Eftersom jag för tillfället håller på att flytta så blir det inte mycket bloggande, och jag kommer dessutom vara helt internetlös under en tid framöver så räkna inte med att jag kommer att skriva speciellt mycket här under nån vecka eller så.
Jag vill därför passa på att redan nu önska alla ett gott nytt år så ses vi igen 2008.
Efter ett par dagars extra väntan i och med onlineknaset så växte förväntningarna om möjligt ännu mer. Och när det äntligen dök upp så var det inte snack om att testa nån trial-version först utan smack in med 800 M$ Points på kontot, tanka hem spelet och köra.
Och till min stora förvåning så levererar spelet. Detta trots att jag haft löjligt höga förväntningar på SWOS. Det här är i ärlighetens namn det spel jag kanske längtat allra mest efter 2007. Men Codemasters har inte krånglat till det utan ger oss en skön mix av oldschool och ytterst få nymodigheter som HD-stöd bland annat. Därav det lyckade resultatet förmodligen.
Senast man försökte sig på att återuppliva den klassiska serien i och med Sensible Soccer 2006 så var det många som totalsågade slutresultatet på grund av alla nya grepp. Jag gillade visserligen det spelet men bättre än originalet var det aldrig. Den här gången är i vilket fall spelets grundpremisser orörda och det är sig väldigt likt på alla punkter. Både på gott och ont.
En irriterande grej är matcherna över Live där man samtidigt måste välja lag. En kopia av multiplayerläget från förr (och nu också iofs) alltså. Men här tycker jag åtminstone man kunde moderniserat det hela en smula. Att välja lag på två olika ställen, precis som det går till i dagens sportspel borde inte varit så svårt att fixa. Det här känns alldeles för stressigt och bökigt för min smak. Jag gillade det inte då och jag gillar det inte nu.
Vad det egentligen är som gör SWOS så förbaskat bra är svårt att svara på. Förmodligen är det den simpla kontrollen som på nåt skumt vis besitter ett större djup än de flesta av dagens på pappret mer komplexa sportspel. Jag blir ständigt förundrad över att något så enkelt kan vara så kul. När man börjar lära sig hur man dribblar och framförallt, behärskar skruvarna, så är det svårt att sluta spela. Men man måste ge det tid och se bortom den enkla ytan. Det finns mer där bakom än vad man från början tror.
Julklapp get! (tackar brorsan) 😉
En riktig god jul till alla läsare önskas! 😀
Så då var XBLC´s andra evenemang avklarat. Som vanligt var jag chanslös. Hur kass jag var kan ni läsa i redovisningen här nedan. Men det var sjukt kul ändå och det är roligt att det verkar vara ett så trevligt gäng som reggat sig på sidan. Så häng på och bli en XBLC:are du med! 😀
Gruppspelsmatch 1:
1. Gryttakoff (49)
2. boboinho (27)
3. ramz86 (19)
4. Gwellmyn (14)
Gruppspelsmatch 2:
1. ZkR4Mz3 (31)
2. LevelReset (27)
3. JagoLoading (23)
4. Farbror Atlas (4) Försvann efter ca 12 minuters spel.
Semifinal 1:
boboinho – ZkR4Mz3: 15-17
Semifinal 2:
Gryttakoff – LevelReset: 17-3
Final:
ZkR4Mz3 – Gryttakoff: 9-7
Två spel anlände häromdan. Ett av dem var ett spel jag länge funderat på att skaffa – Viva Pinata. Glad i hågen slet jag upp plasten och tänkte omedelbums sätta mig ner för att spela. Men eftersom min sambo blev smått förtrollad av det tilltalande omslaget och la dessutom snabbare än kvickt beslag på spelet, så blev jag istället sittande bredvid en lycklig och fnittrande flickvän, som planterade frön, plattade till mark och hade det allmänt mysigt. Men den som verkade vara mest förtjust över det hela var min nio månader gamla son som satt som klistrad framför tv´n utan att släppa spelet med blicken.
Det andra spelet – Pro Evolution Soccer 2008, återkommer jag till när jag hunnit spela lite mer men det är helt klart bättre än föregångaren av mina tidiga första intryck att döma.
Sedan var det ju äntligen dags för ett annat fotbollspel att göra entre igår också. Nämligen Sensible World of Soccer på XBLA. Men efter alla förseningar och krångel så verkar det som det är ett spel som absolut inte är menat att det ska släppas. Efter att det funnits för hemladdning i en dryg timme började det poppa upp rapporter om att det inte gick att spela spelet över Live och det plockades snabbt bort igen. När det dyker upp igen är osäkert men jag hoppas att jag får sparka känslig boll redan idag.
Det verkar som det vilar en förbannelse över det här spelet. När var det tänkt att släppas från början? I våras? Sedan skulle det ju släppas i Augusti vill jag minnas och blev därefter framflyttat till november för ytterliggare “finputsning”. Och nu när det äntligen släpps (en månad för sent såklart) så går det så här.
Ta en stor slev Metroid, en näve Ecco the Dolphin och sist men inte minst en nypa Cooking Mama. Sådär, ett stycke Aquaria serverad.
