Himmelstrand

himmelstrandUnder natten förflyttas de fyra paren och deras husvagnar oförklarligt från en helt vanlig svensk camping till ett vidsträckt fält. En öde plats de inte vet någonting om. Det gröna gräset och en blå himmel utan sol är det enda de kan uppfatta. Är det en hallucination, en kuliss eller en mardröm? Ingen vet.

John Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoritförfattare. Än så länge har jag aldrig blivit besviken på något av hans verk, förrän nu. I Himmelstrand har han klivit ur sin bekvämlighetszon med råge. Den diskbänksrealism som präglat hans tidigare böcker är här som bortblåst. Inga vampyrer, varulvar eller zombier som nästlar sig in i vardagen. Ingen stockholmsförort eller skärgårdsmiljö. Premissen med det mystiska fältet är fascinerande, rent av lockande att läsa om. Men oftast trampar berättelsen vatten och det hela känns mer som ett dokusåpaexperiment än en fängslande historia.

I samband med att de utsatta försöker förstå vad som hänt och hur de hamnat på den underliga platsen serveras tillbakablickar från camparnas förflutna. Ajvide Lindqvist är som alltid skicklig på att leverera intressanta personporträtt. Det är en spännande skara karaktärer, utan tvekan. Problemet är att de aldrig får göra något mer meningsfullt än att yra omkring på fältet och bli tokiga på kuppen. Deras drivkraft känns inte tillräckligt medryckande och min inledande känsla av fascination för platsen de hamnat på byts snart ut till tristess.

Himmelstrand har sina stunder men i ett försök att vara originell glömmer JAL av att berätta en engagerande historia. Hade det inte varit för hans starka karaktärer och vassa författarpenna hade jag förmodligen aldrig orkat ta mig igenom hela boken.

Titel: Himmelstrand
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck
Utgiven av: Ordfront
Utgivningsår: 2014
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

4 reaktioner på ”Himmelstrand

    1. Nej, det tycker jag inte (av förklarliga skäl) men utveckla gärna ditt resonemang. Varför har jag fel? 🙂

      Jag är ett stort fan av JAL men det här är första gången som jag faktiskt tappar intresset när jag läser en av hans böcker. Karaktärerna är superba, premissen är fascinerande, men berättelsen utvecklas aldrig till en engagerande sådan. Jag väntade länge på en stor reveal eller en smart plot twist, men tji fick jag.

      Jag ångrar inte att jag läste Himmelstrand men jag väntade mig en mer omskakande historia. Kanske har Rörelsen lite mer driv i berättandet? Jag är väldigt nyfiken på att se hur JAL har tagit vidare detta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *