Författare: Andreas

GDC – Vad hände?

För er som inte är totalt spelskadade är alltså GDC (förkortning för Game Developers Conference) den spelmässa som precis avslutades i San Francisco. Jag tänkte vara lite bussig och ge en snabb sammanfattning av vad som egentligen inträffade och samtidigt ge mina personliga synpunkter på årets mässa.

Det kanske största avslöjandet på GDC i mina ögon var Sonys svar på Microsofts Xbox Live och Nintendos Wii Channels. Nämligen PS3´s egna onlinetjänst – ”Home”. Ser minst sagt lovande ut.

Förutom avslöjandet av den nya onlinetjänsten så presenterades även ett nytt spel till Playstation 3 kallat Little Big Planet. Designen ser fantastisk ut och det Co-op-läge som utlovas verkar bli en riktig höjdare. Spana in själv här nedan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=d7fCIHzPniM]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bRb-mCsHQ0c]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Taiurn541SE]

Nintendo hade som väntat inga ess i rockärmen utan bjöd endast på lite nya trailers i form av Super Mario Galaxy, No More Heroes och Phantom Hourglass (som jag redan publicerat ett inlägg om) som största hödpunkt på mässan. Miyamoto svamlade också lite om en kommande Wii Channel där Mii´s på nåt vis var involverade.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=D-0g294Ty1M][youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gfT5VB7DiN0]

Trailern för No More Heroes finns på Gamevideos.com

Till Xbox 360 var det inte mycket nytt att dreggla över. Visserligen var grafikdemonstrationen av Crysis ruggigt läcker men bristen på spännande avslöjanden gjorde Microsofts närvaro lite till en besvikelse. Fable 2 presenterades också i form av en grafikdemonstration och gjorde åtminstone inte mig våt i brallan.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nqSeDqlqVOo]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vEFXyOCSmSg]

Det var väl ungefär det som var värt att nämna från mässan. GDC har väl aldrig varit en mässa där spektakulära avslöjanden görs så de små glädjeämnena vi trots allt bjöds på som den knarkiga Super Mario Galaxy-trailern, DS Zelda-trailern och det på pappret otroligt potentiella Home samt det toksnygga Little Big Planet gjorde mig åtminstone nöjd med årets GDC. 🙂

Farbror Atlas förökar sig

Har precis börjat att plita ner det första inlägget till en ny wordpress-blogg i min regi. Eller vlogg närmare bestämt. Det nya projektet är ett resultat av en lång tids funderingar på att spela in små videosnuttar där jag svamlar om spel och sånt jag känner för framför min digitalvideokamera. Räkna med mycket stammande och obegripliga meningsuppbyggnader. Det första ”riktiga” inlägget är inspelat och ligger snart uppe på sidan. Tills dess bjuder jag på en favorit i repris – Guru Logic Champ-recensionen som jag tidigare postat här på bloggen. Jag kommer fortfarande skriva här men alla videobaserade inlägg hamnar fortsättningsvis på vloggen. Spana in!

Obefintligt bloggande i februari – Varför då?

5 skäl till min långa blogg-frånvaro:

1. Jag har köpt en Xbox 360. Abstinensen blev till slut för stor. Från att ha inriktat mig på en Wii som nästa konsolinköp blev det istället den erkänt högljudda plastklumpen som fick bli min port in i nästa generation. Och jag är helnöjd med mitt beslut än så länge. Gears of War, Table Tennis och Kameo är spelen som införskaffats.

2. Jag har handlat ännu mer. En LCD-TV i form av en 32-tums LG i superläcker, blänkande pianolack förgyller numera mitt vardagsrum. Att spela 360 på en HD-TV med komponentkabel känns verkligen nästa generation. Jag kan bara drömma om hur bilden i så fall kommer bli med en HDMI-kabel. Sweet…

3. Februari har verkligen varit månaden då pengarna spritts omkring mig. Jag har nämligen blivit ännu mer ”Svensson” genom att införskaffa mig en Volvo-kombi. Närmare bestämt en blå 855. Den går som ett skott och känns helrätt. Att den sedan ser ut som en låda med hjul är en annan femma.

4. Jag har återupptagit mitt gitarrspelande och börjat att lira med ett band igen efter många års frånvaro. Det är underligt hur man kan ha hållit sig borta från detta under en så lång tid. Inte förrän jag återigen greppat gitarren inser jag hur jag kunde klara mig utan denna lilla glädjeinjektion i tillvaron under dessa år.

5. Jag ska bli farsa! Barnvagn, skötbord och spjälsäng. Det är mycket som ska ordnas. Sedan flickvännen blev på smällen har min tillvaro sett helt annorlunda ut. Men det är först nu det verkligen blivit mycket att tänka på. Med bara en dryg månad kvar innan bullen ska ut så börjar det gå upp för en vad som är på väg att hända. Snart är man en familj på riktigt. Helt ofattbart.

Hoppas detta förklarar min frånvaro här på bloggen. Vi får se i vilken takt inläggen publiceras i framtiden men antagligen inte så ofta eller så flitigt som innan. Jag hoppas åtminstone återkomma med lite mer spelrelaterat innehåll snart igen. Med tanke på mitt nya konsol-inköp är åtminstone en ingående analys av basenheten på sin plats. 🙂

På återseende!

