Idag sker det andra inspelningsförsöket av min och min goda vän Fredriks spelpodcast – Radio Speltorsk. Blogginlägget för ett par dagar sedan var egentligen tänkt att strax därpå ersättas av det första avsnittet av programmet. Men då Skype spelade oss ett spratt med distat ljud som slutresultat får vi göra ett nytt inspelningsförsök ikväll helt enkelt.
Vi håller tummarna…
Snyft.
Efter tjugo fantastiska timmar så tog det slut. Ett spel som verkligen passat mig som handen i handsken från första sekunden jag kastade mig in bland de papperstunna miljöerna. Den retronostalgiska grafiken och den smått bizarra framtoningen fick mig att smälta redan då de första skärmdumparna visades från spelet och det ser fanimej ännu bättre ut nu efter att ha upplevt den i verkligheten. Det ser så krispigt och fräscht ut att jag nästan vill ta en tugga på tv:n. Dessutom är storyn bättre än man först kunde ana. Här döljer det sig lite djupare intriger än vad man är van vid i svampriket även om den till en början kan te sig en aning banal och standardiserad.
Frågan är hur länge man får vänta på att ett såhär utflippat och fullkomligt bedårande spel släpps igen? Super Paper Marios sanslöst skruvade ihopkok av genres är smått unikt för ett spel idag. Det tar det bästa av det jag gillar mest i spelväg och gör det till något självklart. En perfekt Farbror Atlas-mix helt enkelt. Så med bara ett par veckor kvar till E3 – Snälla Nintendo, ge mig en fet trailer på Super Paper Mario 2!
Ville bara passa på och meddela att jag fortfarande lever. Tyvärr så går bloggen lite på sparlåga just nu och uppdateringarna har som ni märkt varit extremt få till antalet under den sista tiden. Men frukta icke! Jag har nya projekt på gång. Vloggen tar semester men eventuellt dyker en annan liten idé som jag haft instängd innanför pannbenet ett tag upp på sidan så småningom. Men nog om framtid och mer om det som hänt i spelväg sedan vi hördes senast.
Jag har fått tillbaks mitt Wii och håller just nu på att plöja igenom det eminenta Super Paper Mario. Kortfattat kan man säga att det är en suverän mix av rollspelselement, problemlösning, plattformshoppande och snuskigt underhållande dialog. Bäst till Wii än så länge (Jag räknar inte med Zelda då jag spelade det till kuben). Jag har dessvärre inte hunnit spela så mycket som jag velat då jag haft problem med att slita kontrollen från min flickvän eftersom hon blivit helt besatt av töntspelet Eledees. Irriterande.
Dessutom har jag förälskat mig i Picross DS och blivit lite besviken på Moero! Nekketsu Rhythm Damashii Osu! Tatakae! Ouendan 2 (Försök att uttala detta utan att vricka tungan). Picross är min nästa drog efter att spelat Soduku-läget i Braintraining sönder och samman. Garanterat ett suveränt tidsfördriv i hängmattan i sommar. Ouendan 2 är väldigt bra så är det. Men det är också förvillande likt dess föregångare, Elite Beat Agents och Osu! Tatakae! Ouendan. Själv hade jag hoppats på lite mer nyheter och inte bara återvunnet material. Sedan känns inte musiken riktigt så bra som i det första spelet. Det är visserligen trots detta ett av de bästa musikspelen som gjorts och jag lär få lika mycket kramp i handen av att rotera den där förbannade snurran på de högre svårighetsgraderna som sist. 🙂
Min Wii dog i går. Det känns sådär. Har försökt ringa Game hela dagen utan svar. Får väl sätta mig i bilen i morrn och åka de där fyra milen till närmsta butik för att få svar på hur jag ska gå till väga. Det är tydligen det som kallas kundservice.
Jag har ägt sjukt många konsoler i mitt liv och det är faktiskt första gången någon pajar, likt förbannat känns det kiss just nu och jag hatar Nintendo över allt annat. Jag får se om det har lugnat ner sig till maskinen är lagad eller utbytt. Antagligen får jag en nytändning då nästa spel införskaffats och jag återigen ser ut som ett inlevelsefullt mongo framför tv:n.
Som ni säkert märkt har det återigen inträffat en liten paus i bloggandet. Detta beror helt enkelt på att mitt band gick in i studion för ett par dagar sedan och har knappt hittat därifrån sen dess. Så fort inspelningen är klar så kommer det uppdateras med lite jämnare mellanrum här igen.
I dag har jag träningsverk. Orsaken? Wii Sports och i synnerhet den racketbaserade sporten – tennis. I går var nämligen dagen då jag slutligen fick lägga vantarna på den löjligt läckra lilla plastbiten kallad Wii. När jag installerat och parkerat maskinen stående intill min numera jämförelsevis groteska konsolklump – Xbox 360, var det svårt att slita blicken ifrån basenhetens fagra utseende. Wii är den i särklass snyggaste stationära tv-spelsmaskinen någonsin och styrdonet är näst intill designkonst. Den så kallade Wiimoten är så fånigt liten och smakfullt konstruerad när man ser den i verkligheten att jag faktiskt blev alldeles stum. Nördigt men sant.
Åter till Wii Sports. Jag har hört både det ena och det andra om spelet som medföljer basenheten men just nu känns det faktiskt som världens bästa spel. Även om inte alla sporter som ingår i paketet är klockrena så är åtminstone tennis och bowling ett par riktiga höjdare som gjort mig så inlevelsefull hemma i vardagsrummet att taklampan redan blivit ordentligt tilltufsad av mitt svingande med kontrollen. Och att se min flickvän boxas i spelet fick mig att skratta tills tårarna började rinna från kinderna. Det är en syn som slår det mesta när en människa studsar omkring för att undgå att bli träffad och samtidigt veva hejvilt med armarna framför tv:n. Oslagbart! 🙂
Ytterligare rapporter följer efter fler timmars umgänge med maskinen…
På grund utav mitt Wii-inköp så blev det genast mer tomt i plånboken och med tanke på mitt överflöd av gamla konsoler samt uppmaningar av min sambo så sålde jag min gamla trotjänare – en svart GBA SP, igår. Det känns alltid tungt att sälja nåt man har haft så roligt med och lagt så många timmar på men nu kommer den förhoppningsvis skänka glädje åt någon annan under en tid framöver.
Vad gör man inte för att få mat på bordet liksom?
Så var pengarna överförda och bara en tid av förväntan och längtan kvar innan jag för första gången ska stifta bekantskap med Nintendos innovativa skapelse. Jag önskar att jag ägde en tidsmaskin så jag kunde transportera mig två dar framåt i tiden bara. 🙁
