Kanske ett omotiverat inlägg då internet förmodligen redan svämmar över i snacket som gäller den nyss släppta in game-videon från Digital Illusions kommande skapelse. Ville bara säga att jag numera är helt såld och att mitt mest hypade spel i år heter Mirrors Edge.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=0JReRu8UDh4]
Finns också i snuskbra upplösning här.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=XinCZrZWnc8]
Trailer på spelet med det smått skruvade namnet – Brain-Damaged Toon Underworld skapat av Lo-Fi Minds bestående av bland annat Cactus som tidigare gett oss flera små indie-guldkorn. Ser ut att påminna lite om Psychosomnium som jag tidigare har bloggat om.
Utvecklare: Konami
Format: Gameboy Advance
Release: 2003
Genre: Äventyr
Vad?
Ett spel utvecklat av bland annat Metal Gear-producenten Hideo Kojima där en stor del av konceptet bygger på att spelet har en inbyggd solsensor och drar nytta av denna funktion till det yttersta. Ett av momenten består av att huvudpersonen – Django, bär ett vapen som behöver laddas upp av riktigt solljus för att kunna användas mot fiender. Spelet fick tre uppföljare varav trean är japanexklusiv.
Varför missat?
Faktum är att jag aldrig blivit attraherad av solsensorfunktionen. Jag vill kunna spela ett spel utan att behöva vara bunden till väder och tvånget att spela utomhus. Trist på ett förmodligen bra spel men hey!, sån är jag.
GTA VI är släppt och fansen jublar. Jag tillhör inte en av dem.
På ett sätt är jag ledsen över att jag inte lyckas fatta tycke för GTA-serien. En stor del av spelelementen låter till viss del väldigt lockande men jag pallar inte riktigt konceptet helt enkelt.
Jag såg aldrig tjusningen i många av de råa våldsdåden samt den sjuka kvinnosynen i GTA III så jag gav upp redan där. Däremot gillade jag originalet i sitt mer behagliga perspektiv. Det känns bättre att stjäla bilar och skjuta snutar ur fågelperspektiv tydligen. 😛
Dessutom är jag lite rädd för så kallade ”sandlådespel”. Spel som inte har tydliga mål och inte kantas av hjälppilar i riktning mot nästa destination. Jag gillar inte transportmoment och GTA verkar bestå till stor del av just sådant. Kanske mer en brist jag har som spelare än spelet i sig då många verkar uppskatta den delen.
Men jag kanske ändå har missat nåt som jag inte ser bortom våld och töntiga spelelement? En ingrediens jag förbisett? Jag börjar faktiskt bli sugen på den fjärde delen ändå. Betygen är än så länge sjukt höga och på Gamerankings så ligger GTA IV etta för tillfället. En hygglig bedrift minst sagt. Om mitt sug håller i sig så lär jag snart mata min krysslåda med spelet och frågan är om mina åsikter fortfarande håller i sig vid det skedet eller om jag istället tar plats på hyllningståget.
Faktum är att det är Jonny från finfina Gaming Life som genom en förfågan fått mig att skriva detta blogginlägg. Nämligen en redovisning över alla konsoler jag ägt. Dessvärre är inte min lista i nuläget fullt så imponerande som den en gång var då jag de senaste året sålt av en stor mängd spelmaskiner i behov av utrymme. Här är den i alla fall. Jag tänker dessutom kommentera och betygsätta varje konsol på en tiogradig skala för att ge den en mer personlig touch.
Nintendo Entertainment System
En fantastisk liten apparat som introducerade spelandet för mig och fick mig att bli den spelnörd jag är idag.
Betyg: 8
Gameboy
Den berömda tegelstenen hade ett par guldkorn men de var alldeles för få till antalet dessvärre.
Betyg: 5
Sega Mega Drive
Få riktiga toppar gjorde MD till en hyffsad maskin men inte mer.
Betyg: 6
Super Nintendo
Den kanske allra bästa spelkonsolen jag ägt. Sjukt många klassiker!
Betyg: 9
Nintendo 64
Flera suveräna spel men utöver dessa var det knapert.
