#9 – Trauma Center: Second Opinion
Det börjar bli lite tjatigt men jag börjar återigen med att snacka om hur bra Wiimoten funkar även när det gäller Trauma Center till Wii. För det gör den verkligen. Att leka doktor med en rörelsekänslig kontroll borde vara det närmaste man kan komma att simulera den här typen av spel på en stationär konsol och att karva och skära i en patient går som en dans med Wiimoten.
Men det Trauma Center gör allra bäst är den känsla det skapar när man i en prekär situation verkligen koncentrerar sig för att klara uppgiften. Med en tyngd och en allvarlig attityd så får spelet mig att bry mig om patienterna jag räddar och jag får ofta känslan av att man har någon form av ansvar. Jag vill helt enkelt inte misslyckas.
Handlingen som presenteras är också den väldigt bra. Grafiskt är den inte direkt effektfull och består mestadels av animerade stillbilder. Men den passar ändå kanon, och ihop med dialogerna känns det hela väldigt stämningsfullt.
Ett av få irritationsmoment är däremot svårighetsgraden. Emellanåt tycker jag bedömningen är lite väl tuff. Det kan röra sig om att jag sydde lite snett eller bandagerade pyttelite för mycket åt nåt håll. En sån liten grej kan göra att det helt plötsligt står ”Game over” på skärmen. Det känns lite väl taskigt.
Betyg:
I samma artikelserie:
Bubblare och introduktion
#10 – Sonic and the Secret Rings