Veckans spel – Another Code: Two Memories

1124113574_2_jpg_1137781b.jpg

Vad: Äventyr
När: 2005
Plattform: DS
Utvecklare: Cing
Betyg då: 9
Betyg nu: 8

Personlig analys: Det första spelet till det då nya formatet som verkligen fick mig att se potentialen hos maskinen. I grund och botten döljer sig ett traditionellt Peka-klicka-äventyr men med hjälp av Nintendos manick lyckas utvecklaren Cing skapa något helt eget. Another Code överraskar mig som spelare flera gånger om med de finurligt ihopsatta problemen och hur man med hjälp av maskinen går till väga för att lösa dem. Det enda som känns lite snopet med det i övrigt så fantastiska äventyret är den långt ifrån tillfredställande speltiden. Efter bara några futtiga timmar tar spelet slut och dessutom när det känns som allra roligast. Men trots kort speltid är Another Code ett kapitel DS-magi ingen bör varit utan.

Castlevania: POR beställt!

castlevania_portrait_of_ruinundefined_header_16890.jpg

Att jag inte gjort det tidigare är ett mysterium men nu blev det av i vilket fall. Det är första gången jag beställer nåt från Axelmusic.com men eftersom det var så billigt så ger jag det en chans. Den något längre leveranstiden om man jämför med VGP ger mig dessutom mer tid till att klara Hotel Dusk innan det anländer.

Är det i närheten av Dawn of Sorrow´s klass är jag nöjdare än nöjd.

Incheckning på Hotel Dusk

ntr_hoteldusk215_ss02.jpg

Another Code är i mina ögon fortfarande ett oerhört underskattat spel. Jag håller det fortfarande som ett av det allra bästa DS-spelen. Med de fenomenala pusslen och den vackra handlingen så tog det mig med storm när det släpptes för drygt ett år sedan. Att min lilla dubbelskärmade skapelse kunde användas på dessa finurliga och nyskapande sätt var något jag bara hade hoppats på innan utvecklaren Cing kom och visade var skåpet skulle stå.

Så med tanke på hur mycket jag älskade Another Code och att Cing återigen tog sig an formatet med purfärska – Hotel Dusk: Room 215, så var mina förväntningar löjligt höga när jag slutligen startade upp en ny sparfil på min DS och tog mina första stapplande steg med min ”blyerts-skissade” karaktär på det Hotell där merparten av spelet antagligen kommer att utspela sig.

Det tar inte många sekunder innan jag sveps in i den dunkla noirstämningen i spelet och med karaktärernas stilistiska utseende känns det som Cing hittat rätt på alla punkter. Pekpennan används för första gången till det mest självklara ändamålet någonsin när det gäller ett äventyrsspel – möjligheten att skriva ned ledtrådar och liknande i ett anteckningsblock. Det var verkligen på tiden. Dialogerna håller som väntat suveränt hög klass och de karaktärer jag hitills stött på är helt klart lika välgjorda som i Phoenix Wright. Att man dessutom håller sin DS som en bok bidrar en hel del till deckarstämningen.

På minuskontot är väl den i vissa fall lite trista och opassande musiken. Jag har inget emot att den är så ”jazzig”, det brukar passa den här genren bra, utan det är att låtarna ibland inte passar in där dem spelas som stör mig. Nåväl, det är långt i från en katastrof men ändå en aning irriterande. En annan sak jag inte riktigt gillar är möjligheten att få ”Game Over”. Om du råkar fråga vissa karaktärer fel saker kan det faktiskt ske. Du blir utslängd från Hotellet och det är ”Hej och adjö”. Det passar liksom inte riktigt in i konceptet.

Utöver dessa pyttesmå plumpar i protokollet så lever Hotel Dusk upp till mina extremt högt ställda förväntningar och jag är mer än nöjd med äventyret än så länge. Nu kan jag inte sitta här längre, måste spela! 😀

Två kassa och en bra

Efter att varit hemma på grund av en lite halvt smärtsam operation idag så passade jag på att glo på lite film. Först ut var svenska Offside som visade sig vara en förutsägbar och trist upplevelse. Jag brukar för det mesta vara en rejäl ”sucker” för just den här typen av sport-rullar men trots det misslyckas Offside med det mesta i mina ögon.

Efter denna gäspning var det dags för Fearless med Jet Li som i sedvanligt bruk sparkar och fäktas för allt han är värd. Tyvärr visade sig även denna film vara lite av en flopp. Mot filmer i samma genre som Hero och Crouching Tiger Hidden Dragon stod sig denna film ganska slätt även om den ändå var helt okej. Fajtingscenerna var som vanligt när det gäller asiatisk film av det här slaget helt fenomenela men det saknades hjärta och glöd i produktionen på nåt vis. Jag brydde mig inte skit om karaktärerna och handlingen kändes banal.

Kvällen avrundades med Lady in the Water och för första gången idag blev jag positivt överraskad. Egentligen känns det mesta i filmen bara fånigt och dumt. En tjej ur en saga som lever i en pool liksom?! Hur dumt låter inte det? Men på nåt sätt sveps jag ändå med i den korkade intrigen och njuter faktiskt från början till slut. En långt ifrån perfekt film men helt klart sevärd på alla sätt och vis.