I dag har jag träningsverk. Orsaken? Wii Sports och i synnerhet den racketbaserade sporten – tennis. I går var nämligen dagen då jag slutligen fick lägga vantarna på den löjligt läckra lilla plastbiten kallad Wii. När jag installerat och parkerat maskinen stående intill min numera jämförelsevis groteska konsolklump – Xbox 360, var det svårt att slita blicken ifrån basenhetens fagra utseende. Wii är den i särklass snyggaste stationära tv-spelsmaskinen någonsin och styrdonet är näst intill designkonst. Den så kallade Wiimoten är så fånigt liten och smakfullt konstruerad när man ser den i verkligheten att jag faktiskt blev alldeles stum. Nördigt men sant.

Åter till Wii Sports. Jag har hört både det ena och det andra om spelet som medföljer basenheten men just nu känns det faktiskt som världens bästa spel. Även om inte alla sporter som ingår i paketet är klockrena så är åtminstone tennis och bowling ett par riktiga höjdare som gjort mig så inlevelsefull hemma i vardagsrummet att taklampan redan blivit ordentligt tilltufsad av mitt svingande med kontrollen. Och att se min flickvän boxas i spelet fick mig att skratta tills tårarna började rinna från kinderna. Det är en syn som slår det mesta när en människa studsar omkring för att undgå att bli träffad och samtidigt veva hejvilt med armarna framför tv:n. Oslagbart! 🙂

Ytterligare rapporter följer efter fler timmars umgänge med maskinen…

På grund utav mitt Wii-inköp så blev det genast mer tomt i plånboken och med tanke på mitt överflöd av gamla konsoler samt uppmaningar av min sambo så sålde jag min gamla trotjänare – en svart GBA SP, igår. Det känns alltid tungt att sälja nåt man har haft så roligt med och lagt så många timmar på men nu kommer den förhoppningsvis skänka glädje åt någon annan under en tid framöver.

Vad gör man inte för att få mat på bordet liksom?

Så var pengarna överförda och bara en tid av förväntan och längtan kvar innan jag för första gången ska stifta bekantskap med Nintendos innovativa skapelse. Jag önskar att jag ägde en tidsmaskin så jag kunde transportera mig två dar framåt i tiden bara. 🙁

Spelade nyligen igenom det alldeles förträffliga Castlevania: Portrait of Ruin och blev efter att spelet var avklarat sittande med en tanke. Som belöning efter att ha kämpat och slitit med de senaste årens utforskarinriktade Castlevania-spel och låst upp varende liten procent avkartan, hittat alla gömda vapen och lärt sig alla magier så har den avslutande sekvensen blivit mer pampig och storslagen. I Portrait of Ruin har man tom gått så långt att man lagt till fler banor och bossar att klara för dem som orkar. Detta gör mig lite ledsen i ögat. 

Jag har aldrig varit någon extrem spelare och mina försök till att låsa upp bonusar i spel har i de flesta fall gått åt helvete. Jag är inte tillräckligt duktig helt enkelt. Det är därför som det känns lite snöpligt att jag ska straffas i exempelvis Portrait of Ruin bara för att jag inte är lika grym på att dubbelhoppa som CastlevaniaLover7000 när han skryter på ett forum om hur han spöade Dracula utan att förlora ett liv i Symphony of the Night. Jag vill helt enkelt bara ta mig från start till mål utan att gå miste om hardcorespelarnas belöningar i form av mäktigare slut och andra skojsiga bonusar trots att jag som spelare jämförelsevis suger.

Dessutom tycker jag inte detta ”samlande” är så erektionsframbringande som många andra. I många fall är det bara extremt irritationsframkallande att efter flertalet repitativa handlingar (i mitt fall) till slut ge upp och gå ifrån att ha tokdiggat ett spel till att istället hata det på grund av det frustrerande upplåsningsbara innehållet. Min åsikt är därför att spelmakarna i framtiden ska skänka oss inte fullt så skickliga spelare samma godsaker som den mer hårdnackade highscorejagande målgruppen får ta del av.

Dumma Konami! 🙁

Eller ruinerar mig är väl att överdriva en aning men jag har redan köpt på mig en hel drös med spel utan att blinka. Eftersom Microsoft varit så finurliga och gjort inköpen så smidiga hinner jag knappt reflektera över vad jag håller på med innan spelet finns nedtankat på min hårddisk. Samtidigt som jag älskar systemet för dess enkla tillvägagångssätt så hatar jag det för att ett tillkrånglat betalsystem garanterat gett mig mer pengar i plånboken idag. Med ett par enkla knapptryck så kan jag njuta av ett strategiskt krig med maskar, förnedra andra spelare i biljard eller spränga mig fram bland horder av fiender i Assault Heroes. Visst låter det lockande? På onsdag är det kanske dags igen när nästa spel släpps på Xbox Live Arcade. Måtte det vara ett riktigt skitspel…

Jag klarade precis Twilight Princess efter att ha sugit på karamellen så länge som det bara var möjligt. Efter närmare 50 timmar är ordningen återställd i Hyrule och alla elakingar är oskadliggjorda. Det var precis så fantastiskt som jag hade hoppats på. Kanske rent utav det bästa spel jag någonsin spelat. Men man får alltid lite blandade känslor efter att ha klarat ett så pass omvälvande och storslaget spel.