Betyg: 6
Dreamcast
Många nya spelserier från SEGA gjorde entre iom DC men andrapartsutvecklarna svek.
Betyg: 7
Playstation
Ett stort utbud och med många nya spelserier var PS en liten guldklimp.
Betyg: 8
Gamecube
Nintendos egna spelserier glänste men resten uteblev.
Betyg: 7
Xbox
Ingen favorit men hade trots allt ett stabilt spelutbud.
Betyg: 5
Gameboy Advance/SP
Många fantastiska spel och med SP-versionen suverän hårdvara.
Betyg: 8
Playstation 2
Bästa spelutbudet till dags dato. För få riktiga höjdare dock.
Betyg: 8
DS
Innovativt och en frisk fläkt. Otrolig variation på spel. En av mina aboluta favoriter.
Betyg: 9
PSP
En dammsamlare med ett par sköna lir. Utöver det ett klent utbud.
Betyg: 4
Xbox 360
Med ett par år till på nacken kan detta vara en av de bästa. Redan ett stort stabilt spelbibliotek.
Betyg: 7
Nintendo Wii
En bunt spel utmärker sig och är suveräna medan merparten suger ost. Flera riktigt feta toppar.
Betyg: 7
Kraftigt inspirerad av Hurvilos månatliga blogginlägg kallat – Hurvilo Gaming Monthly, tänkte jag kanske inte knycka idén rakt av men åtminstone göra en liknande approach i och med ett nytt segment som jag fortsättningsvis tänkte publicera här på bloggen en gång i månaden. Min tanke är att jag ska sammanfatta månaden som gått, vad jag har hunnit spela, vilka sajter/bloggar jag besökt mest frekvent och slutligen lite statistik från bloggen. Låt oss börja.
Jag började månaden med att posta videon på den extremt ambitiösa trailern från IGN med en påhittad Zelda-film. Därefter tipsades det om världens lättaste spel – You Have To Burn the Rope samt det eminenta Karoshi 2.0 som om möjligt är ännu bättre än originalet. Testa om ni inte redan har gjort det.
I och med att Gwellmyn utmanade mig på en tvekamp om vem som lyckas klara mest spel under 2008 så började jag dessutom få fart på spelandet igen och de första spelen jag tog mig igenom snabbt som attan var Castlevania: Symphony of the Night, Street of Rage 2 och LocoRoco. De två sistnämnda är paranteser i sammanhanget men Castlevania: SOTN var fantastiskt skönt att knäcka då det verkligen förtjänade en genomspelning. Ett suveränt äventyr och det bästa spelet i serien.
Min näst största bedrift den här månaden var att jag äntligen lyckades att klara ett spel som funnits på min Xbox 360´s hårddisk under en hyffsat lång period, nämligen – Rez HD. Det var dessutom första gången jag har tagit ledningen i min och Gwellmyns interna strid.
April var också den månaden Victor Leijonhufvuds egna blogg – Vicachu!, dök upp på nätet och det är också den blogg jag besökt allra mest under månaden. Victor är en kille jag följt sedan Zlot-tiden och har alltid uppskattat hans i de flesta fall tillbakalutade attityd. Bloggen är välskriven, har en grym uppdateringsfrekvens och bjuder också varje vecka på en tävling för dem som gillar sånt. Rekomenderas varmt.
Vi har fått mer nyheter när det gäller spelpublikationer i form av inte mindre än två makeovers faktiskt. Först ut var det GAMEcore som iklädde sig en ny fagrare skrud som i mitt tycke är klart mer attraktivt än den rätt sunkiga äldre looken. Med Alexander Cederholm i spetsen så har dessutom redaktionen slipat en del på innehållet, introducerat ett mer välavvägt betygsystem och ett par nya återkommande helgsegment. En klar förbättring är det i alla fall och jag kommer förmodligen besöka sidan oftare i fortsättningen.
