Etikett: Spelat

 

För att stilla begäret en aning bjussar Capcom på ett spelbart flashdemo av den kommande delen i advokatsimulatorn.

Spela här

 

Köpa eller inte. Det är frågan.

Omega Five är ett spel jag följt med glädje under en längre tid men nu när det är här är jag inte säker på att det faktiskt är så bra som jag hade hoppats. Grafiken tillhör definitivt toppskiktet när det gäller XBLA-spel men det är kanske därför jag också får känslan av att det är en lite för ytligt upplevelse. Det känns som spelet saknar själ helt enkelt. Att trialversionen dessutom är pinsamt kort hjälper knappast till.

Jag tror jag avvaktar ett tag till.

Om det är oförtjänt eller inte lär väl snart visa sig men nu så här på förhand känns det definitivt som Harvey Birdman: Attorney at Law fått alldeles för lite uppmärksamhet. Jag diggar Adult Swim´s tecknade tv-serie och om spelet delar samma sjuka humor och dessutom plagierar Phoenix Wright´s geniala spelupplägg borde inte det här kunna gå snett. Fast det kan det ju faktiskt ändå.

Av de trailers jag sett att döma så finns det risk för att Harvey Birdman kommer att påminna mer om en interaktiv film än om nyss nämnda advokatäventyr. Men mest på grund av den nätta prislappen på ca 30 $ så är en beställning ändå given för min del. Spelet släpps till Wii, PS2 och PSP.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Zkt3Iobx4eI&feature=related]

Förhandstitt på IGN

– Capcom utannonserar ett nytt Mega Man till XBLA i störtskön tvådimensionell HD-grafik. Ett helt nytt spel fast med gammalt oldschoolupplägg. Spelet innehåller baneditor, Co-op multiplayer och dessutom introduceras robotkatten Flex.

– Arbetet med uppföljaren till Outcast återupptas. Denna gång med Xbox 360 som plattform.

– Nintendo avslöjar att Metroid Dread finns på riktigt och att utvecklingen pågått sedan ryktet om spelets existens började spridas för ett par år sedan. Formatet blir DS och handlingen tar vid där Metroid Fusion slutade. Grafikstilen påminner om den vi såg i New Super Mario Bros. En mix av polygoner och snygg 2D. En kontroversiell sexscen med Samus involverad upprör en hel spelvärld.

– Gears of War 2 utannonseras och beräknas chockerande nog släppas redan till hösten samma år.

– Ubisoft premiärvisar den första trailern från Beyond Good & Evil 2. Spelet ser mer imponerande ut än någonting annat och det påminner grafikmässigt om ett mer fantasifullt Assassins Creed. Den största WTF?!-händelsen i trailern är när Jade förklaras död och en ny karaktär introduceras som uppföljarens huvudperson.

– Microsoft byter ut alla RLOD-drabbade maskiner mot helt nya, kraftigt förbättrade och nästintill omöjliga att ha sönder.

– Det nya Zelda visas upp på Wii. Det visar sig vara fantastiskt innovativt men samtidigt med den klassiska grundstommen intakt. På ett liknande sätt som i Super Mario Galaxy med andra ord. Link har dessutom hunnit bli en bit över trettio och har skaffat sig fräsiga polisonger och bockaskägg.

– Jak 4 avslöjas och jag blir tvungen att köpa en PS3 då spelet är exklusivt.

 

Efter ett par dagars extra väntan i och med onlineknaset så växte förväntningarna om möjligt ännu mer. Och när det äntligen dök upp så var det inte snack om att testa nån trial-version först utan smack in med 800 M$ Points på kontot, tanka hem spelet och köra. 

Och till min stora förvåning så levererar spelet. Detta trots att jag haft löjligt höga förväntningar på SWOS. Det här är i ärlighetens namn det spel jag kanske längtat allra mest efter 2007. Men Codemasters har inte krånglat till det utan ger oss en skön mix av oldschool och ytterst få nymodigheter som HD-stöd bland annat. Därav det lyckade resultatet förmodligen.

Senast man försökte sig på att återuppliva den klassiska serien i och med Sensible Soccer 2006 så var det många som totalsågade slutresultatet på grund av alla nya grepp. Jag gillade visserligen det spelet men bättre än originalet var det aldrig. Den här gången är i vilket fall spelets grundpremisser orörda och det är sig väldigt likt på alla punkter. Både på gott och ont.

En irriterande grej är matcherna över Live där man samtidigt måste välja lag. En kopia av multiplayerläget från förr (och nu också iofs) alltså. Men här tycker jag åtminstone man kunde moderniserat det hela en smula. Att välja lag på två olika ställen, precis som det går till i dagens sportspel borde inte varit så svårt att fixa. Det här känns alldeles för stressigt och bökigt för min smak. Jag gillade det inte då och jag gillar det inte nu.

Vad det egentligen är som gör SWOS så förbaskat bra är svårt att svara på. Förmodligen är det den simpla kontrollen som på nåt skumt vis besitter ett större djup än de flesta av dagens på pappret mer komplexa sportspel. Jag blir ständigt förundrad över att något så enkelt kan vara så kul. När man börjar lära sig hur man dribblar och framförallt, behärskar skruvarna, så är det svårt att sluta spela. Men man måste ge det tid och se bortom den enkla ytan. Det finns mer där bakom än vad man från början tror.

