Amatka

amatkaEn dystopisk tillvaro råder i Amatka. Det är en plats där kollektivet betyder mest och där stränga regler får den lilla kolonin att inte braka samman. Här är det ”styrelsen” som bestämmer med byråkratin som ledsagare. Inspektören Vanja anländer till Amatka för att undersöka medborgarnas hygienvanor. Men under undersökningen framgår det mer och mer som att det är nåt som inte står rätt till. Hon hittar information som döljs för invånarna om det samhälle de lever i.

Amatka är en fascinerande roman. Vanjas och de andras liv i kolonin målas upp som ett glädjelöst och inrutat sådant. Alla har sin plats i kollektivet. Barnen uppfostras i barnhus, utan sina föräldrar som de bara får träffa vid enstaka tillfällen. På Amatka är kollektivet större än familjen. Det handlar om att överleva i den nya instabila världen när den gamla inte finns kvar, till vilket pris som helst.

Karin Tidbeck skriver enkelt men elegant. Med små medel målas Amatka upp som en levande plats. En plats jag som läsare tror på. Det är också en tänkvärd historia fylld med intressanta frågeställningar. Allt är inte bara svart eller vitt och det finns rum för tolkning i berättelsen. Vems handlingar är egentligen goda? Vad är rätt eller fel? Jag vill inte avslöja mer än så men tro mig, upplösningen och romanens slut bevisar vilken makt ord kan ha.

Det här är en smart och läsvärd roman. En bok som klamrar sig fast efter att den är utläst och platsen Amatka har inte lämnat mig riktigt än. En tämligen avskalad berättelse som rymmer såväl filosofiska funderingar som kylig undergångsstämning. Hoppfullt men samtidigt skrämmande och olycksbådande. Precis som en riktigt bra dystopisk historia ska kännas.

Titel: Amatka
Författare: Karin Tidbeck
Genre: Dystopi
Utgiven av: Mix Förlag
År: 2012
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Övrigt: Karin Tidbecks hemsida och Twitter

Mikael Strömberg om läbbiga barn och vättar på film

mikaelströmbergDu är aktuell med din tredje roman Vad gör dina barn när du sover? Vad kan du berätta om den?

Det är min mest ambitiösa bok hittills. Närapå dubbelt så mycket text än mina tidigare böcker Vätten och Inmurad. Den ligger mig extra varmt om hjärtat, eftersom handlingen utspelar sig i min hemstad Norrtälje, plus att idén till boken har marinerats i huvudet sedan tiden innan jag skrev Vätten. Den behandlar ett flertal alltid lika aktuella ämnen som miljöförstöring, utrotning av djur och den vidriga köttindustrin. Framförallt handlar boken om slapphänta och frånvarande föräldrar, som inte vet vad deras barn sysslar med, eller helt enkelt inte bryr sig. Då kan det gå illa.

Som förälder är det läskigaste jag vet att läsa om barn som far illa, du är också pappa, hur var det att skriva en skräckis som handlar om just barn?

Eftersom det är just vad som skrämmer mig mest, att mina barn skulle råka ut för hemska saker eller vara hemska mot andra, ploppade idéerna upp ganska lätt. Rejält kryddade, förstås. Det gjorde också att flera stycken i boken är både starka och gripande, inte bara läskiga.

Dina tidigare böcker har innehållit inslag av nordisk folktro med tillhörande sagoväsen, ser vi även spår av detta i ditt senaste släpp?

Inte direkt från nordisk folktro, men det dyker upp varelser som inte är mänskliga och heller inte ett dugg vänligt sinnade.

vadgordinabarnFilmrättigheterna för din första bok Vätten såldes till ett filmbolag för ett par år sedan. Några nyheter kring detta?

Det är en process som för det första tar en evighet, och som det krävs en hel del tur för att lyckas ro i land. Just nu är det jag själv som håller på att förvandla boken till filmmanus. När det är färdigt, ger sig producenterna ut för att söka finansiärer.

Med tanke på att du också spelar i det stenhårda bandet Remasculate, när kommer romanen som blandar dödsmetal och skräck? Är det rent av ditt nästa projekt?

Remasculate har sedan länge gått i graven, på grund av tidsbrist. Men faktum är att jag har en idé till en historia, där ett band sysslar med tämligen bisarra saker och spökar ut sig till anskrämliga figurer. Eller, är de verkligen utklädda? Jag får se om jag gör något av den.

Fakta om Mikael Strömberg
* Född: 1976
* Ort: Stockholm
* Aktuell med: Vad gör dina barn när du sover?
* Utgiven på: Eskapix
* Tidigare böcker: Vätten och Inmurad (Frank Förlag)
* Författarsida på Facebook

”Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig”

En av årets starkaste läsupplevelser för egen del är skräckromanen Dränkt skriven av debutanten Frida Andersson Johansson (min recension av boken kan du läsa här). Jag passade på att ställa några frågor till författaren om läskiga barnböcker, Näcken och uppfriskande feminism.

