Lästips – Prima miljöer

 prima.jpg

Samuel Stenberg på GameCore är en ambitiös kille. Han har sedan ett tag listat och rangordnat alla miljöer som förekommit i Metroid Prime-serien. Så här skriver han:

”Jag tycker att Metroid Prime-spelen har världens kanske bästa spelmiljöer. Detta är en mycket viktig faktor som i högsta grad bidrar till att serien nu tagit steget upp och befäst sig som min absoluta favorit i spelvärlden. Detta är bloggserien där jag bryter ner just miljödelen och rangordnar alla de miljöer vi stött på i Prime-serien genom de tre spelen. Trots att de alla är extremt skickligt gjorda måste några miljöer vara bättre än de andra. Någon av de platser man besöker i serien är faktiskt inte lika fantastiska som de allra bästa. Vilka som är lite sämre, vilka som är fullkomligt genialiska och vilka som hamnar där emellan, det är det jag ska reda ut.”

Samuel har nu kommit så långt som till plats fyra på listan.

Var är den andra vågen?

Samtidigt som jag sitter och har skitskoj med den hängselbyxförsedda mustachfarbrorn så har jag funderat på vilka övriga stordåd vi har att vänta till konsolen. Vi har åtminstone fått tre riktigt feta storspel till Wii i och med Twilight Princess, Metroid Prime 3 och Super Mario Galaxy men vad har man att se fram emot efter dessa? Super Smash Bros Brawl. säger kanske någon men i ärlighetens namn så är det ett spel jag är tveksam till. Nog för att föregångarna var småkul men det lär knappast bli nåt i klass med Metal Gear Solid 4 och definitivt inte i närheten av nåt Mass Effect heller för den delen.

Så vad är det Nintendo kokar ihop egentligen? Okej, Wii Software är på gång och dessutom är spelet som förmodligen får japanarna att go bananas – Wii Fit, på väg. Men det är väl inte riktigt vad jag själv förknippar med storspel. Så finns det nåt att hoppas på i framtiden om man är en Wii-ägare som inte bara nöjer sig med snabba tidsfördriv? Jag börjar faktiskt bli skeptisk till att det verkligen kommer så mycket mer än det vi hittills har sett av så kallade AAA-titlar. Om det inte utannonseras nåt i hästväg snart så börjar jag smått fundera på vad Nintendo håller på med?

Den inledande vågen av spel har faktiskt tillfredställt mig och jag har haft jävligt kul med spel som; Wario Ware: Smooth Moves, Excite Truck, Eledees, Trauma Center, Super Paper Mario och de jag redan nämnt. Men detta är ju snarare en form av ”mellanspel”, dvs spel man spelar i väntan på de riktigt stora titlarna. Spel man uppskattar och har roligt med men som inte heller gör något större intryck på mig som spelare. Om det fortsättningsvis bara dyker upp mellanspel kommer nog min lilla vita maskin få stå och damma, precis som den har gjort en längre stund emellan Metroid Prime 3 och Super Mario Galaxy.

Alla mina pengar kommer i så fall läggas på Microsofts plastklump där det fortsätter att regna storspel i lagom takt.

Super Mario Galaxy – intryck

 smg4.jpg

Positivt:
+ Orkestrerad musik (äntligen) som låter skitbra
+ Snyggt som attan
+ Varierande spelmoment
+ Innovativ kontroll
+ En överdos av spelglädje

Negativt:
– Handlingen är som vanligt banal och förutsägbar

Analys:
Mina förväntningar på Super Mario Galaxy var inledningsvis i ärlighetens namn inte speciellt höga men efter den senare tidens fantastiska betyg och omdömmen så har mina förväntningar skruvats upp rejält. Men jag kunde faktiskt inte drömma om att SMG skulle leverera i den utsträckning som det ändå gör. Det var länge sen jag hade så här roligt med ett spel och jag kommer på mig själv med att jag ser urfånig ut när ett smile helt omedvetet breder ut sig från örsnibb till örsnibb.

Jag har visserligen inte spelat speciellt länge men mina tidiga intryck säger mig att det här är det bästa Nintendo har spottat ur sig på mycket länge. Det är färgsprakande, galet och totalt oförutsägbart. Till och med musiken gör allting rätt, och det bästa av allt. Den är för första gången orkestrerad. Aldrig har ett Super Mario-spel (eller Nintendo-spel heller för den delen) låtit så här pampigt.

Mer intryck lär dyka upp här inom kort…

Tio spel jag har ångest över att inte ha klarat

10. Final Fantasy VII
Trettio timmar in i spelet la jag ifrån mig handkontrollen. Jag vet inte varför. Det var ju bra.

9. The Curse of Monkey Island
Suveränt kul hela vägen tills jag körde fast i slutfasen. Trist.

8. Mario & Luigi: Superstar Saga
Efter fyrtio försök på slutbossen fick det vara nog. Jag sålde spelet och ångrar det fortfarande.