Så då var XBLC´s andra evenemang avklarat. Som vanligt var jag chanslös. Hur kass jag var kan ni läsa i redovisningen här nedan. Men det var sjukt kul ändå och det är roligt att det verkar vara ett så trevligt gäng som reggat sig på sidan. Så häng på och bli en XBLC:are du med! 😀 

Gruppspelsmatch 1:
1. Gryttakoff (49)
2. boboinho (27)
3. ramz86 (19)
4. Gwellmyn (14)

Gruppspelsmatch 2:
1. ZkR4Mz3 (31)
2. LevelReset (27)
3. JagoLoading (23)
4. Farbror Atlas (4) Försvann efter ca 12 minuters spel.

Semifinal 1:
boboinho – ZkR4Mz3: 15-17

Semifinal 2:
Gryttakoff – LevelReset: 17-3

Final:
ZkR4Mz3 – Gryttakoff: 9-7

Två spel anlände häromdan. Ett av dem var ett spel jag länge funderat på att skaffa – Viva Pinata. Glad i hågen slet jag upp plasten och tänkte omedelbums sätta mig ner för att spela. Men eftersom min sambo blev smått förtrollad av det tilltalande omslaget och la dessutom snabbare än kvickt beslag på spelet, så blev jag istället sittande bredvid en lycklig och fnittrande flickvän, som planterade frön, plattade till mark och hade det allmänt mysigt. Men den som verkade vara mest förtjust över det hela var min nio månader gamla son som satt som klistrad framför tv´n utan att släppa spelet med blicken.

Det andra spelet – Pro Evolution Soccer 2008, återkommer jag till när jag hunnit spela lite mer men det är helt klart bättre än föregångaren av mina tidiga första intryck att döma.

Sedan var det ju äntligen dags för ett annat fotbollspel att göra entre igår också. Nämligen Sensible World of Soccer på XBLA. Men efter alla förseningar och krångel så verkar det som det är ett spel som absolut inte är menat att det ska släppas. Efter att det funnits för hemladdning i en dryg timme började det poppa upp rapporter om att det inte gick att spela spelet över Live och det plockades snabbt bort igen. När det dyker upp igen är osäkert men jag hoppas att jag får sparka känslig boll redan idag. 

Det verkar som det vilar en förbannelse över det här spelet. När var det tänkt att släppas från början? I våras? Sedan skulle det ju släppas i Augusti vill jag minnas och blev därefter framflyttat till november för ytterliggare “finputsning”. Och nu när det äntligen släpps (en månad för sent såklart) så går det så här. 

 

Ta en stor slev Metroid, en näve Ecco the Dolphin och sist men inte minst en nypa Cooking Mama. Sådär, ett stycke Aquaria serverad.  

Först Knytt Stories och nu det här. 2007 är indiespelens år. I alla fall om man som jag är löjligt förtjust i det klassiska ”Metroidvania”-upplägget. Ingredienser som backtracking, powerups och feta bossar står på menyn i Aquaria. Men det gör mer än att apa efter ett välkänt spelgrepp. Killarna på Bit Blot lyckas med konststycket att berätta en intressant historia och jag måste säga att jag blir överraskad över hur de på ett så enkelt sätt engagerar mig samt för handlingen framåt. Berättelsen känns både mystisk och spännande. Man vill helt enkelt veta vad som kommer att hända huvudpersonen – Naija, under hennes resa under vattnet.

Ytterligare ett intressant inslag i spelet är möjligheten att slänga ihop helande maträtter av föremålen man plockar på sig. Man kan närsomhelst besöka sitt egna lilla krypin för att laga mat. Ett moment som tillför variation och ger Aquaria ett mer nyanserat intryck. Till de mer originella elementen hör också att Naija sjunger för att förse sig med olika specialförmågor. Detta görs genom att kombinera olika toner som man lär sig under spelets gång.

Sedan har vi givetvis den undersköna tvådimensionella grafiken. Den är rent utsagt makalös. Knivskarp 2D och en estestik som är så mysig att håren på min arm krullar sig. Detaljerna i allt från vajande alger till uråldriga statyer är imponerande och att ett utvecklingsteam endast bestående av två personer kan prestera såhär vacker grafik får andra spelskapare med mer resurser att skämmas. 

Men det är ändå ljudet som gör det här till något utöver det vanliga. De bubblande och fräsande ljudeffekterna i kombination med den episka och stämningsfulla musiken gör Aquaria till en orgasmisk upplevelse för den ljudnörd som jag är. Atmosfär betyder för min egen del väldigt mycket när det gäller spel och det är precis vad Aquaria med sin ljudbild lyckas uppnå; en unik och stämningsfull atmosfär.

Så man kan alltså konstatera av min text här ovan att det egentligen inte finns nåt annat alternativ än att hosta upp 250 riksdaler som detta magnifika äventyr kostar och gynna spelutvecklare som gör den här typen av spel. Och är man trots mina lovord fortfarande tveksam så finns det ett demo att tanka hem från Bit Blot´s hemsida. Ett såhär välgjort 2D-spel ser man inte var dag och är man det minsta förtjust i den här typen av upplägg så lär man inte bli besviken.