En sönderstressad kontorist med svåra magproblem bajsar ut ett mordiskt monster. Det låter väl som en lockande handling?
Bad Milo! är en härlig flört med 90-talets monsterfilmer som Critters och Hotet från underjorden. På pappret låter det såklart som en tramsig skitfilm (no pun intended), men faktum är att Bad Milo! är rolig och lättsam trots det till synes barnsliga upplägget. Det är en klassisk body horror men utan överdrivet mycket gore. Blodstänk förekommer men det är mer absurd humor än makabert splatter.
Här finns dessutom många habila skådisar representerade och att sätta b-filmsstämpeln på den är kanske något oförtjänt. Ken Marino är bra som ängslig kontorsråtta med monster i magen och här syns också egna tv-favoriter som Steve Zissis (Togetherness) och Kumail Nanjiani (Silicon Valley) i små biroller, men hela gänget gör ett bra jobb. Peter Stormare dyker till exempel upp som spexig terapeut och är som vanligt bra på att ge ett förvirrat intryck.
Det enda smolket i bägaren är Milo själv som gestaltas med hjälp av gummi och billiga dockeffekter. Jag föredrar vanligtvis gamla hederliga specialeffekter framför CGI alla dagar i veckan men det ser lite taffligt ut och jag hade önskat att mer krut hade lagts på filmens varelse.
En sak är dock säker. Bad Milo! är den roligaste filmen om ett rump-monster jag någonsin sett.
Nästa b-rulle att se: Wolfcop