Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

– – –

Det är alltid knepigt att läsa barnböcker. Men med Snack Parrow var det inget problem alls. Det är en bok som passar de flesta. Jag högläste den tillsammans med min yngste son och han uppskattade den verkligen. Strax innan vi satte tänderna i boken hade han redan förälskat sig i 2017 års julkalender på grund av alla fantasifulla science fiction-inslag så det här var verkligen en perfekt bokgenre att bekanta sig med så nära inpå.

Själv gick jag igång på de många nostalgiska influenser som löper som en röd tråd genom berättelsen. Ibland mindre subtila än andra. Det lånas friskt från Star Wars och Liftarens guide till galaxen till exempel. Inspirationen är ständigt närvarande men inslagen känns mer som små kärleksfulla hyllningar än rena plagiat. En bra balans mellan egna påhitt och gamla beprövade sci-fi-klyschor.

Texten är lättläst utan att vara överdrivet simpelt tillrättalagd och historien om Flax och Snack Parrow med besättning är lagom delar knasig och spännande. Det här är som sagt en bok för barn och det är därför såklart den målgruppen som ska tas i beaktande. Sonen gav en stor tumme upp. Så grattis Camilla Linde! Mission accomplished!

Titel: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr
Författare: Camilla Linde
Genre: Science fiction
Utgiven av: Whip Media
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Raseri

Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet. Att de klarar sig från den ondska som viruset bär med sig.

Den framgångsrika MMA-fightern Pontus räds inte några kamper. Runt hörnet väntar en ljus framtid men när Stockholm drunknar i kaos, tar livet en helt ny vändning.

Finns det några vinnare i raseriets spår?

– – –

De svenska författarna fortsätter förse oss med välsmakande undergångshistorier. Jag tackar och bugar. Andreas Ek är en ny bekantskap och Raseri är hans debutroman som behandlar samma attraktiva scenario. Människor börjar bete sig som mordiska galningar när en epidemi breder ut sig över Stockholm och Sverige. Mitt i det rådande kaoset hamnar polisen Erik, kollegan Karin och MMA-fightern Pontus. Tillsammans försöker de ta reda på vad som drabbat människorna som blivit smittade. Samtidigt i utkanten av staden kämpar Eriks fru och dotter för att överleva på egen hand.

Med en bekant berättelse om hur världen förändras efter ett virusutbrott lämnar mig Raseri en aning otillfredsställd. Jag har läst otaliga zombieromaner vid det här laget och Andreas Eks berättelse känns allt för förutsägbar utan några oväntade överraskningar som skakar om. Med det sagt, tycker jag ändå han gör det bra. Det finns en nerv i berättandet och en intressant vetenskaplig teori om hur viruset blivit till. Flera av bokens scenarion som målas upp är dessutom riktigt spännande.

Det råder ingen direkt brist på svenska böcker av det här slaget just nu och med tanke på konkurrensen tycker jag inte riktigt Raseri når upp till de allra bästa i samma genre. Det är förvisso en välskriven historia med enkelt och rakt språk som uppmuntrar till fortsatt läsning med ett tilltalande apokalyps-tema, men utan egna infallsvinklar eller nytänkande inslag. Läsvärd om man som jag älskar den här typen av berättelser men inget som dröjer sig kvar.

Titel: Raseri
Författare: Andreas Ek
Genre: Diskbänksapokalyps
Utgiven av: Eken förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Den stora jordgubbsjakten

Sommaren har kommit till storskogen. Fåglarna kvittrar i träden och dansmössen har uppvisning under den gamla eken. Då är det dags för den stora jordgubbsjakten!

Nissarna utser tre hjältar. Den första är Torgeir, den bästa kaninryttaren i hela skogen. Den andra är Alfina, hon som kan flyga i kapp med vindarna. Den tredje är Jari, fast alla skrattar åt honom då han kommer ridande på en sköldpadda.

Samtidigt viskas det att Jari är något av en trollkarl. Kanske har han ett trick eller två att ta till.

– – –

Det är inte så ofta jag skriver om barnböcker men när Fafner förlag nyligen släppte sin första bilderbok för barn gjorde jag ett undantag. Inte för att min gamla poddkollega Oskar Källner på nåt sätt ska särbehandlas utan för att jag faktiskt har en lämplig recensent hemma med åldern inne.

Så här tycker sexåriga Vincent om Den stora jordgubbsjakten. Varning för feta spoilers!

