Half-Life 2 och åksjuka

Jag har fått ett problem. Jag blir yr och illamående av Half-Life 2. Och det är inte för att spelet suger utan därför att det förmodligen blandar en kombination av färger och kontroll min mage samt mitt huvud inte pallar. Känns precis som en form av åksjuka faktiskt. Men det tråkiga är att det börjar bli värre. Till en början lyckades jag spela åtminstone en timme innan åksjukan satte igång men senast blev jag så pass illamående redan efter tjugo minuter att jag var tvungen att stänga av spelet.

Det som är mest skumt med detta är att jag aldrig haft problem med detta tidigare förutom med just föregångaren till HL 2. Halo 3 avverkades precis utan ett uns av åksjuka likaså Metroid Prime 3. Efter lite googlande kom jag fram till att det här inte bara gäller mig utan även andra HL-spelare och dessutom många som spelar spel sett ur förstapersonsperspektiv. HL-spelen är dock de FPS-lir som verkar göra flest spelare illamående. 

”There has been numerous reports from gamers who has experienced motion sickness in Half-Life 2, even those who play tons of games and never experienced this issue. Some people theorize that it is caused by the frame of view being set to 70 (as a reference, most FPS games have it set to 90.) Others say it’s caused by the default low refresh rate, and still others think it’s the physics of the world seeming to be so real. Motion sickness is caused by your brain perceiving that the world is moving, but your body is telling your brain it isn’t, so it gets confused.”

I vilket fall så suger det att inte kunna spela ett spel så mycket som man vill.

Super Mario Galaxy får hyffsad kritik

 smg.jpg

 Eurogamer: ”Where Galaxy matches Mario 64 is not quite in its quality of execution – alongside the brilliance of some stars are others which fall a bit flat, and there isn’t the overall sense of implacable perfection that that game had – but in its confidence and originality.”
Eurogamer betyg: 10/10 (recension)

1Up: ”Galaxy proves that Mario matters just as much today as he did 25 years ago, and that makes him one of a kind in this medium. But don’t play Galaxy simply because Mario is the timeless godfather of gaming. No, play Galaxy because it’s fantastic. ”
1Up betyg: 9.5/10 (recension)

Sånt här gör ju knappast att man längtar mindre efter den mustaschprydde farbrorns nya äventyr.

Tillbaka till dödsriket

 grim.jpg

Satt och plitade ner ett inlägg på Loadings forum om de spel jag tycker är värda fullpott på betygsskalan. Då fick jag mig en liten tankeställare. Spelet som poppar upp i mitt huvud bland de andra favoriterna är ofta Grim Fandango när det gäller sådana här tankegångar men faktum är att jag aldrig klarade spelet när det begav sig och det vore väl konstigt att ta med ett spel man aldrig har klarat på en sån lista. Lite oskyldigt lade jag istället med det i en ”bubblarlista” under mina fullpoängare.

Men nu ska jag ta reda på hur det egentligen ligger till. Grim Fandango sitter i cd-stationen redo att spinna loss och jag måste medge att jag är extremt nyfiken på om det fortfarande håller samma klass. Grafiken må vara daterad men mitt intresse ligger snarare i hur handlingen, dialogerna och stämningen har åldrats. Om dessa komponenter fortfarande spelar i samma liga som jag minns dem så kan jag stryka spelet från min bubblarlista och flytta över det till mina fullpoängare omedelbums.

Hur jag upplever dödsriket såhär 9 år senare kommer att förtäljas här på bloggen så fort jag fått mer kött på benen…

Halo 3 – avklarat

 master-cheif.png

+ Ett jävla röj
+ Extremt välgjort
+ Fordonen
+ Sköna vapen
+ Pampig och medryckande musik

– Irrandet i ”köttkorridorerna”
– Kunde varit snäppet vassare grafiskt
– Rörig och tafflig handling

Slutsats: Ett bra spel som knappast berör eller gör nåt nytt men underhåller nästintill hela vägen från start till mål. Jag gillar men älskar det inte.

Truth-Lasers och en idé jag har

Är det någon som kommer ihåg den pdf-baserade nättidningen – Truth-Lasers? I vilket fall så var det en nedladdningsbar tidning fullsmockad med krönikor skrivna av både kända och okända människor för oss spelintresserade. Tanken som jag förstod den var att hela projektet skulle expandera med blogg, forum och givetvis fler nummer av tidningen så småningom. Nu blev det inte riktigt så. Iofs så skrevs det relativt flitigt i bloggen till en början men efter ett tag så tvärstannade hela projektet. Bloggen dog och nummer zero av tidningen verkar bli det första och sista i ordningen.