FridaSvartvitDet har hunnit gå en tid sedan du släppte din debutroman Dränkt. Blev det som du tänkt dig?
Det blev bättre än jag tänkt mig! Jag hade aldrig kunnat drömma om att Dränkt skulle få så fin kritik, eller så mycket uppmärksamhet. Bara att få se den i hyllorna hos de stora bokhandlarna … En liten bok, skriven av en okänd debutant. Väldigt roligt. Särskilt som jag hade ett annat förlag från början (som lade ner hela sin verksamhet från en dag till en annan och lämnade mig och flera andra snopet hängande i luften med våra böcker), som inte alls hade samma ambitioner som mitt nuvarande förlag Stimpla.

Har du lärt dig några nyttiga läxor inför nästa bokrelease?
Den hårda vägen har jag lärt mig att ett förlagavtal inte nödvändigtvis betyder att din bok kommer att bli utgiven. Det kan hända mycket på vägen, och man ska vara väldigt noga med vad man skriver på. Den mjuka vägen har jag lärt mig att det kommer väldigt mycket roligt med att ha gett ut en bok. Som förfrågningar om mässor, workshops och annat spännande.

Nästa gång kommer jag att vara mer beredd på tiden det tar att ”ha” en bok. Det var inte helt lätt att hitta skrivtid förut, men nu är det svårare än någonsin. Och så har jag insett att målen hela tiden flyttas fram. Från att bli antagen till att få ge ut en bok, till bättre exponering i bokhandeln, kanske en topplista, passera ett visst antal sålda böcker, få ge ut en bok till … Det gäller att klappa sig på axeln för det man faktiskt lyckats med, innan man jagar vidare. Tjoho för mig, jag har baske mig både skrivit och gett ut en bok!

När jag skrev om din roman på min blogg hävdade jag att det just nu svämmar över av svenska sagoväsen i vår popkultur och litteratur, och var därför aningen skeptiskt inställd till Dränkt. Men jag ändrade snabbt åsikt efter att tagit del av din historia. När du skapade mytologin och varelserna för din bok hur gick du tillväga?
Det växte fram, ur en blandning av sådant jag redan hade i huvudet och nya saker jag läste, tog reda på och fantiserade ihop. Den klassiska bilden av Näcken som en yngling som spelar fiol i en fors var den första jag hade, men jag ville placera den i modern tid och smälta ihop den med andra bilder, och den förmodat ursprungliga betydelsen av ordet näck som jag snubblade över. Sen lånade jag en utseendedetalj från Bulgakovs Mästaren och Margarita, bara för att det är en bok jag gillar.

Och jag ville förklara de fantastiska inslagen med evolution, snarare än religion. Läste på om istid, landhöjning och så vidare. Av en slump såg jag en villa med tillhörande däckfirma till salu på Hemnet och började fantisera kring den. Och så där höll det på. Så småningom blev det inte Näcken som fick huvudrollen, utan Unn. Och slutet kom som en överraskning för både mig och henne, kan man säga. Det var ganska sent jag kom underfund med Näckens verkliga motiv.

dränkt_stimplaJag snappade upp vissa drag av uppfriskande feministisk propaganda, detta tillsammans med vardagsstressen som numera präglar våra liv. Två saker som speglar dagens samhälle och oss som personer. Hur mycket av Frida ser vi i Dränkts huvudperson Unn?
Det gläder mig. Både att du snappade upp det och att du fann det uppfriskande. Jag önskar att jag motionerade (och gick på krogen) så mycket som Unn. Men även om vi råkar bo i Segeltorp båda två så lever vi – tack och lov får man säga med tanke på vad Unn har varit med om och råkar ut för – helt olika liv. Det vi har gemensamt är att vi är lika irriterade på bristen på bussinformation i Fruängen, lika förtjusta i Blair Witch Project och vi kollar båda Facebook innan vi går upp på morgonen.

Jag sympatiserar med många av Unns åsikter, även om hon går ingång mycket hetsigare än jag och är mer uttalad och målinriktad. Och när jag var i Unns ålder jobbade jag också larvigt sent många kvällar, något som även många av mina tjejkompisar gjorde på sina respektive jobb, duktiga som vi var. Både jag och Unn är dessutom rätt bra på att fantisera ihop saker som kan tänkas dölja sig i mörkret …

Finns det en förhoppning om att återbesöka den svenska folktron i framtiden eller är du klar med det nu?
Gärna återbesök! Jag tycker det är roligt att vampyrer och zombies får konkurrens, och skönlitteratur kan vara ett sätt att bevara gamla sägner som annars glöms bort. Men ska jag skriva mer i den kategorin ska det vara för att rätt historia dyker upp. Jag vill inte krysta fram nåt och slänga in några tomtar bara för att det förväntas att det är så Dränkt ska följas upp. Då skriver jag hellre nåt annat.

