Det dök som vanligt upp massvis med spelrelaterade aprilskämt igår men det mest ambitiösa måste ändå vara IGN.com´s Zelda-trailer. Spana in!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PGR6eeB37cw]
Finns också i bättre kvalité här.
Det dök som vanligt upp massvis med spelrelaterade aprilskämt igår men det mest ambitiösa måste ändå vara IGN.com´s Zelda-trailer. Spana in!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PGR6eeB37cw]
Finns också i bättre kvalité här.
Upptäckte idag att Tigsource har slängt ihop en databas för indiespel. Givetvis var man tvungen att tanka hem ett par titlar som verkade lovande.
Till att börja med lirade jag Psychosomnium. Ett flummigt plattformspussel. Väldigt kort men oerhört charmigt och klart värt de tio minuter det tar att klara spelet. Kul dialog, svängig musik och skön retrografik. Tumme upp!
Därefter tog jag mig an The Graveyard. Något som kanske inte ska ses som ett direkt spel utan snarare en form av konstnärligt verk. Man styr en gammal tant på en kyrkogård helt enkelt. The Graveyard är också en extremt kort upplevelse och även om det atmosfäriskt sett har en del att ge så förstod jag inte riktigt grejen med det hela. Tumme ner!
Sist men inte minst spelade jag en stund av A Untitled Story, ett spel jag förmodligen kommer att återkomma till. En känd mix är det man har att vänta, allt direkt snott från Metroid och liknande spel. Skaffa powerups och backtracka dig fram genom en visuellt väldigt simpel men ack så mysig värld. Jag gillade det. Tumme upp!
Det var allt. 🙂
Maginfluensa suger. Men nåt gott hade den med sig. Jag tappade hela sju kilo på två dagar. Knappast på ett hälsosamt sätt men man måste ju se det positiva i det hela. Men nog om det. Efter denna pärs är det dags att börja blogga igen. Så med andra ord. Mer spelskriverier att vänta framöver. See you soon!
Nu har jag äntligen fått tummen ur stjärten och lagt beslag på domänen – farbroratlas.se
Det betyder att antingen använder man sig av den eller så fortsätter man med den gamla hederliga – farbroratlas.wordpress.com dessutom går det bra med www.farbroratlas.se också (om man tycker det är kul att lägga till lite ”W” i adressen). Välj själva! 🙂
Dessvärre är det gjort med 11-åringar i åtanke så det kräver dessvärre ingen större hjärnverksamhet för att klara spelet. Dessutom är det gjort i studiesyfte så sådär jättespännande är det inte tyvärr. Men det är lika vackert som vanligt när det gäller Amanita Design´s verk så testa för all del ändå. Dessutom går det att från deras hemsida spana in bilder från deras kommande fullskaliga projekt – Machinarium. Ta en kik vettja!
Den finfina bloggen XBLAH! har varit bussiga och listat alla XBLA-spel som kommer att släppas inom en snar framtid. Så för alla XBLA-älskare – putsa glasögonen eller gnugga ögongloberna för här är den:
Games said to be coming in Spring
Assault Heroes 2 [Source]
Bionic Commando Rearmed [Source]
Braid [Source]
Commando 3 [Source]
Elements of Destruction [Source]
Happy Tree Friends: False Alarm (April) [Source]
Mr. Driller Online [Source]
Pirates Vs. Ninjas Dodgeball [Source]
RooGoo [Source]
Rocket Bowl [Source]
Street Fighter II Turbo HD Remix [Source]
Shred Nebula [Source]
Peggle [Source]
Vigilante 8 Arcade [Source]Games said to be coming out in Summer
Castle Crashers [Source]
Plunder [Source]
1942: Joint Strike [Source]
Go! Go! Break, Steady [Source]
Defense Grid: The Awakening [Source]
Penny Arcade Adventures [Source]Games that could just suddenly pop out any day…
Aces of the Galaxy (Last was ”Winter” [Source] )
Buku Sudoku [Source] (Spring 2007)
War World (Was Late Summer Last year)
Rocky & Bullwinkle (Holiday Season 2007)
Feeding Frenzy 2: Shipwreck Showdown
Battlezone
Ikaruga
Shotest Shogi
WarlordsNo idea when they’re coming out
Axiom Overdrive
Airburst
The Dishwasher: Dead Samurai
Duke Nukem 3D
Ender’s Game: Battle Room
Gridrunner+++
Hoopworld
Quake Arena Arcade
Rocket Riot
Schizoid
Sea Life Safari
Sentient
War Angels
Basement Pool
Keystone
Fractal Jigsaw
Lost Cities
Magic: The Gathering
Talisman
Frogger 2
Lode Runner
Red Baron
Samurai Showdown II
Pipe Mania
Puzzle Quest: Galactrix
Kart Attack
Things on Wheels
Double D Dodgeball
Som synes finns det en hel del godbitar att se fram emot. Själv längtar jag efter; Ikaruga, Castle Crashers, Braid, Bionic Commando: Rearmed, Street Fighter II Turbo HD Remix och Assault Heroes II. Men det finns säkert mer mumsigt som jag har sämre koll på också.