Den var jättebra!

Sköldpaddan hade ett skal som Jari kunde gömma sig i. Den kunde stoppa in benen och huvudet också. Det var bara sköldpaddan som hade en sköld och kunde skydda sig mot den stora fågeln.

Bilderna var fina!

Jag vill läsa den igen. Kan jag ta med boken till skolan pappa? Vi får det faktiskt. Det har fröknarna sagt. De läser för oss då.

Den här boken vill jag ta med!

Titel: Den stora jordgubbsjakten
Författare: Oskar Källner
Illustratör: Marta Leonhardt
Genre: Barn
Utgiven av: Fafner förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Fafner förlag

Våran hud, vårat blod, våra ben

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet. En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage. Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder »speciella omständigheter«.

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Titelberättelsen »Våran hud, vårat blod, våra ben«, som nominerades till British Fantasy Award för bästa novell, är enligt John Ajvide Lindqvist själv det otäckaste han skrivit i det korta formatet.

Förutom helt nyskrivna »Hår«, har samtliga berättelser i samlingen tidigare publicerats i främst brittiska och amerikanska antologier. Ett flertal av dem ligger för närvarande i varierande stadier av produktion för film eller TV i olika länder.

– – –

I novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben är John Ajvide Lindqvist tillbaka i gammal god form. Innehållet är traditionellt och hemtamt men framförallt jävligt läskigt på sina ställen. Nog för att jag verkligen uppskattat författarens senare års mer experimentella Platserna-serie med Himmelstrand, Rörelsen och X, men att läsa den här novellsamlingen känns på nåt vis som att komma hem. Som att återigen få bekanta sig med den John Ajvide Lindqvist jag lärde känna när han slog igenom med dunder och brak i mitten på 2000-talet med ett gäng mästerliga skräckisar.

Novellerna i den här samlingen håller nämligen vansinnigt hög lägstanivå. Titelnovellen Våran hud, vårat blod, våra ben är precis så otäck som författaren själv påstår. När barn blir utsatta för hemskheter sitter jag alltid på helspänn när jag läser. Men den största överraskningen var novellen Vad mig tillkommer. Jag vill verkligen inte avslöja för mycket om berättelsen men vi kan säga så här. Jag blev verkligen tagen på sängen när det gick upp för mig vilken typ av varelse som förpestar det nygifta parets tillvaro.

Avslutar samlingen gör Tjärven som tidigare har publicerats som ljud- och e-bok. Med sina 150 sidor tangerar den snarare vid kortroman än en novell, vilket i sammanhanget har föga betydelse, men den är hur som helst precis så bra som jag minns den när jag lyssnade igenom den första gången. En underhållande zombieberättelse fylld med makabert splatter som utspelar sig på en öde ö ute i Stockholms skärgård.

Men återigen. Allt håller hög klass. Det kan verka tröttsamt att läsa om vampyrer, varulvar och spöken för den fyrtioelfte gången i ordningen men John Ajvide Lindqvist lyckas hitta nya infallsvinklar i sina korta berättelser. Jag älskade novellsamlingen Pappersväggar men faktum är att Våran hud, vårat blod, våra ben är ännu vassare.

Titel: Våran hud, vårat blod, våra ben
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräcknovellsamling
Utgiven av: Ordfront
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

X – Den sista platsen

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte.

– – –

X – Den sista platsen är avslutningen på den trilogi som startades med Himmelstrand, och senare också följdes upp av Rörelsen. Det är tre väldigt olika böcker. Medan Himmelstrand kan liknas vid en mardrömslik hallucination med det mystiska fältet som skådeplats, är Rörelsen en intim skräckhistoria med flera självbiografiska drag från författaren själv. X – Den sista platsen är något helt annat. Även om de tre romanerna av förlaget beskrivs som fristående vill jag hävda att de bör läsas som en helhet. Det finns mycket som hänger ihop och fältet och Brunkebergstunneln är återkommande inslag i alla de tre böckerna.

John Ajvide Lindqvist har själv beskrivit sin nya bok som, ”det mest hårdkokta jag skrivit”, och det kan jag skriva under på. Det här doftar klassisk svensk kriminalroman lång väg. Gangsters, coola kids som langar kokain och en snokande reporter är några av de mer framstående ingredienserna. Samtidigt finns det ett övernaturligt inslag som förbryllar och fascinerar. Även om jag inte golvades av den första boken Himmelstrand, så har alltid det underliga fältet och vad det egentligen är för någonting gjort mig nyfiken. En del av frågorna kring denna plats lämnas obesvarade medan andra får sin förklaring i och med denna sista del.

