns lite spöklig men framförallt episk och pampig.

Den grafiska designen är också den något utöver det vanliga och om man inte baxnar när man för första gången beträder Elysias svävande elektriskt pulserande plattformar så är man konstig. Framförallt estetiskt sett så är det på vissa ställen vansinnigt snyggt och även om det förekommer lite opolerade texturer här och där så råder det ingen tvekan om att det inte är ett spel från förra genarationen det rör sig om.

Sen har vi kontrollen. Det vill säga det som verkligen sticker ut och gör det tredje spelet snäppet vassare än de tidigare två. Den känns allt annat än gimmickartad och inlevelsen är total när jag drar i spakar, rycker bort sköldar eller skjuter rymdpirater åt helvete. Wiimote + FPS = <3

Men trots att Retro Studios gör det mesta rätt i Corruption så blir det ingen fullpoängare. Precis som i de tidigare spelen så blir det en aning överdrivet med den obligatoriska backtrackingen som genomsyrar de sista timmarna av spelet. Jag gillade det inte ens i ettan. Dessutom kändes inte den inledande timman speciellt upphetsande. Men utöver det så är det nästintill perfekt. En magnifik final på en fantastisk spelserie.

Betyg:

blockbetyg9.gif

Sparka känslig boll på krysslådan

ss_preview_2_jpg.jpg

Äntligen är det spikat! Sensible World of Soccer kommer att dyka upp på Live Arcade den 19:e december. Som jag har väntat. SWOS är förmodligen det spel jag sett fram emot mest till Xbox 360 i år och om mina minnen från spelet bara är inlindade i någon form av nostalgiskt skimmer eller om det verkligen är så bra som jag minns det kommer slutligen att visa sig inom en väldigt snar framtid.

Wii – ett år senare: #5

 spm.jpg

#5 – Super Paper Mario

I dag är jag lat. Den här texten är bortsett från ett par små justeringar identisk med ett tidigare inlägg här på bloggen.

Super Paper Mario är ett spel som verkligen passade mig som handen i handsken från första sekunden jag kastade mig in bland de papperstunna miljöerna. Den retronostalgiska grafiken och den smått bizarra framtoningen fick mig att smälta redan då de första skärmdumparna visades från spelet och det ser fanimej ännu bättre ut nu efter att ha upplevt den i verkligheten. Det ser så krispigt och fräscht ut att jag nästan vill ta en tugga av tv:n.

Dessutom är storyn bättre än man först kunde ana. Här döljer det sig lite djupare intriger än vad man är van vid i svampriket även om den till en början kan te sig en aning banal och standardiserad. Rollspel och plattformshoppande funkar suveränt ihop men dialogerna är verkligen grädden på moset. Den är vid ett par tillfällen i ärlighetens namn smått genialisk och jag kommer på mig själv med att sitta och fnissa upprepade gånger i soffan.

Frågan är hur länge man får vänta på att ett såhär utflippat och fullkomligt bedårande spel släpps igen? Super Paper Marios sanslöst skruvade ihopkok av genres är smått unikt för ett spel idag. Det tar det bästa av det jag gillar mest i spelväg och gör det till något självklart.

Betyg:

blockbetyg9.gif