Du skriver just nu på en bok för barn. Hur går det att byta skrivprojekt från läbbig skräckroman till (vad jag antar) inte fullt så läbbig barnbok?
Ha ha, den blir nog ganska läskig den med. Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig. Och Drömfångaren som den handlar om är inte att leka med. Men ”total body count” blir definitivt lägre, och det blir mer humoristiskt (även om jag personligen tycker att det är en hel del humor i Dränkt också.) Det svåraste är att lägga sig på en bra nivå, så att det varken blir för avancerat eller för barnsligt. Jag har till exempel en känsla av att en barnbok ska vara något mindre gestaltad, och lite mer uttalad, för att inte bli för svårtillgänglig. Tanken är att den ska passa för barn mellan nio och tolv, men det är inte säkert att det blir så i slutändan.

Vad händer Efter barnboken? Har du fler romaner som ruvar i byrålådan eller skriver du på ett nytt manus i detta nu?
Jag har påbörjat och skrotat två vuxenmanus och halvt om halvt börjat skriva om ett gammalt manus från byrålådan utan att det tagit riktig fart. Men så, bara här om veckan, var jag på museum med barnen och såg någonting spännande. Det är för tidigt att säga, men jag har en bra känsla och det finns en chans att det är idén jag har gått och väntat på. Även den har viss anknytning till vatten. Jag blir faktiskt uppspelt bara av att nämna den här. Det måste väl vara ett bra tecken? Lagom till bokmässan i september kommer antologin I skuldens skugga ut på Litet förlag, till förmån för stiftelsen Min stora dag. Mitt bidrag utgår från en känd saga men vrider på skuldbegreppet. Vi är ett helt gäng som är med, och bland dragarnamnen finns stjärnor som Viveca Sten, Linda Olsson, Arne Dahl och Lars Wilderäng. Det är nästan så man blir mallig.

Fridas blogg Manuskt kan du läsa här.
Dränkt är utgiven av Stimpla Publishing.

Pepptoppen i juni

Sense8
Jag tyckte Matrix-syskonens senaste, Cloud Atlas, var en suverän film. Uppenbarligen verkar jag vara rätt ensam om det. Hur som helst verkar deras kommande Netflix-serie gå i lite samma stil. Sammankopplade karaktärer med olika ursprung och med radikalt annorlunda liv. Tror det blir en höjdare.
Var: Netflix
När: 5 juni


Jurassic World
Är tveksamt inställd till denna. Jag som många andra var eld och lågor när den första Jurassic Park anlände på biograferna för drygt tjugo år sen, men jag tycker inte den har åldrats så väl, och det här ser ut som en i raden av alla påkostade actionrullar utan hjärta. Jag hoppas mina föraningar är helt uppåt väggarna.
Var: Bio
När: 12 juni


Dark Matter
Science fiction-serie som bygger på en serietidningsförlaga. Allt som utspelar sig på ett rymdskepp måste per automatik kollas upp om du frågar mig. Kan bli både toppen och pannkaka.
Var: Syfy
När: 12 juni


Stormvinge omslag FINISH CS5 v2.inddStormvinge
Oskar Källners nya roman om flygande hästar (?). Jag läser sällan ungdomsböcker men den här, efter en hel del efterforskning och utfrågning av Oskar själv, verkar oerhört lovande. Som Den svarta hingsten i science fiction-miljö sägs det. Superintressant koncept!
Var: Fafner Förlag
När: 14 juni


Fantastic Four
Jag älskade regissören Josh Tranks tidigare film Chronicle och uppskattar att han verkar kunna ta tuffa beslut och försöker göra något nytt med varumärket. Michael B. Jordan som Johnny Storm, en gigantisk The Thing, som jag har svårt att tro att vi får se springa omkring skyddad av en kappa, och en mycket mörkare ton än i de tidigare filmerna. Klart man blir nyfiken i en strut!
Var: Bio
När: 19 juni


True Detective
Första säsongen var enastående med flertalet helt magiska scener. Det här ser inte riktigt lika tilltalande ut på förhand. Opassande skådisar, det skvallras på förhand om brist på övernaturlig mytologisk känsla och återigen ett par tuffa gubbar i huvudrollen. Börjar redan bli lite tröttsamt. Jag blir gärna motbevisad.
Var: HBO
När: 21 juni