7. Castlevania: Symphony of the Night
Kanske det bästa Castlevania-spelet någonsin och ändå har jag inte lyckats varva det. Jag är kass.

6. Grim Fandango
Spelar om det nu faktiskt. Att jag slutade spela det första gången är ju obegripligt. Det är fortfarande fantastiskt bra.

5. The Legend of Zelda: Majoras Mask
Jag föll aldrig pladask för idén med den fallande gubben i månen och orkade mig aldrig igenom spelet trots att jag klarat i princip varenda Zelda-spel förutom det här.

4. Fahrenheit
Ett fantastiskt och framförallt innovativt spel som jag älskade tills jag körde fast. Nån dag så ska kontrollen plockas upp där jag slutade.

3. Metroid Prime 2: Echoes
Jag älskar Metroid-serien. Både i tre och i två dimensioner. Jag har klarat alla spel förutom detta. Ångest.

2. Dreamfall: The Longest Journey
Karaktärer och handling att dö för. Varför slutade jag spela? Är jag dum i huvudet?

1. Beyond Good & Evil
Ett spel som jag aldrig tog mig igenom trots att jag gav upp precis vid mållinjen. Jag håller det ändå som ett av de bästa spelen någonsin.

Att klara ett spel eller inte, det är frågan…

Jag är sämst i världen på att avsluta spel. Det behöver dessutom inte bero på att spelen i fråga är dåliga utan snarare på att jag är så extremt rastlös. Just nu spelar jag fyra spel samtidigt; Zelda: Phantom Hourglass, Half-Life 2, Grim Fandango och Pro Evolution Soccer 6. Nu är visserligen det sistnämnda ett spel man kan spela vi sidan om de övriga men jag får ändå ångest över det faktum att jag förmodligen inte hinner klara hälften av dessa innan jag impulsköper nästa spel som jag halvvägs igenom kommer lägga ifrån mig till förmån för nästa och så vidare.

Problemet är att jag vill spela alla storspel samtidigt som alla andra. När det är hett och aktuellt. Inte en månad senare när en ny kandidat till ”årets spel” har dykt upp och blivit veckans snackis. Jag vill vara med hela tiden. Ha koll på läget.

Det hela är urtöntigt, jag vet. Men hur knäppt det hela trots allt låter så kan jag inte hjälpa mitt behov av att vara med i svängen. Jag har försökt att ta det lite lugnt med mina inköp men det skiter sig hela tiden. Och med tanke på det stundande bombardemanget av storspel så vet jag inte riktigt om jag fixar att missa så mycket som jag i själva verket borde för att klara de spel jag just nu håller på med.

Super Mario Galaxy, Mass Effect, Assasins Creed och Zack & Wiki kommer antagligen införskaffas vare sig jag behöver dem eller inte. Som tur är verkar spelvåren 2008 inte vara av samma kaliber som vintern 2007. Förhoppningsvis ger detta mig mer tid att avverka spelen i den förmodligen imponerande högen av stortitlar som ligger oavklarade i hyllan. 

Onsdagsnöjen

I dag är det onsdag. Jag gillar onsdagar. Onsdag är en bra dag om man gillar spel. Och det gör jag.

Satan vad jobbig jag är ibland.

För det första så släpps det en ny videorecension på Zero Punctuation varje onsdag. I dag är det The Legend of Zelda: Phantom Hourglass som får på taffsen. Skitbra som vanligt.

För det andra är onsdagar lika med nya Live Arcade-spel. Switchball och Word Puzzle heter dagens spelsläpp. Word Puzzle lär suga elefantstjärt så det orkade jag inte ens testa men Switchball verkar vara en trevlig bekantskap av de intryck jag fick av trial-versionen att döma. Jag är svag för rullande bollar. Det ser dessutom riktigt snyggt ut för att vara ett Arcade-lir.

För övrigt börjar jag få ett rejält sug efter ett fotbollsspel till min kära 360. Kom precis tillbaks efter en lång session av demoversionen av Pro Evolution Soccer 2008. Det är ju görsketasköj! Tyvärr strejkar min plånbok för tillfället och med förhoppningar om att föregångaren – PES 6, håller nästintill samma höga klass så tankar jag just nu ner demot till krysslådans hårddisk. 149 kronor är trots allt rejält mycket mindre pengar än 599 fläskiga riksdaler.

Nu ska jag åka lite båt i Half-Life 2. Förhoppningsvis hinner jag komma en bit in i spelet innan jag lägger en pizza på golvet.

pizza.jpg