Okej, jag fick inget grymt slut och jag skrapade inte ihop speciellt många utforskningsprocent men jag har åtminstone klarat spelet.
Det hela slutade lite abrupt då jag hade dålig koll på att det i själva verket var slutbossen jag hade spöat i samband med att eftertexterna plötsligt dök upp på skärmen. Jag ska försöka mig på att smiska hans stjärt på det ”rätta” sättet också hade jag tänkt.
I vilket fall och även om jag kanske inte sett allt spelet har att erbjuda så är Symphony of the Night överlägset det bästa spelet i serien och ett av de bästa spelen jag har spelat. Punkt slut.
Vem var sista bossen som du mötte? Richter Belmont?
”Vem var sista bossen som du mötte? Richter Belmont?”
Jag som tänkte vara snäll och inte spoila för omedvetna läsare men – japp, Richter Belmont var slutbossen. Men som sagt. Jag ska göra ett försök att låsa upp inverted castle också.
hehe ingen fara för min del, jag har klarat det till typ max på ps1, men du vet iaf om Inverted Castle, hade varit mycket roligare om du inte visste då det blir en big suprise när man kommer dit 🙂
Nu har jag äntligen lyckats klura ut hur man låste upp Inverted Castle men det tog ett tag. Jag trodde det skulle vara lättare än så faktiskt. Svårighetsgraden är numera rejält uppskruvad i alla fall och jag är glad att jag fyllde på med lite potions innan jag återigen gav Richer Belmont på tafsen. Ska bli väldigt intressant och se om jag tar mig igenom ”hela spelet”.
Ingen fara för mig heller då jag sett speedruns på det här ett antal ggr 🙂
Grattis får man väll säga 🙂 Provat litet Castlevania till GBA men jag lyckades aldrig förstå vart det var jag skulle.
Vilket tyvärr också inte ser ut att ha blivit bättre till SoTN så det blir nog inget köp av det för mig. Men musiken, spelsättet och allting är på top vad jag kan se/höra.