Försöker ta mig igenom Kameo för tillfället. Egentligen är jag osäker på varför. Spelet är ju trots allt rätt sopigt. Speltekniskt känns det kanske som ett av de mest föråldrade bekantskaper jag stött på denna generationen. Konceptet med förvandlingar och formernas unika egenskaper kunde gjorts betydligt bättre även om jag gillar idén. Men det som jag stör mig på allra mest är de supertråkiga beat em up-sekvenserna. De tar ju fan i mig aldrig slut när de väl har börjat!
Kameo hade vunnit på en mer koncentrerad spelformel. Det känns som Rare slängt in allt man kommit på utan att speciellt eftertänksamt tagit hänsyn till slutresultatet. Det är kanske inte så konstigt. Kameo var tänkt att släppas till Gamecube från början och med tanke på hur försenat det blev på grund av alla plattformsbyten så kläcktes det säkerligen ett par ideér för mycket på vägen.
I vilket fall är det ändå nåt som får mig att vilja spela igenom det. Spel med såhär mysiga och färggranna miljöer är svårt att komma över i dagens brun-gråa spelklimat. Och för att inte tala om alla varelser och skumma filurer man stöter på. Gulliga älvor och töntiga troll är bara så rätt. Alltid. Jag är svag för den här typen av inramning och jag skulle mer än gärna välkomna en mer finslipad uppföljare i framtiden.
Jag har inte spelat det sedan lanseringsdagarna, men satan i gatan vad ojämnt det var/är. Samarbetsläget är t.ex. ett rent skämt, och det var något som jag verkligen hade hoppats på.
Mysigt är det dock, och jag skulle inte ha något emot en uppföljare som rättade till alla fel så man kan använda den gamla klyschan ”[titel] är vad föregångaren borde ha varit.”