Batman: Arkham Knight
Rocksteadys två första Batman-spel är utmärkta actionäventyr, det senaste spelet i serien ser ut att kunna bli ännu bättre. Mer fokus på fordon och fler spelbara karaktärer denna gång. Denna generations konsoler börjar så sakteliga få en rad intressanta måste ha-titlar nu. Det var på tiden.
Var: PS4, XBO, PC
När: 23 juni


vadgordinabarnVad gör dina barn när du sover?
Jag läste aldrig klart Mikaels Strömbergs roman Vätten men jag gillade den halvvägs in, lyckades nämligen glömma den i sommarstugan när vi bommade igen för sommaren, och har sen dess inte fått tummen ur att ta upp den igen. Men har bestämt att det får bli en av årets sommarböcker att ta sig an. Den och kanske också hans nya, Vad gör dina barn när du sover? Jag tror bannemig det! Skräckromaner med läbbiga barn slår aldrig fel!
Var: Eskapix Press
När: 27 juni

”Man ska läsa BÅDE Ring och King”

Jag har bloggat om Johan Ring ett flertal gånger under de senaste månaderna. Det är ingen slump. Johan Ring framstår för mig mer och mer som Sveriges nästa stora skräckförfattare. Än så länge har det blivit ett gäng noveller och en kortroman. Nu tar han nästa steg. Romandebuten ”Fyra minuter” släpps den 29 april på Mix Förlag. Jag tog tillfället i akt och frågade ut Johan om saker som debuten, Stephen King och en potentiell filmatisering.

johan_ringVad handlar ”Fyra minuter” om?

Huvudpersonen i ”Fyra Minuter”, Veronica, har tillsammans med sin pojkvän flyttat från Stockholm tillbaka till hennes uppväxtort, det lilla småländska kustsamhället Dunvik. Anledningen är att sedan hennes mamma gått bort ett år tidigare, en händelse som Veronica hanterat ganska illa och en sorg som hon aldrig riktigt tagit itu med, har hon och hennes pappa haft en väldigt spänd relation. Veronica hoppas att de ska kunna hitta tillbaka till varandra nu när hon flyttat tillbaka hem.

En natt försvinner ett stort passagerarflygplan från såväl radar- som radiokontakt i himlen över Småland. Det är borta i fyra minuter. Sedan dyker det upp igen, för att omedelbart störta och krascha på en åker utanför Dunvik. Kraschen är våldsam, och ingen ombord överlever. Någon förklaring till olyckan tycks inte finnas. Men folk i den lilla byn börjar förändras. För Veronica ter sig förändringarna först bara som en del i en nedåtgående spiral, för byn och för henne själv. Först när våldet och skräcken exploderar mitt i den lantliga idyllen står det klart att något fruktansvärt hände under de fyra förlorade minuterna, och att någonting har följt med flygplanet ner…

Mix Förlag kallar dig Sveriges svar på Stephen King. Du har dessutom själv nämnt att du influeras av honom. Men varför ska vi läsa Ring och inte King? Finns det märkbara skillnader i hur du skriver?

King är helt klart en av mina favoriter, men samtidigt finns det saker hos honom som jag retar mig på. En av dem är att han ibland tycks jobba efter principen ”more is more” och låter texten svälla ut i en omfattning som helt enkelt inte känns befogad, och det är något jag försöker undvika. Ibland tjänar berättelsen på att inte varje liten detalj beskrivs utförligt.

Jag tror att vad som får många att dra paralleller mellan mig och King är att vi båda har en tendens att placera våra berättelser i en lantlig miljö, lite av ”det gamla landet”, och befolka dem med karaktärer som återfinns i den sortens miljö. Det är inget sökt eller konstruerat – jag växte upp i Småland, därför känns det naturligt för mig att placera mina berättelser där. Jag antar att det är samma sak för King, med hans Maine. Sen så tycker jag ju egentligen att man ska läsa BÅDE Ring och King. Annars går man miste om en massa bra.

denmorkaflackenKortromanen ”Den mörka fläcken” är till skillnad från dina noveller en mer jordnära historia, trots det är den vansinnigt obehaglig. Vad trivs du bäst med att gestalta i dina berättelser, övernaturligheter eller realism?

Det där var en knepig grej med ”Den Mörka Fläcken”, att den var tvungen att vara realistisk (den är en av tre fristående berättelser i samlingen ”Efter Stormen”, som alla är centrerade kring en fiktiv svensk kärnkraftskatastrof). Jag är ju van vid att ta till monster eller demoner när jag ska förklara vad vi slarvigt uttryckt kan kalla ”ondska”, men i ”Den Mörka Fläcken” var jag tvungen att gå ner på djupet i en vanlig mänsklig själ och försöka förklara ondskan från det perspektivet. Och jag upptäckte att det funkade riktigt bra! Så den boken var från början en lite läskig utmaning, men den gav mig insikten om att jag kan skriva ”monsterfritt” också. Med det sagt så var det dock en jobbig upplevelse, att gå så djupt in i en så obehaglig karaktär som min huvudperson i ”Den Mörka Fläcken”. Men jag tror att skrivandet måste vara så ibland.