Det hela berättas ur två karaktärers perspektiv. Tommy T, tidigare vass skjutjärnsjournalist som har sett sina bästa dagar, och hans 17-åriga systerson och wannabe-gangster Linus. Båda två upplever den våg av kriminalitet som sveper in över Stockholm på olika fronter när den mystiska personen kallad X tar över narkotikahandeln. På ett oförklarligt vis begår dessutom alla hans konkurrenter självmord. Det är mörkt och grådaskigt med påtaglig deckarkänsla.

John Ajvide Lindqvist har satt samman ett engagerande karaktärsgalleri. X är en intressant skurk, Tommy T en livstrött man med en skickligt beskriven rädsla för att binda sig och Linus som genomgår en övertygande förvandling från liten småtjuv till storskalig langare. Mysteriet med de övernaturliga komponenterna sätter extra krydda på historien.

Det är en spännande och väl sammansatt thriller. Jag blir kanske inte golvad av berättelsen denna gången heller men jag har fått en annan förståelse för hur allt hänger samman. Både Himmelstrand och Rörelsen som läsupplevelser har växt nu i efterhand när allt knutits ihop. Avsaknaden av skräckelement och en genre som inte riktigt tilltalar gör mig dock lite mindre uppspelt. Det är ett ambitiöst och storslaget hantverk men det är heller inte riktigt den fullträff som jag hoppades på.

Titel: X: Den sista platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Thriller
Utgiven av: Ordfront
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Hemmet

Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

– – –

Jag älskade Mats Strandbergs första renodlade skräckroman Färjan. Det är en klaustrofobisk historia om den panik som infinner sig när blodtörstiga monster löper amok på ett kryssningsfartyg. Det fanns såklart mycket att tycka om med det storslagna blodbadet i den berättelsen, men det var främst karaktärerna som gjorde det hela intressant.

För Mats Strandberg kan sina karaktärer. Färjan visade prov på det, Hemmet bevisar att det inte var en engångsföreteelse. Karaktärerna i Färjan, likaså i Hemmet, är människor av kött och blod som handlar på ett rationellt sätt. De är inte arketyper för gott eller ont, och besitter en svärta och ett djup. Jag känner för dem, lider med dem och hejar på dem.

I Hemmet tar handlingen plats på ett demensboende. De gamla människorna som vistas där är stilsäkert återgivna. Den ständigt upprepande tanten som nämner att hon varit sekreterare åt direktör Palm ungefär 30 gånger, den sexgalna gubben som drar i sin slaka penis och kastar glåpord till personalen, och damen som är besatt av att samla på änglar i alla dess former, är bara några av de färgstarka karaktärer som vistas på hemmet.

Skildringen av huvudpersonen Joel med sina våndor och dilemman, när mamma Monika inte längre kan ta hand om sig själv och tvingas flytta in på boendet Tallskuggan, är hjärtskärande. Det finns så många jobbiga teman här. Den bespottade äldrevården, att inte längre känna sina anhöriga och att tvingas till att lämna bort någon mot sin och den personens vilja. Strandberg beskriver det hela med bravur. Det är tragiska och mörka ämnen som behandlas.

För mig är inte det mest hemska i Hemmet den demon som härjar och skrämmer slag på personal och de boende, det är hur de gamla har tappat bort sig själva i sjukdomen. Hur deras levnadsöden har dikterats av något som inte längre kan påverkas. Att glömma vem man är och att tappa sina karaktärsdrag. Det är läskigt på riktigt.

Titel: Hemmet
Författare: Mats Strandberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Norstedts
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Svarta band

Mänskligheten var nära att förlora det stora robotkriget, men alla artificiella intelligenser dog då Internet släktes ned. Det är i alla fall vad myndigheterna påstår. Men Filip vet bättre. Det bor en AI i hans kaffekokare.

Om han bara hade gjort sig av med den hade han inte behövt frukta för sitt liv. Men det var så smidigt att låta den göra deklarationerna. Han hade inte kunnat föreställa sig att den skulle hämnas.

