Författare: Andreas

iPhone – Topp 10

Efter att ha laddat hem närmare 50 titlar på en månad (ja, jag vet, jag är galen) så känns det som det är på tiden att jag delar med mig av vilka spel jag diggar allra mest till iPhone. Här är min egna favoriter.

1. Azkend
Suveränt litet pusselspel som är simpelt, välanpassat och mitt mesta knark på iPhone.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=u-mRO-N0NN4]
2. Rolando
Förmodligen det mest kompletta och mest konsollika spelet till formatet.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dUZgwEipemg]
3. 1112: Episode 1
Ett ambitiöst peka-klicka-äventyr som inte bara är skitsnyggt utan känns oerhört lovande inför kommande delar.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-ucWeVRA5Qg]
4. Topple 2
Fysikpusslande med härlig tecknad grafik och varierat upplägg.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FQXk_2U0Gic]
5. Edge
Inte bara ett av de stiligaste spelen jag spelat, det bjuder också på skönt plattformspusslande.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=i_aB_ZkonGw]
6. Peggle
Enkelt och beroendeframkallande. Lämpar sig superbt till iPhone.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KsjsKsicCjY]
7. Mecho Wars
Advance Wars-klon som charmar med sitt mysiga yttre och fina toner.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dnQY04lp3Tw]
8. Ragdoll Blaster
Skitkul kanonskjutande arkadpusslande med flygande streckgubbar. En given succé för mig såklart.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9O14TS8soNE]
9. Zenonia
Action-RPG som trots en inte helt klockren styrning imponerar på de flesta andra plan.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=uaYmNLnX5_k]
10. Toki Tori
Gul kyckling plattformspusslar på väldesignade banor med härlig inramning. Det räcker gott så.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5wlNZIsAuUU]

Bubblare: Paper Toss, World of Tunes, Playmans Track & Field, Myst, Tap Tap Revenge 2

Första intryck av Another Code R till Wii

acrFörmodligen är jag en av få som varit hypad inför Cings släpp av Another Code R: A Journey into Lost Memories. Jag är rätt övertygad om att spelet kommer sälja skit, vilket är trist. Redan med Zack & Wiki: Quest for Barbaros Treasure konstaterades det att pussellösning med Wiimote är en fin kombo och att peka-klicka-stuket lämpar sig utmärkt på formatet. Uppenbarligen håller inte så många med mig då Zack & Wiki inte gick hem i stugorna och redan är ett bortglömt kapitel i Wiis spelbibliotek. Dessutom nämns det sällan när folk pratar om plattformens främsta titlar. I vilket fall tror jag att jag har framfört min poäng – äventyrsgenren ignoreras av de flesta på Wii.

Skitsamma, hur är nu då uppföljaren till 2005 års fina DS-äventyr? Var det ens värt att hypa från början för egen del? Jo då, Cing levererar som väntat och även om jag inte är helt överväldigad av spelets storhet än så länge så känns det genuint och stabilt på de flesta punkter. Jag saknar dock den mystik som originalet var insvept i. Men istället för att jag ska behöva skriva nåt välformulerat och vettigt (som visserligen inte händer allt för ofta) så gör jag det enkelt för mig och kopierar en msn-konversation med Gwellmyn om spelet.

