Nu har jag bekantat mig ordentligt med Dead Space. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i genren skräckäventyr. Konceptet är fantastiskt och jag älskar att glo på skräckfilm men så fort jag kastas in som spelare bland monster och ruskigheter så känns det inte lika roligt längre. Silent Hill pallade jag inte att spela mer än nån timme, likadant var det med Project Zero. Jag erkänner, jag är en mespropp.
Men den här gången har jag avverkat mer än ynka en timme, närmare bestämt det fyrdubbla. Dead Space har lovordats mycket på grund av sin finslipade spelmekanik och den välgjorda ljudbilden. Här är jag inte sen att instämma. Vad som däremot känns mer och mer påtagligt är att den inledande skräcken avtar sakta men säkert ju längre man spelar. Under den första timmen satt jag som på nålar men har nu under de sista timmarna knappt ryckt till när de tentakelförsedda monstren ploppat upp här och där. Kvar finns dock den obehagliga stämningen som är väldigt snyggt arrangerad med stråkar, blåsinstrument och skramlande ljudeffekter som också gör sitt för att göra mig illa till mods.
Dead Space är ett överraskande stabilt bygge. Grafiken är verkligen bland det snyggaste jag sett på denna generations konsoler där man framförallt blir impad av ljussättningen som inte går av för hackor. Vad jag däremot är lite rädd för är att det ska bli lite för mycket av det goda. Jag har hört att spelet ska vara en bit över tio timmar i spellängd. Något som känns lite väl långt för den här typen av spel i mitt tycke. Men många håller förmodligen inte med mig. Vi får se om jag tröttnar någonstans på vägen.
Jag själv klarar heller inte av skräckspel. Men Dead Space fungerar fint. Trodde jag skulle ledsna på alla spring-och-reparera-uppdragen men spelet håller hela vägen igenom. Dom få gångerna man får vara utanför skeppet är bland det snyggaste och coolaste till dagens generation. Sen att man aldrig går vilse är ett enormt plus, vilket kan vara en deal breaker för mig i många spel.