Med rykande färska +N i näven så kan jag inte hjälpa mina minnen från förr som poppar upp i skallen och tiden då tidningarna istället hette Nintendo-Magasinet och Sega Force. Själv gick jag under denna perioden från NES-frälst till en stolt Mega Drive-ägare och således också från trogen Nintendo-Magasinet-prenumerant till Sega Force-anhängare. Steget visade sig vara större än jag först trodde. Medan Nintendos tidning inriktade sig främst och hållet på serier med kända Nintendo-figurer samt spelfusk och liknande så gick Segas motsvarighet emot ett helt annat håll.
På redaktionspresentationen poserade skribenten ”Patte” iförd kampsportsdräkt och Sega Force utstrålade mer attityd än konkurrenten någonsin gjort. Istället för NM:s gulliga serier publicerade SF blodiga illustrationer insända av läsarna själva på hur Sonic slaktar och förnedrar Mario på bästa möjliga sätt.
Eftersom ordet ”Nintendo” med bestämdhet inte fick förekomma i tidningen så hittade redaktionen på lite egna alternativ man använde sig av. ”Nintönto”, ”AB Grå Lådor”, ”Nintandläkare” med flera var ord som ersatte det egentliga namnet. NES och SNES döptes om till ”Den lilla grå lådan” och ”Den stora grå lådan”. Sega Force gjorde mig och säkerligen även de flesta andra av läsarna till rejäla Sega-fanboys.
Med denna lite råa och skämtsamma inriktning var tidningen nåt helt annat än den speljournalistik jag hade upplevt tidigare. När NM inriktade sig mer på informativa texter satsade istället SF på ett mer skojfriskt upplägg. Den definitiva höjdpunkten var därför recensionsdelen. Här kunde liknelserna bestå av nästintill vad som helst och sågningarna var alltid extremt roliga att läsa.
Betygsnyckeln gick från -10 till 110 och kompleterades med texter som – ”10 – Motsvarande en semestervecka i Florida då orkanen Oskar varit där med Alf Svensson som reseledare”. Eller vad sägs om – ”20 (jämnfört med klädtyper) – Lappliseuniform på raggarparty”. Även om inte allt höll högsta klass så kände man hela tiden att redaktionen brann för sitt intresse och förmedlade det genom att hålla en så avslappnad attityd mot oss läsare som det bara var möjligt.
Efter att första numret släpptes (vilket man kan se omslaget på här ovan) tills tidningen gick i graven så genomsyrades Sega Force´s få levnadsår av värme och kärlek till både Sega och deras läsare. Texterna var långt ifrån lika välskrivna som de är i dagens speltidningar men trots det satte redaktionen en unik prägel på allt som skrevs. Det var ibland skrattretande låg nivå på skämten men man kunde också lika gärna bli totalnockad av en extremt rolig och fyndigt skriven text.
Sega Force skapade ett nytt sätt att bedriva speljournalism i Sverige enligt min mening och jag avslutar det hela med att säga som Matte och Patte i Sega Force nr: 3/93 – ”En hög skit är fortfarande bara en hög skit, hur stor den än är, men var säkra på att SEGA FORCE talar om vilket som är vilket…”.
För er som är sugna på att läsa lite ur tidningen så har den här snälla snubben slängt upp en hel bunt med inscannade nummer av tidningen på sin hemsida.
Helt underbar tidning, jag låg jämt dubbel av skratt när jag läste den, snacka om att redaktionen hade humor och glimten i ögat. Vid den tiden som ägde jag ett Supernintendo men blev genast intresserad av en Megadrive.