Gwellmyn säger:
Hur var Another Code R?
Farbror Atlas säger:
det är bra
Gwellmyn säger:
Bra som i ”alla bör köpa det” eller bra som i ”går an att spela när man väl finner det i reabacken”?
Farbror Atlas säger:
det är svårt att säga. jag har bara spelat tre timmar och det känns lite trögt. handlingen har inte tagit fart och jämfört med ds-spelet är det mindre mystik över det hela
Gwellmyn säger:
Kanske kommer
Farbror Atlas säger:
men inramningen är verkligen superb och det känns verkligen som att det kan bli hur bra som helst framöver
Gwellmyn säger:
Är pusslen bra?
Farbror Atlas säger:
de få som varit har varit sådär ärligt talat
men enligt recensionerna så ska det finnas flera mindfuckers senare, precis som i ds-spelet
och de riktar samma kritik till spelet som jag. det tar flera timmar innan det blir bra på riktigt
Gwellmyn säger:
Men det är väl inte som ett sömnpiller i alla fall i början eller?
Farbror Atlas säger:
beror på hur man är som person. många skulle anse det tror jag
det är mycket som är en recap till originalet
Gwellmyn säger:
Har inte spelat det om jag minns rätt.
Eller har jag?
Nu blir jag konfunderad
Farbror Atlas säger:
om inte så är det klart värt att spela. ett av ds bästa äventyrspel tycker jag
Gwellmyn säger:
Jag får kolla om jag gjort det eller inte
Farbror Atlas säger:
ligger någonstans i kölvattnet och skvalpar precis bakom phoenix wright och hotel dusk
som är bäst till formatet enligt min mening då
gör så
borde finnas billigt att få tag i nu. det är väldigt kort dock
Gwellmyn säger:
Det står i hyllan
Farbror Atlas säger:
haha
bra koll ^^
bara att sätta igång då!

Recension: 1112 – Episode 1

Dags att vara lite lat igen. Eftersom det händer i princip nada här så kör jag en fuling. Jag publicerar en recension jag skrev för Pricerunner tidigare idag. Smart va!

Fin introduktionsbild indeed.
Fin introduktionsbild indeed.

Telltale Games var kanske inte först men etablerade det episodindelade formatet i äventyrsgenren på riktigt. I och med Sam & Max bevisade de att konceptet verkligen fungerade. Att släppa kortare men mer fokusserade upplevelser gick snabbt hem hos de flesta som väntat på att den sovande peka-klicka-genren skulle vakna till på riktigt igen. Det känns löjligt att tro att utvecklaren bakom 1112, Agharta Studio, inte sneglat på Telltales framgångsrika episodlösning men det är framförallt formatvalet som gör det hela minst lika intressant. Att använda sig av iPhone/iPod Touch för att spela den här typen av spel fungerar nämligen helt perfekt.

Spelet kretsar kring en Johnny Depp-liknande antikhandlare som går under namnet Louis Everett. Den första episoden bjuder egentligen inte på något spektakulärt utan man får helt enkelt följa Louis under en dag i hans liv med allt vad det innebär. Laga en varmvattenberedare, skriva ut bilder på en skrivare och fler enklare uppgifter. Vanliga vardagsbestyr helt enkelt. Men det finns dessutom något som bubblar under ytan. Något mystiskt som händer med våran huvudperson.

1112-episode-01_1
Småbisarra tankar från huvudpersonen präglar spelet.

1112 bjuder på en extremt välgjord peka-klicka-upplevelse. Man samtalar med människor, löser pussel och det mesta känns igen om man är bekant med genren. Det revolutionerar inte på något sätt det som brukar prägla hur äventyrsspelen har sett ut tidigare men det finns saker som anpassats till plattformen och implenterats på ett väldigt bra sätt. Pussel som utnyttjar accelerometern och känner av hur du håller maskinen, det går att zooma in och ut och multitouch används för att skruva på saker i spelet.

Trots att allt fungerar som det ska och bidrar till att göra det här till den bästa spelupplevelsen jag haft tillsammans med min iPhone är det presentationen som lyfter spelet mer än något annat. De läckert framställda karaktärerna och de vackert handmålade bakgrunderna bidrar till att man rycks med i historien även om den inte ter sig så värst intressant förrän när det börjar hetta till senare i spelet.

Spooky shit!
Spooky shit!

Även om den första delen mest känns som en introduktion till vad som komma skall var resan från start till mål en fröjd att spela, mycket på grund av att genren anpassats så bra för plattformen men också för att man anar vilken potential det finns i den här serien. Det enda som stör mig är att spelet är rätt dyrt med tanke på hur kort det är. Sjuttiofem kronor är det ordinarie priset på App Store. Jag köpte det visserligen under en reaperiod för femton kronor, vilket är ett sanslöst bra pris för detta, men eftersom det vanligtvis kostar mycket mer får det anses som ett litet minus. Jag väntar i vilket fall spännt på nästa episod och välkomnar fler spel av samma typ till formatet.

