Etikett: Spelat

Semestern har kantats av peka-klicka. Först drog jag igenom den fjärde episoden från den första säsongen med Sam & Max i väntan på Telltales Monkey Island-tolkning som jag sträckspelade strax därefter. Häromdan klarade jag remaken av originalspelet i samma serie och nu har jag sen igårkväll suttit som klistrad framför det fantastiska The Dig. En av LucasArts mer underskattade titlar. Föga välförtjänt om du frågar mig.

Spelet håller än idag och fast att pusslen är överdrivet kniviga på sina ställen kan det här mycket väl vara det bästa och mest stämningsfulla jag spelat i genren. Även om miljöerna bidrar till den episka känslan är det framförallt musiken av Michael Land som skapar den storslagna atmosfären i The Dig. Det känns väldigt mycket 2001: A Space Oddysey. Vilket är en bra sak.

Dessutom har The Dig begåvats med otroligt välgjorda dialoger. Trots att jag uppskattar de putslustiga kommentarerna från Monkey Island, Sam & Max, Day of the Tentacle och de mer komiska spelen från LucasArts spelbibliotek så är det skönt att The Dig rör sig med en mer allvarlig ton. Huvudpersonerna känns väldigt välspelade och jag blir smått förvånad över att jag känner mig såhär involverad i ett spel och dess karaktärer. Hur ofta gör man det liksom.

Min rekommendation borde ses som glasklar. Köp The Dig. Det är ett äventyr som alla peka-klicka-älskare bör spela och uppleva. För ca 40 spänn på Steam är det ett fynd.

För mer info och övertygelser om spelets storhet rekommenderar jag Tommy Rydlings fina bloggtext.

Förmodligen är jag en av få som varit hypad inför Cings släpp av Another Code R: A Journey into Lost Memories. Jag är rätt övertygad om att spelet kommer sälja skit, vilket är trist. Redan med Zack & Wiki: Quest for Barbaros Treasure konstaterades det att pussellösning med Wiimote är en fin kombo och att peka-klicka-stuket lämpar sig utmärkt på formatet. Uppenbarligen håller inte så många med mig då Zack & Wiki inte gick hem i stugorna och redan är ett bortglömt kapitel i Wiis spelbibliotek. Dessutom nämns det sällan när folk pratar om plattformens främsta titlar. I vilket fall tror jag att jag har framfört min poäng – äventyrsgenren ignoreras av de flesta på Wii.

Skitsamma, hur är nu då uppföljaren till 2005 års fina DS-äventyr? Var det ens värt att hypa från början för egen del? Jo då, Cing levererar som väntat och även om jag inte är helt överväldigad av spelets storhet än så länge så känns det genuint och stabilt på de flesta punkter. Jag saknar dock den mystik som originalet var insvept i. Men istället för att jag ska behöva skriva nåt välformulerat och vettigt (som visserligen inte händer allt för ofta) så gör jag det enkelt för mig och kopierar en msn-konversation med Gwellmyn om spelet.

Gwellmyn säger:
Hur var Another Code R?
Farbror Atlas säger:
det är bra
Gwellmyn säger:
Bra som i ”alla bör köpa det” eller bra som i ”går an att spela när man väl finner det i reabacken”?
Farbror Atlas säger:
det är svårt att säga. jag har bara spelat tre timmar och det känns lite trögt. handlingen har inte tagit fart och jämfört med ds-spelet är det mindre mystik över det hela
Gwellmyn säger:
Kanske kommer
Farbror Atlas säger:
men inramningen är verkligen superb och det känns verkligen som att det kan bli hur bra som helst framöver
Gwellmyn säger:
Är pusslen bra?
Farbror Atlas säger:
de få som varit har varit sådär ärligt talat
men enligt recensionerna så ska det finnas flera mindfuckers senare, precis som i ds-spelet
och de riktar samma kritik till spelet som jag. det tar flera timmar innan det blir bra på riktigt
Gwellmyn säger:
Men det är väl inte som ett sömnpiller i alla fall i början eller?
Farbror Atlas säger:
beror på hur man är som person. många skulle anse det tror jag
det är mycket som är en recap till originalet
Gwellmyn säger:
Har inte spelat det om jag minns rätt.
Eller har jag?
Nu blir jag konfunderad
Farbror Atlas säger:
om inte så är det klart värt att spela. ett av ds bästa äventyrspel tycker jag
Gwellmyn säger:
Jag får kolla om jag gjort det eller inte
Farbror Atlas säger:
ligger någonstans i kölvattnet och skvalpar precis bakom phoenix wright och hotel dusk
som är bäst till formatet enligt min mening då
gör så
borde finnas billigt att få tag i nu. det är väldigt kort dock
Gwellmyn säger:
Det står i hyllan
Farbror Atlas säger:
haha
bra koll ^^
bara att sätta igång då!

