”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…”

Lova Lovén är en författare som ständigt levererar. Hon är i mitt tycke alltid stabil och en pålitlig producent av smaskig skräck. Jag vet att jag aldrig blir besviken när jag läser nåt av Lova. Hennes senaste novell passar även den in i mallen.

Kadish, kadish, kadish är en klassisk monsterberättelse. Kanske inte speciellt nydanande i sitt upplägg men sånt här är jag väldigt svag för, förutsägbar handling eller ej. Jag älskar hur det oförklarliga introduceras utan krusiduller. Subtil skräck i all ära men ibland är det tillfredsställande när hotet beskrivs i all sin prakt.

Det påminner en hel del om hur monsterrysare från 80-talet brukade se ut. Först etablera en kuslig stämning och en känsla av att nåt är fel för att sedan släppa loss ursinnet och det väsen som legat och lurat i skuggorna. Ett enkelt recept som fungerat sedan urminnes tider. För en nostalgiker som mig är det svårt att inte dra på smilbanden och nicka gillande åt detta.

In other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget Swedish Zombie. Det ska bli hiskeligt intressant att se vad denna författare kan göra med ett större antal sidor till sitt förfogande.

Trojanerna beskrivs som en apokalyptisk domedagshistoria sett ur tre kvinnors perspektiv. Låter i mina öron väldigt lovande. Pepp!