Själv gillade jag upplägget sjukt mycket och saknar fler liknande, och i så fall bestående projekt, i spelsverige. The Escapist är ett bra exempel på ett sådant upplägg men för oss som gärna läser svenska texter är utbudet verkligen öken. Visst, finns det flera trevliga bloggar att läsa på nätet men jag gillar känslan av att kunna hålla och bläddra i en publikation.

Men så fick jag nyligen en finurlig liten idé – Att veckovis försöka samla alla de bästa spelrelaterade blogginläggen man kommer över i en pdf-baserad nätblaska. Självklart designar man den lite stiligt med bilder och annat finlir.

Låter det inte som en bra idé? Åtminstone tycker jag det och om jag får tid och lust så kommer jag ta tag i det så fort jag kontaktat ett par duktiga bloggare, eller också rinner det hela ut i sanden som vanligt när det gäller många av mina små projekt. 😉

Radio Speltorsk sågat till fotknölarna

Hade helt glömt av den här formidabla sågningen av våran podcast. Måste bara posta den! 😀

Det här sades på Level7:s forum för en tid sedan:

Frexwix skrev 16/10 16:01:

Passar härmed på att(med Eriks tillåtelse) tipsa om en podcast jag och ett par kompisar gör. Den heter Radio Speltorsk och vi tycker att den är ganska bra. Kolla gärna upp den!

Muyatudd skrev 16/10 18.03:

Nu har jag lyssnat på ett och ett halvt avsnitt.
Asso nu skriver jag från den lilla konsument jag är.
Fyfatsiken vad tråkiga dom är. Så fruktansvärt tråkiga!
Den ena frågar den andra; vad tycker du om det här ämnet? Det vet jag inte svarar den andra och så blir det lite tystnad. Sen fortsätter ngn av dom och pratar i monotom slowmotion.

Ok, om det är deras ”design” på programmet så gick det iinte hem hoss mig iaf.

De pratar lite om lite historiska saker men det låter så krystat, nästan som att de gör det bara för att. Plus att jag läst texter inom samma ämne som varit så mycket bättre när det gäller faktamängd och skrivkvalité.

Ja det var min personliga åsikt

/Christian

Ha ha, där fick vi så vi teg! 😀

Lästips – Retrofiltret

Jag är väldigt förtjust i Gameplayers återkommande artikel – Retrofiltret. Till skillnad från det mesta man annars ser i artikelväg på spelsajter så känns det här mer personligt och inte så prettobetonat. Det hela läggs fram som en chatkonversation om hur ett äldre retrospel står sig i nutid mot dåtid. Lite som ett Radio Speltorsk-avsnitt utan ljud kan man säga. 😉 

Den här gången är det Final Fantasy VII som avhandlas och det är Sofia Hård och Ruben Brundell som diskuterar hur bra spelet står sig idag…

Guldet som blev till sand

 guld.jpg

Sedan den första dagen jag köpte min Xbox 360 så har jag glatt satt in femtionio spänn varje månad på Microsofts konto för att kunna möta folk över Live. Jag har med andra ord ett guldabonnemang. Nåt som jag inte ens har reflekterat över förrän idag med anledning av en sak. Jag spelar ju nästintill ingenting över Live.

Under det senaste halvåret har jag spelat en match av Top Spin 2, NHL 08, Team Fortress 2 och ett par omgångar av Bomberman Live över nätet. När jag insåg detta var min första tanke att försöka ge mig själv mer valuta för pengarna och börja använda tjänsten oftare. Men är det verkligen rätt att försöka att övertala sig till att göra nåt man i själva verket inte diggar tillräckligt mycket för att använda sig av ändå? En frågeställning jag inte har nåt bra svar på.

Jag överlägger just nu med min hjärna om jag verkligen ska fortsätta att betala in den relativt lilla summa pengar abonnemanget kostar. För det är åtminstone i min bok egentligen inte så fasligt dyrt och det är väl lite så jag resonerar också. Om jag skulle bli sugen på att ta en match nån gång så är det bara att sätta igång och köra. Jag har ju faktiskt inte ens testat Halo 3 i multiplayer än.

Så samtidigt som jag skrivit det här blogginlägget så har jag kommit fram till ett beslut. Jag behåller mitt guldkonto ett tag till. Men om det visar sig att jag utnyttjar tjänsten i ännu mindre utsträckning en nu så är det ”adios” till guld och ”hej svejs” till silver.