Du säger dig älska skräckfilm. Låt oss anta att ”Fyra minuter” blir en braksuccé och att boken blir film, vilken eller vilka filmer bör den inspireras av, och vem skulle du helst se som regissör?

fyraminuteromslagHmmmm… Knepigt. När det gäller vilka filmer den bör inspireras av vill jag vara lite försiktig så att inte själva referenserna blir till spoilers för boken. Men låt oss bara säga att jag skulle önska att själva atmosfären i filmen skulle likna filmer som Night Of The Living Dead och The Thing (en slags kompromisslös ”skitighet”, samtidigt som de har ena benet fast förankrat i en B-filmstradition). När det gäller regissör måste jag svara David Cronenberg. Han är grym på att skildra komplexa mänskliga relationer, samtidigt som han är mästaren när det gäller groteska skräckinslag. Den mixen vore perfekt för ”Fyra Minuter – The Movie”.

Vad händer nu? Nya projekt på g?

Jag ska just till att börja skissa på nästa romanmanus, har en idé som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Innan dess har jag också ett par novellprojekt på gång.

Johan Ring når du på hans hemsida, via Mix Förlag och just nu också på Debutantbloggen.

”Fyra minuter” går att boka på Bokus och Adlibris.

Rapport mars 2015

black-sails-season-2

Film:
Iron Man 2
Iron Man 3
Serenity

TV:
Togetherness
Unbreakable Kimmy Schmidt
The Jinx
Girls Säsong 4
Black Sails Säsong 2

Böcker:
Dränkt – Frida Andersson Johansson

Spel:
Shantae and the Pirate’s Curse
PES 2015

Kommentar:
Film: Såg om ett knippe filmer denna månaden. Serenity, eftersom jag nyligen såg om hela tv-serien. Den band ihop serien på ett bra sätt tycker jag trots det negativa jag har hört från andra innan. Senast det begav sig såg jag det hela i fel ordning, filmen först, serien sen. Numera är jag likt många andra en upplyst Firefly-fan. Iron Man 2 och 3 håller jag som fortsatt underhållande Marvel-rullar även efter andra tittningen, men de sticker inte ut som de bästa.
TV: Sista avsnittet av Togetherness var kolsvart och en elak avslutning av den första säsongen. Lär se vidare på denna. Unbreakable Kimmy Schmidt var skoj feelgood-tv. Inget jättemärkvärdigt. Dokumentären The Jinx höll mig i ett järngrepp och jag gluttade igenom rubbet på tre kvällar. Starkt och välgjort. Säsong 4 av Girls var den tröttaste hittills. Är relativt färdig med Hanna och gänget nu. Black Sails andra säsong var ett stort uppsving från första och överraskade mig verkligen. En ny favorit från och med nu.
Spel: Shantae and the Pirate’s Curse är ett pixligt metroidvania och om jag räknar rätt det tredje spelet i serien. Gillart! Nya PES har kanske inte tagit mig med storm men skönt med ett avbrott från NHL och testa på nåt annat att slöspela emellanåt.

Statistik 2015:
Film: 12
Kortfilm: 0
TV: 9
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 3

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari

Pepptoppen i april

ddposter

Axiom Verge
Indietitel som har utnämnts till ”Playstations svar på Metroid”, och efter att ha följt utvecklingen med vaksam blick sedan flera år tillbaka kan jag bara instämma. Det här är så nära Metroid man kan komma utan att vara en del i serien. Det känns ändå mer som en kärleksfylld hyllning än ett rent plagiat. I vilket fall som helst, som Metroid-fantast kan jag knappt bärga mig.
Var: Playstation 4
När: 1 april

Fyra minuter av Johan Ring
Jag läste nyligen Johan Rings novellsamling ”Gränsland” och även om det är en imponerande samling berättelser så är det hans senaste alster, ”Kärlen” och ”Den mörka fläcken”, som verkligen fått mig nyfiken på hans romandebut. Jag tror på stordåd.
Var: Mix Förlag
När: 9 april

Daredevil
Daredevil var en av mina allra första riktiga superhjälteförälskelser. Spider-Man och Batman i all ära, men Daredevil var en mer obskyr kreation, en hjälte med alla odds emot sig. Ingen fancy miljardär och utan några spektakulära superförmågor. Jag älskade verkligen Matt Murdock som karaktär, tillika Hells Kitchens beskyddare som Daredevil. Jag håller alla tummar för att Netflix nya serie gör karaktären rättvisa.
Var: Netflix
När: 10 april

Game of Thrones Säsong 5
Säsong fyra var kanske seriens bästa hittills och jag har höga förväntningar på den nya säsongen. Jag förväntar mig fler intriger, mer ond bråd död och ett gäng oväntade vändningar. Och i vanlig ordning ”en gnutta” naket såklart.
Var: HBO
När: 12 april

https://www.youtube.com/watch?v=wViILXQfX7Y

Silicon Valley Säsong 2
Den första säsongen av denna nördiga komediserie blev bara bättre och bättre allt eftersom. Jag håller tummarna för att den andra säsongen bibehåller den utvecklingen.
Var: HBO
När: 13 april

