Bokslut 2017

2017 års…

… grisigaste bok: 13 svarta sagor om ond bråd död
Som gammal skräckvurmare är det här rena rama julafton och en härlig flashback till svunna tider. Den får mig att se tillbaka på mig själv som ung pojkspoling när de stora censur-lapparna på filmerna i videohyllan var det bästa beviset för rekorderlig kvalitétsfilm.


… bästa nya tv-serie: American Gods
Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.


… mest storslagna spelupplevelse: The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Nya Zelda är ett så otroligt omfattande spel. Samtidigt kan man säga att det är som att Nintendo gör sin egen version av The Witcher 3 men har skalat av allt som vanligtvis är trist med open world-spel. Inga tråkiga side quests eller komplexa crafting-system. Breath of the Wild bygger istället helt på känslan av att befinna sig i en levande värld, smockad med spelmässiga brödsmulor som man ramlar över, hela tiden. Varenda vrå av kartan rymmer överraskningar och det är spännande och skitkul nästan hela tiden.


… urban fantasy: Dödfödd av Pål Eggert
Pål Eggert fortsätter att övertyga när han gräver sig djupare in i sin mörka urban fantasy-värld. Språket är medryckande och händelserna är skickligt visuellt beskrivna. Jag kan med enkelhet leva mig in i berättelsen, känna karaktärernas lidande, underkastelse och desperation. Det är ingen behaglig känsla, och det är såklart det som är meningen.


… tv-överraskning: Legion
En oväntat läcker, förvirrande och oförutsägbar upplevelse med klockrent skådespeleri, snygga effekter och spännande intrig. En intim tolkning av en superhjälte in the making.


… röjigaste liveband: INVSN
Wow! Vilken käftsmäll! Senast jag såg Dennis Lyxén stå på scen var någon gång i mitten på nittiotalet under Refuseds glansdagar och hade på känn att INVSN skulle bli en bra konsertupplevelse men det här var mer än bra. Få frontmän kan mäta sig med herr Lyxén, det är fullt adrenalinpåslag från första stund och ett jävla röj trots att Karlskoga-publiken var stela som skyltdockor. Sen lät det fruktansvärt bra också, vilket såklart är minst lika viktigt i sammanhanget.


… superhjälterulle: Logan
Välspelad, brutal och en värdig avslutning för Hugh Jackman som Wolverine. Jag hade inte så stora förhoppningar på den tredje fristående filmen med den kloförsedda admantium-gubben men jag blev positivt överraskad. En rå och blodig roadmovie utan överdrivna superhjälteinslag, men med mer vemod, hjärta och drama än i någon tidigare Marvelfilm.


… största läsfynd: Ingrid av Love Kölle
Konceptet med en gammal tant som bokstavligen går över lik för att uppnå sin dröm om odödlighet är på ett konceptuellt plan en lika genial som absurd idé. Jag blev omedelbart nyfiken på vart dessa galenskaper skulle ta vägen och uppskattade i högsta grad den knäppa historien. Det är också en roman som känns uppfriskande opretentiös. Det är gasen i botten från första sidan utan krusiduller.


… dystopidepp: The Handmaid’s Tale
Den första säsongen av The Handmaid’s Tale var en av de bästa tv-upplevelserna i år. Skrämmande, gripande och fantastiskt välgjord.


… läsklassiker: Tidsmaskinen av H.G. Wells
Jag förväntade mig en torftig och högtravande läsupplevelse men faktum är att jag verkligen uppskattade berättelsen. Mer än jag på förhand hade trott. Den är förvisso överdrivet detaljerad och trampar en del vatten men de äventyrlig inslagen och de filosofiska funderingarna väger upp. Jag har full förståelse för att boken nått klassikerstatus och den känns fortfarande relevant och läsvärd år 2017.


… mest underhållande biobesök: Thor: Ragnarök
Tramsigaste Marvel-rullen hittills, till och med mer flams och skämt än i Guardians of the Galaxy. Hulkens gästspel är lysande och stengubben Korg är en ny stjärna jag hoppas vi får se mer av framöver. Jeff Goldblum som The Grandmaster var också en underbar karaktär. Allt som allt var det en härlig bioupplevelse med mer humor och skoj action än jag förväntat mig.


… apokalypsgodis: Första hösten – Blå gryning av E.P. Uggla
Det är precis så här jag vill ha min apokalypshistoria serverad. En smart idé om hur det skulle kunna gå till när världen går under, bra karaktärer och makabra body horror-inslag som får det att vändas i magen. Rubbet sitter som en smäck.


… käraste återseende: Super Mario Oddysey
Det bästa Mario-spelet på år och dag. Är där uppe och tampas med det absolut bästa i plattformsgenren. Tajt, välgjort och fullproppat med lekfull speldesign som motiverar till fortsatt spelande även efter att huvudstoryn är avklarad.



2 reaktioner på ”Bokslut 2017

  1. Tidsmaskinen har jag hemma, oläst. Som en liten skämskudde i bokhyllan. Men den ska ingenstans så den lär bli läst inom en inte alltför lång framtid.
    Största bekymret just nu är om man ska skaffa en Switch eller inte? Det kommer ju fasen inga spel till wii u längre och jag är en nintendomänniska så de andra konsolerna hemma går bort. Och nu fick jag ju jätteabstinens efter Mario och Zelda. Är det värt, den är ju rätt dyr fortfarande ändå?

    1. Tidsmaskinen var en överraskning som sagt. Inte alls så mossig och trist som jag trodde.

      Angående Switch. För mig har den helt klart varit värd pengarna. Visst kostar den en slant men till konsolens försvar så är det i princip två konsoler i en, då den både är bärbar och stationär. Dessutom medföljer det två kontroller redan från start. Zelda och Mario till Switch är för mig fjolårets bästa spel. Har haft väldigt roligt med båda två. Men spelutbudet ser redan riktigt bra ut till formatet. Finns en hel del att välja på, oavsett genre.

      Spelar just nu Zelda-klonen Blossom Tales till Switch. En kärleksfylld hyllning till Nintendos spelserie och charmigt som attan. Oväntat välgjort och bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.