Yay! Min iPhone anlände igår och jag är överraskad över hur trevlig den faktiskt är. Lite taskig tajming dock då 3GS utannonserades lite smått olämpligt samma kväll. Men jag är helnöjd ändå.

Lite spelintryck:
Zenonia (45:-) – Ett charmigt action-rpg. Snygg 2D-grafik och ambitiöst på många punkter. Har bara spelat två timmar och är fortfarande inte helt överens med styrkorset men det kanske kommer.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6d6_a6rYntU]

Playmans Track & Field (7:-) – Skojigt friidrottspel med highscorejagande upplägg.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=edS5ROqmHk8]

Tap Tap Revenge 2.5 (gratis) – Rytmbaserat musikspel. Överraskande kompetent med många nedladdningsbara välkända gratislåtar. En favorit.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UsnJbIgl_qc&feature=fvst]

Rolando Lite (gratis) – Bara laddat hem demoversionen än så länge men ska definitivt köpa fullversionen (45:-). Bättre och mer varierat än Loco Roco av det jag spelat.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=B21dywk4oAc]

Labyrinth 3D (gratis) – Är som det låter baserat på det gamla lådspelet där man med en kula ska undvika hålen genom att vicka på spelet. Frustrerande men kul.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J2b3YqdW8Q0&feature=related]

Testat en del skit också men de ovan är faktiskt väl värda sin speltid. Sammantaget känns iPhone som spelkonsol klart intressant och även om de flesta spelen inte riktigt når upp till samma nivå som DS eller PSP så finns det ett gäng trevliga bekantskaper. Med tanke på att de flesta spelen är skamligt billiga eller rent utav gratis så kan man dessutom inte begära stordåd varje gång man laddar hem nåt nytt.

Hett:
Uncharted 2: Among Thieves – Actionspäckat och intensivt. Snyggast på PS3?
Final Fantasy XIV – Den största överraskningen för mig. Elvan var väl inte suveränt av vad jag har förstått men jag tror på att ta serien online. På ett bra sätt dvs.
Metal Gear Solid: Peacewalker – Inte övertygad men visst kan det inte bli annat än hett?
Modnation Racers – Little Big Planet möter Mario Kart låter bra på pappret. Ser bra ut i verkligheten också.
God of War III – Snyggare, brutalare och förhoppningsvis bättre. kan man begära mer?
The Last Guardian – Sonys trumfkort. Trots att jag sett den läckta trailern tusen gånger tappade jag återigen hakan.

Ljummet:
PSP Go – Känns inte klockren. Snygg ihopfälld men ser klumpig ut med knapparna framme. Nedladdningsbara spel låter visserligen smart. Sitter förresten inte ”tumspaken” ännu sämre nu?
Den rörelsekänsliga dildon – Känns lite gammalt trots precisionen och den kompletterande kameran. Gör nåt unikt istället Sony.

Kallt:
Home – Lägg ner nån gång. Idén var bra , utförandet är kasst. Inget verkar kunna ändra på det nu.

Hett:
Metroid: Other M – Jag är orolig men samtidigt oerhört glad. Ett nytt Metroid var allt jag önskade mig inför mässan. Att det är Team Ninja som verkar hålla i det hela känns lite vingligt men kommer säkert bli bra. Mässans ”fuck yeah-moment” är iaf ett faktum.
New Super Mario Bros. Wii – Ett 2D-Mario med co-op låter som en motreaktion på Little Big Planet men än bra sådan.
Super Mario Galaxy 2 – Kanske den största skrällen för egen del. Välkommet är det dock och eftersom jag anser att originalet är den bästa 3D-plattformaren någonsin kan det inte gå fel.
Golden Sun – Att uppföljaren till de otroligt charmiga rpg-spelen till GBA är på väg bådar gott och lyser upp det i övrigt lite dystra DS-utbudet för stunden.
Mario & Luigi: Bowser´s Inside Story – Ett av mina favoritspel i genren gör comeback och verkar kretsa mer kring pussellösning på två skärmar än tidigare. Lär med all sannolikhet leverera.

Ljummet:
Wii Fit Plus – En bättre version av den i casualkretsar hyllade träningssimulatorn bör sälja som smör. Jag är mer tveksam om jag är villig att hosta upp mer stålar.
Wii Sports Resort – Uppföljaren till det skojfriska partyviftandet känns redan gammalt trots nya Wii Motion Plus.
Squares duo – FF: Crystal Bearers och Kingdom Hearts 358/2 Days känns båda som kompetenta och hyggliga spel men är klart underlägsna serierna på andra plattformar. Jag kan ha fel.

Kallt:
Wii Vitality Sensor – Mer plastprylar. Hade jag sett detta tillbehör implenteras med ett spel kanske man hade tyckt annorlunda men efter den här presentationen känns det som det meningslösaste tillbehöret ever.
Women’s Murder Club: Games of Passion – Ett dåligt Hotel Dusk? Nej tack!