GTA VI är släppt och fansen jublar. Jag tillhör inte en av dem.

På ett sätt är jag ledsen över att jag inte lyckas fatta tycke för GTA-serien. En stor del av spelelementen låter till viss del väldigt lockande men jag pallar inte riktigt konceptet helt enkelt.

Jag såg aldrig tjusningen i många av de råa våldsdåden samt den sjuka kvinnosynen i GTA III så jag gav upp redan där. Däremot gillade jag originalet i sitt mer behagliga perspektiv. Det känns bättre att stjäla bilar och skjuta snutar ur fågelperspektiv tydligen. 😛

Dessutom är jag lite rädd för så kallade ”sandlådespel”. Spel som inte har tydliga mål och inte kantas av hjälppilar i riktning mot nästa destination. Jag gillar inte transportmoment och GTA verkar bestå till stor del av just sådant. Kanske mer en brist jag har som spelare än spelet i sig då många verkar uppskatta den delen.

Men jag kanske ändå har missat nåt som jag inte ser bortom våld och töntiga spelelement? En ingrediens jag förbisett? Jag börjar faktiskt bli sugen på den fjärde delen ändå. Betygen är än så länge sjukt höga och på Gamerankings så ligger GTA IV etta för tillfället. En hygglig bedrift minst sagt. Om mitt sug håller i sig så lär jag snart mata min krysslåda med spelet och frågan är om mina åsikter fortfarande håller i sig vid det skedet eller om jag istället tar plats på hyllningståget. 

Förmodligen en av spelbranchens mesta Nintendo-efterapare – Rare, ser ut att göra som de brukar. Fast den här gången är det inte bara mjukvaran som de kopierar utan självaste hårdvaran. Det har tidigare ryktats om att Microsoft utvecklar en variant av Nintendos rörelsekänsliga kontroll till Xbox 360. Nu har det dessutom framkommit att det är Rare som ligger bakom tillverkningen och utformningen av kontrollen. Ha ha, det är ju skrattretande ffs! 😀

Nu ska det hela tas med en nypa salt men jag blir inte ett skit förvånad om det visar sig att det nya Banjo-spelet utspelar sig i rymden och det medföljer en rörelsekänslig pekkontroll vid köpet. Den som lever får se. 😉

Vad håller på att hända med plattformsgenren? Jag börjar i ärlighetens namn bli lite orolig att min favoritgenre är på väg att försvinna för gott. Nog för att förra årets bästa spel – Super Mario Galaxy, var ett plattformsäventyr men vad kommer härnäst? Är det verkligen så att plattformsspelen är ett utdöende släkte? Är jag en av få som fortfarande längtar efter nya spel med skuttande huvudpersoner? Om man får tro utvecklarnas släpplistor så verkar det onekligen så.

Det finns åtminstone ett par ljusglimtar i mörkret i form av Banjo Threeie (XB360), LostWinds (WiiWare) och Braid (XBLA). Förhoppningsvis har jag missat ett par då det här inte är en alltför imponerande lista. Men det här är spel jag anser vara lovande av de jag känner till när det gäller plattformsgenren. Dessutom är det egentligen bara det nya Banjo-spelet som är en titel där det förmodligen ligger en hel del krut och pengar bakom då de två andra spelen saknar samma distributionskraft och lanseras dessutom bara genom nedladdningstjänster.

Förhoppningsvis utannonseras det fler spel med betoning på plattformsskuttande inom en snar framtid. Det här är definitivt en genre som kan utvecklas och det finns fortfarande utrymme för innovativa ideér. Super Mario Galaxy bevisade ju bland annat att det går att blanda massvis av olika spelmoment utan att spelet tappar fokus. Jag hoppas fortfarande på att Microsoft rycker upp sig när det gäller plattformsspel till sin Xbox 360. Hur många finns det förresten? Kameo kan väl räknas kanske även om det till stor del består av action men sen är det rätt så dött förutom nåt sunkigt Crash Bandicoot-spel.

Jag hoppas verkligen inte att genren är på väg att försvinna när den har så mycket kvar att ge och görs det på rätt sätt är det svårt att slå ett bra plattformsspel på fingrarna när det gäller spelglädje. I en plattformsvärld är det okej om musiken är lite flamsig, grafiken färgsprakande töntsnygg och karaktärerna ser långt ifrån skräckinjagande ut. Det känns väldigt befriande och upplyftande. Det är där charmen ligger. Allt är inte på blodigt allvar. Därför har det ett också ett existensberättigande.

Spel att spela för att ta en paus ifrån allt überrealistiskt övervåld som genomsyrar många av dagens spel. Spel som inte tar sig själva på så stort allvar. Spel att mysa till. Spel som inte får försvinna.

 

Klicka här för bättre kvalité

För att återanknyta till mitt tidigare blogginlägg om sk HD-2D. Satan i gatan vad snyggt! En remake på Super Metroid med den här grafiken och jag skulle gråta av glädje. Spana även in samma snubbes andra verk. Skärmdumparna från Sonic och Punch Out är också riktigt snygga. Jag hoppas på en kommande HD-explosion när det gäller grafiskt omarbetade klassiker i två dimensioner. Eller åtminstone ett nytt Metroid i 2D i samma grafiska klass som ovan. 😉

Läste nyligen en intressant artikel i nya Level av Tobias Bjarneby. Under sektionen ”Utspel” (en del av tidningen som består av ett gäng krönikor) pratar han om en ny grafiktrend han själv kallar Neoretro. Utan att sväva ut för mycket är det egentligen bara ett annat ord för riktigt högupplöst grafik i två dimensioner. Ett bra exempel är behandlingen Street Fighter får i form av Super Street Fighter II Turbo HD Remix.

Illustrationen som medföljer krönikan får det verkligen att vattnas i munnen. Bilden Föreställer en skärmdump från Castlevania: Symphony of the Night och man får verkligen ett hum om hur snyggt ett spel kan te sig med en sån här behandling. Jag våger inte ens tänka tanken på hur vackert ett handmålat SOTN skulle bli i knivskarp 2D. Responsen som Bionic Commando: Rearmed fått visar åtminstone att det finns ett intresse för den här typen av remakes.

Och efter att ha sett hur en av de uppdragsbaserade banorna från Super Smash Bros Brawl ser ut så är det nästan så man önskar att Nintendo lånar ut sin licens till Microsoft för att kunna släppa en HD-version av Super Mario World till XBLA eller åtminstone själva snickra ihop ett helt nytt Mario i 2D till Wii.

Får verkligen hoppas att HD-varianten av Street Fighter II och Bionic Commando tankas hem i miljonupplagor och att fler klassiker renoveras på det här sättet.