– – –

Jag fortsätter att botanisera bland Fafner Förlags nysläppta ljudnoveller. Svarta band är en mer lågmäld historia i jämförelse med Lars Carlbergs tokroliga Skorm-berättelse, även om också denna är av det mer skojfriska slaget. Jonas Larssons novell om den egna företagaren Filip, som får deklarationshjälp av sin kaffekokare, är en roande och fiffig berättelse.

Simon Väderklint står även här för inläsningen men är mer återhållsam denna gång vilket lämpar sig väl för berättelsen. Jonas Larsson fortsätter att hålla fanan högt för Fafner Förlags ljudbokssatsning i likhet med Lars Carlbergs bidrag. Svarta band är en smart och originell novell väl värd att avnjuta.

Titel: Svarta band
Författare: Jonas Larsson
Genre: Science fiction
Utgiven av: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Storytel, Bokus och Adlibris med flera

Rättvis sönderdelning av besten Skorm

Besten Skorm har fallit för Hjältens svärd. Hans ofantliga lik ruttnar på Världsbergets sida. Alla vill ha sin del av kadavret: Trekvartsgudar, griniga kungar, illbattingar och slingrande världsfrätare. Det är upp till alfen Ulma att hålla ordning. Hon är räkenskapshållare, och hon ska ha en rättvis sönderdelning av Besten Skorm, om det så är det sista hon gör. Och kränga ål. Och Drank. Så man kan tjäna sig en hacka.

Och högt där uppe seglar Stora Världskorpen förbi.

En märklig berättelse som inte liknar något annat.

– – –

För ett tag sedan intervjuade jag Oskar Källner om hans satsning på ljudböcker och nu har jag tagit del av ett gäng av Fafner Förlags publicerade ljudnoveller.

Först ut är Rättvis sönderdelning av besten Skorm av Lars Carlberg. En konceptuellt finurlig idé om vad som händer efter att monstret är besegrat och hjälten lämnat kadavret att ruttna. Det visar sig att den dräpta jätten Skorms olika attribut är hett eftertraktade efter sin död, någonting som de sluga alferna drar stor nytta av.

Simon Väderklint som berättare är vansinnigt underhållande. Han härmar, lever sig in och gör sig till på de mest oefterhärmliga vis. David på oarya.se har redan sagt det på bästa sätt och jag kan bara instämma.

Det är en av de mer inlevelsefulla och skruvade inläsningar jag hört. Jag kan verkligen rekommendera alla som gillar fantasy av det mer humoristiska slaget att lyssna på denna lilla guldklimp. Både på grund av den knäppa skrönan men lika mycket med den stolliga inläsningen i åtanke.

Titel: Rättvis sönderdelning av besten Skorm
Författare: Lars Carlberg
Genre: Fantasy
Utgiven av: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Storytel, Bokus och Adlibris med flera

Ett hjärta åt helvetet

”Han hade begått ett misstag när han öppnade Lemarchands ask. Ett mycket förskräckligt misstag.”

Girighet och kärlek, kärlekslöshet och förtvivlan, åtrå och död, liv och fångenskap, krokar, kedjor och blod: Clive Barkers blodisande mästerverk om förbjuden åtrå och fruktansvärd återuppståndelse som låg till grund för filmen Hellraiser.

Frank Cottons omättliga aptit på smärtans mörka njutningar ledde honom till mysteriet med Lemarchands kub, och därifrån till en död som bara en störd själ kunde tänka ut. Men hans brors kärlekstörstande fru, Julia, har upptäckt ett sätt att återuppväcka Frank – men priset blir blodigt och fruktansvärt … och det kommer definitivt kosta så in i helvete.

– – –

För att vara en person som är så pass insnöad på skräck så känns det lite skämmigt att erkänna att mitt intag av texter från Clive Barker är få till antalet. Två böcker i Abarat-serien, The Great and secret show och ett par noveller från The books of blood är allt jag fram tills nu mäktat med. När jag fick nys om att skräckfarbrorns kanske kändaste verk, The hellbound heart fått sig en nyöversättning, kändes det lämpligt att bättra på min Barker-kunskap.

