Jag har länge tänkt att bekanta mig med Johan Frick. Hans stil och sätt att skriva har beskrivits som ”rymdnoir”. Självklart blev man nyfiken efter ett sådant påstående och gladeligen gjorde inte ”Enkel biljett till nattens ände” mig besviken.
Här blandas cyberpunkiga delar med hårdkokt deckare och storslagna rymdskepp. Vem går inte igång på sådana inslag? Och även om det låter som ingredienser till värsta sortens skräplitteratur är det här mer smakfullt än så.
Boken innehåller fyra noveller som alla känns besläktade med varann. Namn och karaktärer återkommer, allt som oftast med franskklingande titlar. Berättelserna utspelar sig i en parallell värld och inte i framtiden, snarare tvärtom. Merparten äger rum under nittiotalets början och mitt, men med högteknologiska beståndsdelar. Det är ett intressant upplägg och de olika berättelserna är alla pusselbitar i något större. Jag greppade några tillfällen där novellerna krokar i varandra men det finns säkerligen fler beröringspunkter jag inte snappade upp.
Tragiskt nog avled Johan Frick (1965-2015) i fjol och boken gavs ut efter att han gick bort. Det är synd och skam att inte få återbesöka Johans imaginära värld igen. ”Enkel biljett till nattens ände” är nämligen ett stilsäkert och elegant verk, och hans historier är både fascinerande och inspirerande.