Underbart är kort brukar man säga. Efter sex timmar har jag slutligen spöat slutbossen och nästan vrickat tummen ur led på köpet. Det var länge sen jag sträckspelade ett spel men jag kunde verkligen inte slita mig från Kratos bärbara debut.
Ready of Dawn är verkligen sjukt duktiga på att kopiera känslan från franchisen de återupplivar på bärbart från stationärt. Både Daxter och God of War är mästerligt översatta i sina portabla inkarnationer. Ska bli kul att följa dem nu när de sägs satsa på stationära konsoler. De lyckas faktiskt tom med bedriften att skapa en kamera i spelet som inte är totalt uppfuckad. Bravo!
Bra och dåligt i Chains of Olympus:
+ Variationen. Hektiskt knapptryckande varvas med pussel och minispel i ett sjuhelvetes tempo. Man tröttnar definitivt inte.
+ Spellängden. Tiden för att klara spelet är perfekt avvägd. Spel av den här typen tenderar att bli tjatiga om de är längre än såhär.
+ Grafiken. Ruskigt läckert och kanske det snyggaste spelet till PSP.
+ Ljudet. Musiken är lika maffig som alltid i serien och ljudeffekterna likaså. Spela med lurar!
+ Bossarna. De är få men när det brakar loss gör det verkligen det. Pampigt som attan!
+ Savepunkterna. Här har Ready of Dawn verkligen tänkt till. Spelet är perfekt anpassat till bärbart format och det är aldrig för långt mellan sparpunkterna.
+ Handlingen. Det är långt ifrån ett mästerverk storymässigt men jag lider faktiskt lite med Kratos och hans tragiska öde.
– Dialogen. Kratos låter lite väl överspelad och att han oavbrutet ryter och skriker åt allt och alla blir lite tröttsamt.
– Styrspaken. Som sagt. Min tumme mår inte bra efter ett tags spelande. Men det är maskinens fel inte spelets.
Betyg:
Efter ett par timmars spelande så lever det definitivt upp till mina förväntningar. Det kanske inte når hela vägen upp till tvåans klass men det ligger absolut på samma nivå som originalet. Det är inte fy skam det heller. Dessutom så häpnar man lite över hur snyggt spelet är på en PSP. Tekniskt sett så bör det vara det överlägset mest imponerande till formatet. Jag har inte räknat polygonantal eller så men tro mig – det ser bra ut.
Annars känner man igen sig. Vi bjuds som vanligt på hjärndöd buttonmashing med feta bossar och en pampig, nästan episk spelupplevelse. Kratos är lika brutal som vanligt och historieberättandet känns igen från tidigare spel. Bara några minuter in i spelet så dyker dessutom den första sexscenen upp. Det är pinsamt så man rodnar. Så lamt. Så töntigt. Allt är som det ska med andra ord.
Jag hatar dessvärre att styra spelet med den så kallade styrspaken. Det är därför jag sitter och skriver det här just nu istället för att bara spela vidare. Det känns nästan som tummen går i led efter en stunds spelande. Det här är ju inte spelets fel utan hårdvarans men det är smått frustrerande ändå. Skitsamma, nu har den läkt tillräckligt. Tillbaka till slaktande och blodstänk!
Intryck kommer snart…
Efter ett par timmars pang-pang så är jag mer än nöjd med spelet. Jag tycker faktiskt att det fått utså lite väl mycket skit från spelpressen. Ser man det för vad det är så kan man knappast gnälla över att det gör sitt jobb.
Jag har verkligen saknat den här typen av ”ljuspistolspel”. Det var överhuvudtaget länge sen jag spelade ett sånt här spel hemma i mitt vardagsrum. Det är kanske därför jag till skillnad från många andra tycker The Umbrella Chronicles är riktigt bra? Vilka spel är i så fall bättre än det här? Vad har jag missat under tiden då jag helt förbisett genren?
I vilket fall så börjar jag tråna lite efter nästa ”på-räls-skjutare” som är på ingång till min Wii – The House of the Dead 2 & 3, ett ”spel” som, om man ska tro Super Play, är mycket bättre än RE: The Umbrella Chronicles. Jag har verkligen fått mersmak för genren nu när den på nytt i och med Wiimoten introduceras för mig.
Det är så skönt att bara få skjuta allt som rör sig och slippa kliva in i en komplex spelvärld, där valen och inlärningen av spelmekaniken ofta tar överhanden. Sen är det rätt befriande att skrika:
”Dö zombiejävel, dö!!!”