#10 – Sonic and the Secret Rings
Enkelt, innovativt och framförallt – jävligt skoj. Så kan man sammanfatta Sonic´s debut på Wii. Det här är i mina ögon definitivt det bästa Sonic-spelet i tre dimensioner och det är endast på grund av en sak – styrningen. Att man den här gången helt skippat ett tillkrånglat kontrollsystem, som så många gånger tidigare varit orsaken till misslyckande när det gäller 3D-Sonic, och istället gjort den kraftigt förenklad i och med den rälsbetonade Wiimotestyrningen ser jag som extremt positivt.
Förutom kontrollen är det mesta som vanligt. Sonic springer i ett sjuhelvetes tempo som sig bör och det man hinner se av banorna ser riktigt snyggt ut. Världen han vistas i den här gången går i ett arabiskt tema och det lämpar sig riktigt bra. Trots att arabisk hårdrock kanske inte brukar vara det jag matar mina öron med så passar det fint in i ett Sonic-spel.
På minuskontot återfinns de fiender man stöter på. De är långt ifrån lika charmiga som exempelvis Marios fiendeskara och överlag urtråkiga. Dessutom blir återanvändandet av banor en aning tjatigt efter ett tag. Jag skulle hellre sett att man haft fler banor att välja mellan.
Betyg:
I samma artikelserie: Bubblare och introduktion
Intressant artikelserie, jag tror jag vet vilket spel som kommer knipa första platsen, vi får se om jag har rätt 🙂