Titan Souls
Ytterligare ett släpp, av för mig, en emotsedd indietitel denna månad. I Titan Souls är det stort fokus på boss-striderna. Jag tror ärligt talat det är det enda spelet fokuserar på. Tänk en lo-fi-version av Shadow of the Colossus ungefär. Lite hit or miss på detta känns det som, jag är försiktigt förväntansfull.
Var: PS4
När: 15 april

Avengers: Age of Ultron
Vette tusan om jag inte håller den första Avengers-filmen som den bästa Marvel-rullen hittills. Kan vara så. Och då förstår du säkert också att min pepp inför denna är rätt enorm. Jag är vansinnigt nyfiken på Ultron som superskurk, likaså The Vision och resten av de nya bekantskaperna. Troligen årets mest självklara biobesök för min del.
Var: Bio
När: 22 april

Vad peppar du på i april?

”Det största problemet är hur sjutton man stänger av sin hjärna?”

Marcus Olausson ligger bakom fantasyserien ”Serahema Saporium” som i nuläget består av två böcker, ”De rotlösa” och ”Bäraren”, sammanlagt ska det bli sex delar. Jag frågade ut Marcus om hans författarskap, varför han valt fantasy som genre och om att få tiden att räcka till. Det resulterade i en personlig och öppenhjärtlig intervju.

marcusoBerätta lite om din bokserie Serahema Saporium.
Det är en serie som kommer att spänna över några tusen år i världen Serahemas historia och framtid. Från början var det en samling lösa idéer som jag fått till mig genom drömmar och meditation, men jag hittade en röd tråd och såg hur jag kunde knyta samman allting. Mina läsare kommer kanske tycka att seriens titel är konstig men där finns en baktanke. Skyll på ingenjören Olausson. Varje del i serien kommer att ha en egen siffra följt av bokens löpnummer. Allting tar sin början med med 1: – d.v.s. Serahema Saporium 1:1 t.o.m. Serahema Saporium 1:6 vilka utspelar sig under en medeltida tidsepok. Handlingen inleds som en traditionell berättelse av karaktären utvald föräldralös person ska rädda världen. Allteftersom berättelsen utvecklas hoppas jag att läsaren inser att det inte är den delen av berättelsen som är viktig, men jag förstår att jag tagit en risk genom att inleda i en stereotyp form. Idag hade jag förmodligen gjort annorlunda men jag lovar att jag kommer att bjuda på rejäla överraskningar. Och att kvinnorna kommer ges betydligt mer utrymme vad det lider. Eftersom det är de första böcker jag skriver kan man nog se en tydlig parallell i Elderims utveckling och min egen då jag var i tjugoårsåldern när embryot till berättelsen började ta form. Nu är jag snart fyrtio och många erfarenheter rikare. Mina egna ungdomliga kärleksbekymmer har nog färgat de olyckliga scenarion som utvecklas under seriens gång. Jag är inte direkt snäll mot karaktärerna.

Hursomhelst. Den unge Elderim ger sig ut i Serahema för att lära sig magierna och främst den kraftfulla magi som kallas Saven. Ett stort hinder är att kyrkan och religionen Ba-Repta har bannlyst Saven och därför är det med fara för livet som man försöker använda den. Dessutom finns inga läromästare och magiformen i sig är livsfarlig då man som användare kastar in sin själ i potten. På vägen träffar Elderim legosoldaterna Rendon och Cal som försöker förhindra ett kungamord. De slår följe och de inser att de är mer än ett kungarike som står på spel då mörkrets makter gör allt för att hindra dem. Mycket av intrigen är resultatet av ett triangeldrama som har lett till ett begär av blodshämnd och att två bröder nu är dödsfiender.

Eftersom råmanus till Serahema Saporium 1: är klart har jag så smått börjat utforska Serahema Saporium 2 som kommer utspela sig i ett framtida Serahema. Världen kommer då att skilja sig väsentligt från det vi får ta del av i den första installationen och jag ser framför mig en miljö som är en mix av amerikanskt 30-40 tal, ett lo-fi Star Wars och romarriket. Vad det lider får man reda på varför världen ser så annorlunda ut. Jag har redan skrivit en novell för att känna på världen och grundförutsättningarna för de intriger och konflikter som finns där och tror det blir rätt läckert faktiskt.

derotlosaVarför fantasy?
Den frågan har jag också ställt mig. Jag har märkt på boksigneringar att det hade varit betydligt enklare att sälja deckare, men svaret är helt enkelt att jag älskar fantasy och det fantastiska, även skräck och sci-fi. Ska man lägga ner allt arbete det trots allt innebär att skriva en bok så tror jag en grundförutsättning är att man brinner för sin genre och känner till dess förutsättningar och fallgropar. Dessutom är det bra att vara medveten om vilken målgrupp man skriver för. Fantastiken kan trots allt innehålla samma grundelement som deckare och feelgood-romaner men det är den, om än så lilla, beröringen av förhöjd verklighet, magi eller övernaturligheter som ända sedan barnsben har lockat och förtrollat mig. När jag bestämde mig för att börja skriva var det när jag insåg att jag hade något att bidra med. Just då fanns det ingen svensk motsvarighet till episk fantasy fast på senare år har storheter som Erik Granström med flera lyckligtvis visat att vi i lilla Sverige också kan.