Visserligen känner man sig alltid lite duktig och stolt efteråt, vilket är gött, men för min egen del är känslan av tomhet långt mer påtaglig i detta fallet. Senast jag fick liknande känslor var efter jag klarat det visuellt underbara Okami. Men inte ens då har de varit så stora som nu. Vad för spel kan påbörjas nu som dessutom kan mäta sig med det äventyr jag precis har upplevt? Vilket spel kan återigen få mig att älska näst intill varenda sekund av tiden jag lägger ner på det? Kommer jag någonsin få se Link så bra som nu?

Måtte nästa Zelda-spel inte ligga allt för långt borta i framtiden. Känslor som dessa måste upplevas så ofta det bara är möjligt, de emellan kan man skippa.

Efter att nyligen analyserat 2006 sönder och samman (ett något överdrivet statement kanske) i ett tidigare inlägg kan jag lägga året bakom mig och blicka framåt. Vad har 2007 att komma med i spelväg? Kan verkligen årets spel mäta sig med fjolårets toppar? Här följer de spel som jag anser har mest potential av de som kommer släppas 2007:

Metroid Prime 3: Corruption (Wii)

Samus med Wii-styrning borde kunna bli en grym kombo men jag är fortfarande lite skeptiskt med tanke på de rapporter som framkommit från flera sajter. Flera har ansett att kontrollen inte varit så precis som man hoppats. Men nu när Retro Studios fått lite mer tid på sig i och med förseningen finns det säkerligen inget att oroa sig för. Den avslutande delen i Prime-sagan lär rocka stjärt.

Resident Evil 5 (PS3/Xbox 360)

Uppföljaren till den super-hyllade fjärde delen har mycket att leva upp till. Finns det ytterligare nya vägar att gå sedan det senaste äventyret näst intill revolutionerade Resident Evil-serien? Av trailern att döma så finns det åtminstone hopp om det. Den som lever får se.

Super Paper Mario (GC?/Wii?)

Om Super Paper Mario fortfarande ska släppas till kuben eller om spelet istället blir helt Wii-exklusivt är fortfarande ett mysterium. Det lutar nog lite mer åt en Wii-titel skulle jag tro. Men hur det än blir med den saken så är det ett spel jag med all sannolikhet köper så fort det släpps då designen i spelet verkar vara så bedårande läcker att man smälter.

God of War 2 (PS2)

Playstation 2 är inte riktigt död än. Men God of War är troligtvis den sista riktigt stora titeln till konsolen innan vi förpassar maskinen till garderoben. Är det dessutom lika bra som originalet så är det ett givet köp. Men denna gång, skippa för guds skull de där töntiga samlagsscenerna!

The Legend of Zelda: Phantom Hourglass (DS)

Jag är lite orolig för den, vad det verkar, lite bångstyriga stylus-kontrollen men jag är å andra sidan också grymt lycklig åt återinförandet av den fantastiskt snygga WindWaker-looken. Zelda är alltid Zelda och det betyder garanterat att spelet håller en hög kvalité. Jag förväntar mig inget annat än DS hitills bästa spel när det släpps.

Super Mario Galaxy (Wii)

Super Mario Sunshine fick oförtjänt mycket skit för att det påstods vara ett sämre spel än det sönderhyllade Super Mario 64. Vi som har koll vet ju att Sunshine var ett alldeles förtäffligt spel i serien och inte alls så dåligt som vissa ville få oss att tro. Nåväl, Super Mario Galaxy har i vilket fall kanske mer att leva upp till än ett spel någonsin har haft tidigare och fansen kräver ett sjuhelvetes bra lir. Och det gör jag med.

Bubblare: Metal Gear Solid 4 (PS3), Hotel Dusk (DS), Halo 3 (Xbox 360), Assasin´s Creed (PS3, Xbox 360), Castlevania: Portrait of Ruin (DS), Banjo-Kazooie (Xbox 360), No More Heroes (Wii), Ratchet & Clank: Size Matters (PSP), Virtua Tennis 3 (PS3), Spore (PC), Super Smash Bros. Brawl (Wii)

There you go! Dessa är alltså mina favoriter bland utannonserade släpptitlar under 2007. Om de visar sig bli bra eller inte återstår att se men en sak är säker, som synes bådar framtiden gott för speltokiga.