Ett hjärta åt helvetet är alltså den svensköversatta förlagan till filmen Hellraiser. Förmodligen den historia han är mest förknippad med och av många betraktat som den bästa filmatiseringen av hans böcker. Det är en kort men naggande god berättelse och innehåller några av de mest klassiska monstren i filmhistorien. Cenobiterna med Pinhead i spetsen är ohyggliga skapelser som dröjer sig kvar i minnet. Med genomborrande krokar och spikar i ansiktet, klädda i kläder som hämtade från någon mardrömslik bdsm-butik, var de på sin tid unika och betraktas än idag som ikoniska skräckfigurer.

Boken behandlar ämnen som åtrå, njutning och jakten på något ouppnåeligt. Det är en tämligen enkel liten historia men en väl uttänkt sådan. Tät och suggestiv. Clive Barkers prosa har något poetiskt över sig samtidigt som det stundtals är blodigt och brutalt. Jag tycker mig också ana en humoristisk ton i sättet hur vissa scenarion skildras, men mest är det tungt och mörkt.

En stor eloge till Vertigo förlag som ger fler chansen att upptäcka detta verk. Boken är smakfullt designad och illustrationen av Lars Krantz är oerhört läcker. Caroline Grimwalker verkar också gjort ett bra jobb med översättningen. Jag önskar att fler svenska förlag vågade ge ut utländska skräckförfattare som inte heter Stephen King.

Titel: Ett hjärta åt helvetet
Författare: Clive Barker
Översättning av: Caroline Grimwalker
Genre: Skräck
Utgiven av: Vertigo Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Första hösten – Blå gryning

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar.

– – –

För inte allt för längesedan fick jag leta med ljus och lykta efter svensk apokalypslitteratur, men nu är det andra tider! Lars Widerängs Sjärnklart-trilogi, Lova Lovéns Trojanerna och K.G. Johanssons Biotika är bara några av senare års domedagshistorier från vårt avlånga land. Berättelserna om hur jorden går under poppar upp som svampar i skogen, och som jag älskar den här trenden.

I Första hösten är det inga svampar i skogen som vänder upp och ner på tillvaron, men inte långt därifrån. Det är en ny typ av blomma som sprider sig över Sverige och Europa. Forskarna står handfallna och när människorna smittas, men också börjar förvandlas, är epidemin och samhällets kollaps ett faktum.

Boken är snyggt konstruerad och växlar mellan tre huvudpersoner som upplever undergången från olika perspektiv. Ett författargrepp jag verkligen gillar. Emmelie Pettersén Uggla behärskar verkligen upplägget bra. Jag lär känna karaktärerna och de är tydligt porträtterade. Vem älskar inte 15-åriga Charlys överanvändande av tillägget ”ap”- i alla dess former? Uttryck som ”apsvett” ramlar ut så fort hon öppnar munnen. Sjukt charmigt. Adam är till en början ett stort arsle men min förståelse och inställning till honom som karaktär hinner ändra sig under äventyrets gång. Detsamma gäller Fredrik och Lisen. Det finns gott om intressant karaktärsutveckling.

Texten är för övrigt rak, enkel och medryckande. Kapitlen är korta och avslutas sällan utan en subtil cliffhanger som får mig att prompt vilja läsa vidare. Tempot är högt och berättelsen tappar inte fart en enda gång. Jag får som läsare aldrig tid till att hämta andan. Inte mig emot, speciellt när det är så här spännande och actionfyllt. Det är en orgie i blodiga slagsmål, hisnande flyktscener och monstermetamorfoser.

Författaren har skapat ett scenario som känns kittlande och trovärdigt. Inte minst de vetenskapliga bitarna, som förmodligen har krävt en del research. Jag köper allt med hull och hår, även om det såklart inte är förankrat i en realistiskt framtidsbild. Men vad vet jag. Ett muterat växtvirus och domedagen kanske är närmare än de flesta av oss tror?

Det är precis så här jag vill ha min apokalypshistoria serverad. En smart idé om hur det skulle kunna gå till när världen går under, bra karaktärer och makabra body horror-inslag som får det att vändas i magen. Rubbet sitter som en smäck.

Jag har dessutom förstått att en fortsättning är på gång, vilket gör mig väldigt glad. Det här är så förbaskat rakt upp min gränd att jag bubblar lite inombords när jag nu i efterhand tänker på boken. Klart jag vill ha mer av detta! Förvridna mardrömsmonster, en till synes hopplös framtid och människor som beter sig som svin när civilisationen rämnar.

Låter det inte helt underbart?

Titel: Första hösten – Blå gryning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Undergångsskräck
Utgiven av: Visto Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris och Bokus