Tankar kring det digitala konsolkriget

Att Microsofts onlinetjänst på konsolmarknaden länge legat i framkant har väl knappast undgått någon men jag tycker mig ana ett litet tronskifte åtminstone när det gäller de nedladdningsbara speltjänsterna i början av det här året. Med spel som Flower, Noby Noby Boy (släpps idag) och kommande Trine samt Fat Princess känns det som PSN äntligen börjar få en stabil bas med exklusiva spel. Och i ärlighetens namn var avslutningen på 2008 inte så pjåkig den heller. Både WipeOut HD och Crash Commando visade sig till exempel vara riktiga höjdare men överskuggas ändå av Microsofts envetna matande.

Jag tycker mig finna vissa problem med hur Xbox Live Arcade fungerar för tillfället. Att lansera minst ett spel per vecka kan tyckas ambitiöst men med facit i hand skulle man kunna stryka åtminstone hälften av spelen som släppts till tjänsten och ändå leva med ett gäng mediokra titlar. När jag börjar gräva i Playstation Networks spelbibliotek ser det lite annorlunda ut. Visst, det finns en del skräp här också men kvalitén är ändå märkbart högre.

Det experimenteras dessutom mer på Sonys tjänst. Titlar som Echocrome, Pixeljunk Eden, Flow, Noby Noby Boy, Linger in Shadows och Flower lämpar sig väldigt bra som nedladdningsbara upplevelsespel. Något vi förmodligen aldrig skulle få se släppas på en fysisk skiva och aldrig ens få uppleva om det inte vore för dessa tjänster. Mycket av det jag gillar med den här typen av distribution är att man har möjlighet att uppleva nåt nytt, fräscht eller annorlunda. Behöver det vara ett fantastiskt spel? Egentligen inte.

Jag säger inte att man ska slopa alla spel som inte är annorlunda men att släppa ”light”-spel av existerande retailspel känns som en dålig kompromiss åtminstone jag klarar mig utan.

Och var kommer WiiWare in i allt detta undrar du? Ja, ingenstans är mitt svar. Nä, skämt åsido. Det känns fortfarande som Nintendos nedladdningsplattform bara ligger och bubblar. Den vill aldrig komma igång på riktigt. Nog för att det finns ett par bra spel till tjänsten men eftersom 99% av allt som släppts stinker gammal svettig socka så är det knappt att jag orkar bry mig längre. Det andra grova felet är dessutom Wii´s futtiga lagringskapacitet. Men allt det där är ett faktum sen länge.

Det ska tilläggas att när det gäller återlanseringar så kickar Wii motsåndarnas stjärtar röda. Virtual Console är och förblir ett genidrag. Classic Controller sitter som en smäck i näven och lyckas faktiskt med bedriften att hantera de flesta spelen på ett ypperligt sätt. Det finns ett par vettiga Xbox Originals- och PS1-spel till konkurrenternas plattformar men kan inte mäta sig med Nintendos dito.

Men för att återgå till min inledning och knyta ihop säcken lite grann. Jag älskar verkligen den här typen av distribution och de tjänster detta innefattar. Men det finns fortfarande saker att jobba på. Hos Microsoft vill jag se mindre kvantité och mer kvalité. När det gäller Sony vill jag ha mer av allt egentligen. De börjar hitta en formula som fungerar men det finns mer att önska kring vissa onlineimpenteringar i spelen till exempel. Nintendo gör det mesta fel när det gäller onlinestöd fortfarande. Ett hopplöst fall på den punkten tyvärr. Men Virtual Console is teh shit.

Sen är jag nöjd. Ett tag.