Först Knytt Stories och nu det här. 2007 är indiespelens år. I alla fall om man som jag är löjligt förtjust i det klassiska ”Metroidvania”-upplägget. Ingredienser som backtracking, powerups och feta bossar står på menyn i Aquaria. Men det gör mer än att apa efter ett välkänt spelgrepp. Killarna på Bit Blot lyckas med konststycket att berätta en intressant historia och jag måste säga att jag blir överraskad över hur de på ett så enkelt sätt engagerar mig samt för handlingen framåt. Berättelsen känns både mystisk och spännande. Man vill helt enkelt veta vad som kommer att hända huvudpersonen – Naija, under hennes resa under vattnet.
Ytterligare ett intressant inslag i spelet är möjligheten att slänga ihop helande maträtter av föremålen man plockar på sig. Man kan närsomhelst besöka sitt egna lilla krypin för att laga mat. Ett moment som tillför variation och ger Aquaria ett mer nyanserat intryck. Till de mer originella elementen hör också att Naija sjunger för att förse sig med olika specialförmågor. Detta görs genom att kombinera olika toner som man lär sig under spelets gång.
Sedan har vi givetvis den undersköna tvådimensionella grafiken. Den är rent utsagt makalös. Knivskarp 2D och en estestik som är så mysig att håren på min arm krullar sig. Detaljerna i allt från vajande alger till uråldriga statyer är imponerande och att ett utvecklingsteam endast bestående av två personer kan prestera såhär vacker grafik får andra spelskapare med mer resurser att skämmas.
Men det är ändå ljudet som gör det här till något utöver det vanliga. De bubblande och fräsande ljudeffekterna i kombination med den episka och stämningsfulla musiken gör Aquaria till en orgasmisk upplevelse för den ljudnörd som jag är. Atmosfär betyder för min egen del väldigt mycket när det gäller spel och det är precis vad Aquaria med sin ljudbild lyckas uppnå; en unik och stämningsfull atmosfär.
Så man kan alltså konstatera av min text här ovan att det egentligen inte finns nåt annat alternativ än att hosta upp 250 riksdaler som detta magnifika äventyr kostar och gynna spelutvecklare som gör den här typen av spel. Och är man trots mina lovord fortfarande tveksam så finns det ett demo att tanka hem från Bit Blot´s hemsida. Ett såhär välgjort 2D-spel ser man inte var dag och är man det minsta förtjust i den här typen av upplägg så lär man inte bli besviken.
Patapon är ett av få spel jag är riktigt hypad inför till formatet PSP just nu. Kombinationen strategi, action och rytmbaserat musikspel tilltalar mig extremt mycket. Men sen är jag ju en ”sucker” för originella spelupplevelser också. Idén med en stam befolkad av små svarta lakritstroll som motiveras att slåss med hjälp av trumljud är ju enligt min mening genial.
Men jag har trots mitt stora intresse för spelet inte riktigt greppat hur det hela går till. Målet är i alla fall av det lilla jag har förstått att guida de små krigarna genom att strategiskt banka på knapparna. Ni kanske fattar mer om ni kikar på trailern för spelet:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wodbiCT2JBI]
Jag tjatar var och varannat blogginlägg om att jag handlar så mycket spel att jag aldrig hinner spela klart dem. Jag lovade dessutom dyrt och heligt att jag därför inte skulle handla nåt förrän i februari. Jag bröt mitt löfte redan häromdan när jag införskaffade Aquaria och gör det nu igen när jag precis beställde Viva Pinata till Xbox 360.
Men jag får för det första skylla på Webhallens fina julkalandererbjudande (189 spänn för det här är ju snorbilligt ffs) och i andra hand på xboxflickan som tipsade mig.
Dumma ni! 😉
Det har verkligen börjat röra på sig när det gäller mitt lilla projekt – Xbox Live Community. Redan efter tre dagar så har 17 medlemmar reggat sig och det poppar upp nya skojiga trådar på forumet i stort sett hela tiden. Det är skitkul att så många verkar tycka det är en kul idé. Nu har det därför blivit dags att dra igång det hela på riktigt.
Först ut är dessa två evenemang bestående av en Halo 3– samt en Bomberman Live-turnering.
Anmälningarna till dessa två turneringar pågår åtminstone fram till helgen då info om hur det hela kommer gå till kommer att presenteras. Så regga dig på sidan om du inte redan har gjort det och anmäl dig redan idag! Det kommer att bli skitkul! Priser är dessutom utlovade i båda turneringarna. Inget märkvärdigt men åtminstone nåt värt att kämpa lite extra för.
Okej, jag vet att jag inte skulle köpa några fler spel på ett tag men jag har idag gett mig själv dispans. Det indieutvecklade spelet Aquaria jag tidigare bloggat om släpptes precis och efter att ha testat demot så kunde jag inte annat än hosta upp de ynka trettio dollars detta kostade. Fläskiga intryck dyker upp här inom kort.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YqY9mDOw-UI]