Du verkar leva dig in i den värld du skapat. Du har skapat ett brädspel, ritat kartor och tillverkat en monsterdräkt baserad på en karaktär från dina böcker. Hur kommer det sig tror du?
För mig har alltid Serahema varit verkligt även om namnet inte alltid har funnits där. När jag skriver är jag verkligen där och får ta del av något som har hänt eller händer framför mina ögon. Om jag ska kunna gestalta världen och levandegöra den även för läsaren så hjälper det mig att nörda ner mig på detaljnivå. Däremot ska man akta sig för informationsdumpning när man delar med sig av saker man vet om världen. Jag drivs av nyfikenhet och lekfullhet och när jag började fundera på att göra en boktrailer insåg jag att den måste bli fantastisk om den ska tillföra något. Ärligt talat suger de flesta boktrailers. På blygsam budget kan det vara svårt att göra en trailer för en fantasybokserie men jag har gjort lite konceptstudier där bland annat monsterdräkt spelar in. Och jag tror det kan bli rätt grymt med smarta lösningar. Däremot kommer det dröja innan det blir någon trailer för skrivandet och övriga livet kommer såklart i första hand.

bararenJag har fått för mig att fantasyverk ofta är komplexa skapelser som kräver mycket tid. Du är småbarnsförälder precis som jag, dessutom kattägare, husägare och så vidare. Hur får du tid till ditt skrivande?
Katterna sköter sig rätt bra själva så länge jag öppnar dörren åt dem, ger dem mat och klappar dem när de ger mig tillstånd. Annars hade jag nog skaffat hund för länge sedan för som du gissar har jag inte ett överflöd av tid direkt. Jag skriver mest på sena kvällar och ibland på lunchraster på jobbet. Just nu vet jag inte hur det blir då jag för andra gången i mitt liv gått i fällan och är utbränd och har fått pyspunka. Igår insåg jag att det inte håller och gick hem tidigt från jobbet. Kapitulerade. Förmodligen blir jag sjukskriven en period. Sist det hände var 2007 och då blev det en rejäl smäll, nu kom jag till insikt tidigare så jag tror och hoppas det ska bli lindrigare denna gång. Det största problemet är hur sjutton man stänger av sin hjärna? Det kreativa flödet kan vara som en vidöppen kran men även om jag försöker stänga av den så är packningen dålig och den droppar konstant. Jag behöver nog byta packning om det är möjligt.

Vad händer härnäst för dig som författare?
Jag vet av förklarliga skäl inte riktigt. Först måste jag prioritera min hälsa men jag har några bidrag till novelltävlingar som jag hoppas på. Bland annat satirisk spökskräck och steampunk-äventyr. Eftersom jag önskar kunna få en inkomst på skrivandet som gör att jag kan gå ner i arbetstid så behöver jag marknadsföra mig och då är antologier ett sätt att bredda läsekretsen. Plus att det är kul att skriva noveller och testa idéer. Egenutgivning är fantastiskt men det ökar även bruset man som författare måste ta sig igenom. Jag ligger på det lilla förlaget Mörkersdottir och då är det väldigt mycket upp till mig som författare att ta plats och synas. Eller nöja mig med att bara läsas av närmast sörjande (och jag har större ambitioner än så).

Jag håller på och färdigställer bok tre, Serahema Saporium 1:3 – Nattlöpare, men har tagit det vackert med den ett tag. Troligen blir den inte klar till sommaren som var det ursprungliga målet. Vi får se.

Lördagen den 13:e juni dyker jag upp på Andra Världars bokmässa i Ljungby. Dessutom kommer jag delta i Archipelacon på Åland 25-28:e juni och ConFuse i Linköping 7-9:e augusti. Ska bli väldigt kul att träffa många av de som jag bara pratat med genom Facebook och Messenger.

Sedan några år har jag en skräckroman som sakta tar form. En bekant som är polis hjälper mig med det polisiära då den kommer ha svaga drag av kriminalare. Tror starkt på den men den har låg prio just nu. Egentligen borde vi kanske skriva deckare ihop. Ett annat projekt är en illustrerad barnbok, men även det vilar. Jag gör lite skisser och känner på den men även den boken har tyvärr låg prio.

Marcus böcker kan inhandlas från Mörkerdottirs webshop eller valfri nätbokhandel.

Marcus blogg finner du här.

