Jag ska verkligen inte äta godis på vardagar har jag lovat mig själv men idag kunde jag inte motstå att plocka upp snask när jag var och lunchshoppade. ”Detta ska sparas till helgen”, tänkte jag för mig själv samtidigt som mina fingrar ville nåt helt annat och slet upp båda förpackningarna. ”Jaaaoo, en kan jag väl smaka i alla fall”, funderade jag och mosade in en näve i truten av Polly-bilarna. ”Hmmm, kanske åtminstone en ruta av den där M-kakan kan ju inte skada”, tänkte jag, bröt av åtta bitar och tryckte in en efter en i munnen, tills de var slut.
Jag är en svag människa.
Oh, vad jag känner igen det där tankesättet ”Bara en…”. Jag har i alla fall kommit så långt i min självkontroll att jag lärt mig att inte köpa godis på vardagen (om det inte explicit är för att äta det förstås).
Jag känner lite så att livet är för kort för att våndas över att äta godis ibland. Det ger en sån dålig självkänsla att ha ångest över det, och livsmedel ska man ju må bra av.
Det är både och. Jag mår dåligt av att äta godis, inte bara för att jag har lovat mig själv att skita i att göra det, men också för att min kropp mår dåligt av det. Jag blir seg, illamående och i ärlighetens namn, hur gott är det egentligen? Det är ju bara de första bitarna som är asgoda, sen äter man ju bara av ren tristess. Men okej, de där första bitarna? Oj oj oj… 😉