App Store-junkie

Glöm World of Warcraft och allt vad det heter. Jag har skapat ett helt annat beroende. Apples elaka påfund som går vid namnet App Store.

Med tanke på hur mycket saker det finns att ladda hem är det inte så konstigt. Även om det mesta är skit så har jag svårt att hålla mig därifrån en längre stund för att istället ägna mig åt allt bra jag faktiskt tankat hem. Jag känner igen beteendet ifrån min fascination av att dammsuga indiescenen i jakten på trevliga spelupplevelser. Där är det just letandet och tillfredställelsen av att hitta guldkornen bland all dynga som får det att kännas spännande.

Men det här börjar bli löjligt. Nu är visserligen spelen för det mesta väldigt billiga till formatet men att snitta fyra inköp per dag känns lite överdrivet. Att jag laddar hem mängder med demos och gratisspel utöver det känns knappast bättre.

Måste sluta nu. Kanske dykt upp nåt nytt på App Store. 😉

iPhone 3G – första intrycken

Yay! Min iPhone anlände igår och jag är överraskad över hur trevlig den faktiskt är. Lite taskig tajming dock då 3GS utannonserades lite smått olämpligt samma kväll. Men jag är helnöjd ändå.

Lite spelintryck:
Zenonia (45:-) – Ett charmigt action-rpg. Snygg 2D-grafik och ambitiöst på många punkter. Har bara spelat två timmar och är fortfarande inte helt överens med styrkorset men det kanske kommer.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6d6_a6rYntU]

Playmans Track & Field (7:-) – Skojigt friidrottspel med highscorejagande upplägg.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=edS5ROqmHk8]

Tap Tap Revenge 2.5 (gratis) – Rytmbaserat musikspel. Överraskande kompetent med många nedladdningsbara välkända gratislåtar. En favorit.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UsnJbIgl_qc&feature=fvst]

Rolando Lite (gratis) – Bara laddat hem demoversionen än så länge men ska definitivt köpa fullversionen (45:-). Bättre och mer varierat än Loco Roco av det jag spelat.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=B21dywk4oAc]

Labyrinth 3D (gratis) – Är som det låter baserat på det gamla lådspelet där man med en kula ska undvika hålen genom att vicka på spelet. Frustrerande men kul.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J2b3YqdW8Q0&feature=related]

Testat en del skit också men de ovan är faktiskt väl värda sin speltid. Sammantaget känns iPhone som spelkonsol klart intressant och även om de flesta spelen inte riktigt når upp till samma nivå som DS eller PSP så finns det ett gäng trevliga bekantskaper. Med tanke på att de flesta spelen är skamligt billiga eller rent utav gratis så kan man dessutom inte begära stordåd varje gång man laddar hem nåt nytt.

E3 – spelen som inte hittade dit

Tidigare publicerat på Pricerunners spelblogg (copy paste is teh shit).

Såhär efter E3-skörden av nyheter och utannonseringar så fanns det ändå ett gäng titlar som inte hittat dit. Här är de titlar jag själv saknade och ville sett mer av under mässan.

Thief 4 (eller Thi4f som det så fint ska skrivas)
Inför mässan kändes det självklart att det här skulle premiärvisas men icke sa nicke.

Half-Life 2: Episode 3
Okej, Valve visade trots allt ett nytt Left 4 Dead men med tanke på hur kort tid det faktiskt hunnit gå sen originalet när det gäller den serien så kunde vi väl fått se yttepyttelite från nästa del i sagan med Gordon Freeman åtminstone. Taskigt Valve.

Rare
Ja, var fan höll den brittiska utvecklarstudion hus på E3? Det är dags att de visar att de kan mer än vad de visat sen uppköpet. Men tveksamt om vi får se nåt spännande från dem någonsin igen. Det sägs att de just nu leker med Microsofts nya kameragimick.