Dränkt

dränkt-649x1024Jag har under en tid följt författaren Fridas Andersson Johanssons blogg där arbetet med att ge ut ”Dränkt” har dokumenterats och det har utvecklat sig till en minst sagt omtumlande resa. Bara några månader innan det spikade boksläppet, lades det tilltänkta förlaget Epok ner, för att sedan vid ett senare skede återuppstå som ett imprint under Undrentides flagga. Men alla, i det läget, kommande boksläpp ställdes ändå in. Lyckligtvis hittade Frida snabbt ett nytt förlag i form av Stimpla Publishing som plockade upp stafettpinnen och nu slutligen efter många turer har ”Dränkt” hittat ut i handeln. Och det var sannerligen tur att boken, trots en skakig resa, äntligen fick se dagens ljus, för Fridas debut är nämligen en oerhört lyckad sådan.

I ”Dränkt” är det fullt fokus på Unn. En ung karriärsinriktad kvinna som nästan kan ta på det där jobbuppdraget som hon längtar efter. Enda hotet är den driftiga medarbetaren Rickard. Men det är mer än prestationen och konkurrensen som står i vägen för Unns drömmar. Mystiska händelser avlöser varann i Stockholmsförorten Segeltorp. En underlig granne tar större plats i hennes liv och hon tampas dessutom med fruktansvärda mardrömmar och läskiga syner. Samtidigt rapporteras det om märkliga drunkningsolyckor runt om Stockholm. Drunkningsolyckor som inte skett i vatten utan på land.

Det var med en aning skepticism jag tog mig an ”Dränkt”. De svenska författarna verkar ha fått dille på det där med nordisk folktro och var och varannan bok blandar in klassiska sagoväsen i berättelsen nu för tiden. Det var åtminstone vad jag som hobbykritiker försökte intala mig själv. Men vem försöker jag lura? Jag går igång på det här och älskar trenden. Det är bara att acceptera att fenomenet är här för att stanna. Tv-serien ”Jordskott” lockar miljonpublik just nu och bara under de senaste åren har filmer som ”Vittra”, ”Thale” och ”Trolljägaren” gått upp på biograferna. Börjar man leta i litteraturen finns det hur mycket som helst, och jag föredrar ett gruvrå eller ett par mordiska troll framför trötta zombier och vampyrer alla dagar i veckan. Jag tänker inte avslöja vad det är för klassiska karaktärer man stöter på i ”Dränkt” men jag tror inte avslöjandet kommer som en större överraskning en bit in i boken.

Frida Andersson Johansson har författat en formidabel roman. Det är en avskalad och intim berättelse. Huvudpersonen Unn tar stor plats och jag lär känna henne på djupet. Bikaraktärerna är få och fyller sin funktion väl. De finns där för att berätta Unns historia, för att lyfta fram henne ännu mer i rampljuset. Jag gillar att det är ett så stort fokus på en person, det blir engagerande och enkelt att ta till sig det som händer. Det riktas dessutom en subtil känga till den patriarkala struktur som präglar vårt samhälle mer än en gång i berättelsen. Unn är en självständig och stark kvinna, något som ofta påpekas, men hon visar det inte bara i tanken utan även genom sina handlingar. Det är konstigt att jag tycker det är uppfriskande, kanske läser jag fel sorts böcker, men jag gillar verkligen Unn som huvudperson av just den anledningen.

Sammanfattningsvis: ”Dränkt” är en fängslande bok, svår att lägga ifrån sig, med stänk av nordisk folktro som grädde på moset. Stundtals är den riktigt ruggig och författaren har implementerat de övernaturliga inslagen på ett träffsäkert sätt. Det känns aldrig larvigt eller konstigt. Jag trodde jag var trött på dessa berättelser om oknytt men ”Dränkt” har snarare gjort mig sugen på mer. Jag kommer definitivt hålla ett öga på Frida Andersson Johansson även i fortsättningen, det bör du också göra.

Köp ”Dränkt” på Bokus, Adlibris eller andra ställen.

Läget #4

dranktBöcker just nu: Dränkt av Frida Andersson Johansson
Läst två tredjedelar av Fridas debutroman nu. Boken släpps på fredag och förhoppningsvis (om jag hunnit klart det vill säga) dyker det upp en längre text om boken här i bloggen då.

TV just nu: Stargate Universe
Jag har fingrat på köp-knappen vad gäller dvd-boxen för denna ett flertal gånger. När Netflix slängde upp seriens två säsonger på tjänsten nyligen slapp jag fundera längre. Tackar för det! Jag avskyr de tidigare Stargate-serierna men den här tilltalar mig med sitt fokus på karaktärer, en större ramberättelse och ett maffigt rymdskepp!

Övrig tv jag följer just nu: Jordskott, Black Sails (säsong 2), Arrow (säsong 3), The Flash, Girls (säsong 4), Togetherness, Better Call Saul, Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. (säsong 2)