Sanitarium
DreamForge Entertainment
Släpptes: 1998
Plattform: PC
Genre: Äventyr
Efter en bilkrasch vaknar vår huvudkaraktär upp på ett mentalsjukhus. Huvudet är kraftigt bandagerat och alla minnen har försvunnit. Inte ens sitt eget namn kommer han ihåg. Efter att ha lyckats att rymma från mentalsjukhuset märker han dock att det är mer än minnet som det inte står riktigt rätt till med. Hans sinne verkar vara förgiftat av galenskap och han är instängd i sin egen fantasi. För att ta sig tillbaka till verkligheten måste han besöka de mest underliga platser…
Sanitarium kan närmast beskrivas som ett skräckäventyr med ett peka-klicka-gränssnitt. Det är förmodligen inte speciellt läskigt om man skulle få för sig att spela det nu idag men för tio år sedan uppfattade jag det som rejält obehagligt på sina ställen. Spelet ses ur ett isometriskt snett upp ifrån-perspektiv och grafiken består av detaljerad 2D. Stilen påminner lite om den i de tidiga Fallout-spelen och möjligtvis Planescape Torment.
Mentalsjukhuset ser läbbigt ut.
Det som gjorde att jag satt klistrad med Sanitarium när det begav sig var den suggestiva atmosfären och stämningen. Dessutom bidrar bisarra miljöombyten till att man aldrig riktigt vet var man hamnar härnäst. Ett exempel: Från att ha befunnit sig på ett bårhus förflyttas man helt plötsligt till en by med azteker i gestalten av deras gud. Ganska oförutsägbart om man säger så.
Även om det mesta med spelet förmodligen känns föråldrat idag så kan jag definitivt tänka mig att man ändå kan uppskatta det. Är man dessutom förtjust i genren så tycker jag definitivt att man ska testa det om man lyckas få det att fungera på en modern dator. På sätt och vis påminner det en del om Eternal Darkness. Kapitelindelningen, tvära kast bland olika miljöer och att det är ett skräckäventyr tillhör också huvudingredienserna i Gamecube-spelet.
Ett udda cirkussällskap minst sagt.
Jag har goda minnen av tiden då jag satt och spelade Sanitarium i mitt rum sent på kvällarna. Jag tyckte mig då insupa en poetisk känsla och skanderade spelets storhet till mina få spelintresserade vänner på skolgården. Ord som ”mästerverk” och ”fantastisk handling” slank ur min mun vill jag minnas. Pinsamt att erkänna i efterhand kanske. Redan försent nu i så fall. Men jag är i dagsläget tveksam till hur poetiskt och eftertänksamt spelet ter sig när jag ser videon här nedan.
Men som sagt. Tack vare varierade miljöer, bisarr handling och tät atmosfär är Sanitarium ett riktigt bra spel som sticker ut. Det är också ett lite bortglömt peka-klicka-äventyr bredvid de överhypade Lucas Arts-titlarna som definitivt också det bör få lite rampljus kastat över sig.
[youtube=http://youtube.com/watch?v=85KR5Y9IJnE&feature=related]
Gameplay från spelet.
Hmmm… det här spelet har jag av någon anledning helt missat. Blir nästan sugen att leta upp det och testa! 🙂
Jag blev så lockad av gameplay filmen och din beskrivning att jag faktiskt gjorde slag i saken och letade upp spelet. Hann spela ung. 4/5 innan jag blev distraherad av annat och kom av mig.
Hade jag spelat det här spelet när det kom ut hade jag blivit grymt imponerad. 10 år senare så känns det segt att ”springa” runt och utföra uppdrag, men upplägget med att lägga ihop två och två, storyn och karaktärerna är ändå tidlöst bra. Vissa av röstskådisarna är till och med riktigt roliga.
Har du fler tips? 😉
Åh, vad skoj att jag du blev så inspirerad av mitt inlägg. 😀
Jag har en ny del av ”Retrohörnan” på intågande så vi får se om det spelet kanske kan passa fröken. 🙂
Jag håller tummarna att det är något kul som jag inte redan spelat. 🙂
Spelade detta första gången får många år sen, antagligen när det kom ut. Dock kom vi bara till kapitel 2, vilket var en bug fick jag reda på,
blev sugen på att spela det nu och har precis klarat det. Var som jag kom ihåg, mycket intressant och just ett perfekt spel för mig.
Det jag gillar är att man kan lista ut var allting ska gå, inte för lätt då. Men på andra point and click spel så är det sådana saker man ska göra och använda som man inte ens tänker på och inte fattar varför man skulle göra så! i detta finns en mening till allt så att säga.
Synd dom inte gjorde fler spel av denna sort eller en uppföljare 🙁