Death Spank
Spelet med det underbara namnet (bäst någonsin rent utav om du frågar mig) och Ron Gilberts riktiga comeback i spelvärlden. De teasers som visats upp lovar gott men när ska vi se någonting mer matigt?

Retro Studios
Efter Metroid-spelen har det varit knäpptyst från den Texasbaserade Nintendoägda spelstudion. Dags att lyfta på locket och visa hur väl de klarar sig utan tunga varumärken i ryggen?

Beyond Good & Evil 2
Den läckta gameplayfilmen kan mycket väl vara skälet till att Ubisoft och Michael Ancels kommande inte gjorde sig besväret att närvara på mässan. Förhoppningsvis får vi se nåt officiellt snart också.

Pikmin 3
Sades ju vara under utveckling redan under förra E3 så konstigt att det inte fanns någonting att visa överhuvudtaget. Ligger det på is månne?

Finns det fler?

Sonys presskonferens

Hett:
Uncharted 2: Among Thieves – Actionspäckat och intensivt. Snyggast på PS3?
Final Fantasy XIV – Den största överraskningen för mig. Elvan var väl inte suveränt av vad jag har förstått men jag tror på att ta serien online. På ett bra sätt dvs.
Metal Gear Solid: Peacewalker – Inte övertygad men visst kan det inte bli annat än hett?
Modnation Racers – Little Big Planet möter Mario Kart låter bra på pappret. Ser bra ut i verkligheten också.
God of War III – Snyggare, brutalare och förhoppningsvis bättre. kan man begära mer?
The Last Guardian – Sonys trumfkort. Trots att jag sett den läckta trailern tusen gånger tappade jag återigen hakan.

Ljummet:
PSP Go – Känns inte klockren. Snygg ihopfälld men ser klumpig ut med knapparna framme. Nedladdningsbara spel låter visserligen smart. Sitter förresten inte ”tumspaken” ännu sämre nu?
Den rörelsekänsliga dildon – Känns lite gammalt trots precisionen och den kompletterande kameran. Gör nåt unikt istället Sony.

Kallt:
Home – Lägg ner nån gång. Idén var bra , utförandet är kasst. Inget verkar kunna ändra på det nu.

Nintendos presskonferens

Hett:
Metroid: Other M – Jag är orolig men samtidigt oerhört glad. Ett nytt Metroid var allt jag önskade mig inför mässan. Att det är Team Ninja som verkar hålla i det hela känns lite vingligt men kommer säkert bli bra. Mässans ”fuck yeah-moment” är iaf ett faktum.
New Super Mario Bros. Wii – Ett 2D-Mario med co-op låter som en motreaktion på Little Big Planet men än bra sådan.
Super Mario Galaxy 2 – Kanske den största skrällen för egen del. Välkommet är det dock och eftersom jag anser att originalet är den bästa 3D-plattformaren någonsin kan det inte gå fel.
Golden Sun – Att uppföljaren till de otroligt charmiga rpg-spelen till GBA är på väg bådar gott och lyser upp det i övrigt lite dystra DS-utbudet för stunden.
Mario & Luigi: Bowser´s Inside Story – Ett av mina favoritspel i genren gör comeback och verkar kretsa mer kring pussellösning på två skärmar än tidigare. Lär med all sannolikhet leverera.

Ljummet:
Wii Fit Plus – En bättre version av den i casualkretsar hyllade träningssimulatorn bör sälja som smör. Jag är mer tveksam om jag är villig att hosta upp mer stålar.
Wii Sports Resort – Uppföljaren till det skojfriska partyviftandet känns redan gammalt trots nya Wii Motion Plus.
Squares duo – FF: Crystal Bearers och Kingdom Hearts 358/2 Days känns båda som kompetenta och hyggliga spel men är klart underlägsna serierna på andra plattformar. Jag kan ha fel.

Kallt:
Wii Vitality Sensor – Mer plastprylar. Hade jag sett detta tillbehör implenteras med ett spel kanske man hade tyckt annorlunda men efter den här presentationen känns det som det meningslösaste tillbehöret ever.
Women’s Murder Club: Games of Passion – Ett dåligt Hotel Dusk? Nej tack!