Nästa sajt till rakning är Retry som bara för någon dag sedan fick en liten uppdatering designmässigt. Jag har fortfarande en liten kärleksrelation till sidan eftersom jag en gång i tiden faktiskt skrev ett par artiklar för sajten. I mitt tycke var inte uppdateringen lika välbehövlig här som i GAMEcore´s fall men eftersom det faktiskt ser snyggare ut nu än tidigare så är det knappast en nackdel.
Åter till spelandet.
Det blev sjukt mycket Half-Life 2 i april månad. Jag började med att klara just Half-Life 2, ett fenomenalt spel som kunde vara ännu fenomenalare. Därefter avverkade jag dessutom Episode One som inte kändes riktigt så spännande som jag hade hoppats, och nu så är jag mitt uppe i den sista släppta episoden, dvs den med siffran två på slutet som jag redan nu utnämner till kanske det bästa FPS jag spelat (om de sista timmarna är lika bra som de första).
Jag lade ytterligare ett spel till listan över ”Avklarade spel 2008” i form av det oerhört charmiga Samorost 2. Gillar man peka-klicka-äventyr så bör man gilla det här. Är rejält hypad inför Amanita Designs kommande spelsläpp – Machinarium. Kan bli hur bra som helst om de sreenshots som släppts håller vad de lovar.
Avslutningsvis lyckades jag skriva ett blogginlägg som åtminstone fick en bestört läsare att såga mitt tänk en aning. Jag håller fast i vad jag anser om fenomenet och Naseer bidrog som vanligt med en klok kommentar till inlägget.
Fakta om Farbror Atlas i April 2008:
Antal inlägg: 22
Antal kommentarer: 43
Alltså, jag kommer väl förmodligen låta som en grinig gammal gubbe nu men jag blir rätt så irriterad på den här facinationen när det gäller spelköande. Galningar som tältar närmare tre veckor och blir upphöjda till skyarna båda här och där. Jag snackar givetvis om köandet utanför Webhallen i Stockholm och där de tjugo första får köpa GTA IV och valfri konsol (360 & PS3) för endast en krona.
Jag antar att åtminstone merparten av de som köat är arbetslösa och kanske kan fördriva tiden på ett lämpligare sätt än detta. Det känns inte helt okej för min egen del att finansiera deras köande med mina skattepengar i alla fall.
Att frivilligt ligga på en trottoar för att göra ett klipp känns inte som skäl nog helt enkelt.
Efter den superba början så var ändå fortsättningen på Half-Life-sagan inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Hela mittpartiet kändes segt och det ryckte inte upp sig igen förrän i den avslutande fasen. Episode 1 var enligt mitt tycke inte helt oväntat en liten aptitretare inför vad som komma skall, en transportsträcka till Episode 2 och en kompetent skildring av flykten från City 17 men inte mycket mer.
Gwellmyn hinner bara närma mig innan jag sticker ifrån igen. Nu har jag återigen spelat om Samorost 2, ett underbart litet peka-klicka-äventyr med den flummigaste grafiken jag förmodligen skådat. Verkligen störtskönt utformad. Jag har redan nämnt både ettan och tvåan på en av mina äldre bloggar tidigare och har man inte spelat dem så finns ettan att spela gratis i en flashversion medan tvåan kostar 6.90 $ om man vill avnjuta hela spelet. Halva spelet går däremot att spela direkt över nätet om man är snål.
Ställningen mellan mig och Gwellmyn? 7-5.
Förmodligen en av spelbranchens mesta Nintendo-efterapare – Rare, ser ut att göra som de brukar. Fast den här gången är det inte bara mjukvaran som de kopierar utan självaste hårdvaran. Det har tidigare ryktats om att Microsoft utvecklar en variant av Nintendos rörelsekänsliga kontroll till Xbox 360. Nu har det dessutom framkommit att det är Rare som ligger bakom tillverkningen och utformningen av kontrollen. Ha ha, det är ju skrattretande ffs! 😀
Nu ska det hela tas med en nypa salt men jag blir inte ett skit förvånad om det visar sig att det nya Banjo-spelet utspelar sig i rymden och det medföljer en rörelsekänslig pekkontroll vid köpet. Den som lever får se. 😉
