Hur står sig ett förhållandevis rätt så gammalt fps emot ett rykande färskt sådant? Tja, oerhört bra om du frågar mig. Eftersom Halo 3 just nu får ligga och vila till förmån för Apelsinlådan och just nu det medföljande; Half-Life 2, så kan man väl konstatera att nyss nämnda förstapersonskjutare gått hem hos mig. Och det är absolut inget nostalgiinlindat skitsnack för det här är faktiskt den första gången jag spelar HL 2. Men av vad jag hittills hunnit spela så är jag sjukt förtjust i spelets perfekt avvägda tempo samt den täta stämningen som miljöerna och framförallt ljudbilden i spelet bygger upp.
Inlevelsen är total när jag ständigt känner mig jagad av City 17:ns maskbeprydda väktare i spelets inledande timme och det blir bara bättre och bättre ju längre jag kommer. Grafiken är visserligen en aning daterad men de detaljerade texturerna imponerar fortfarande. Jag är väldigt förtjust i hur Valve lyckats göra spelets utseende så skitigt men trots det så arkitekturmässigt vackert. Dessutom lovar handlingen och karaktärsinteraktionen gott. Poängteras bör dock att jag än så länge bara spelat i ca två timmar…
Den här texten känns väl förmodligen helt efterbliven för de flesta av er men att för första gången spela Half-Life 2 nu sisådär 4 år senare efter dess release verkar inte påverkat spelets kvalitéer det minsta. Jag kan inte ens tänka mig hur imponerande det bör ha varit när det dessutom var rykande nytt. Själv så spelade jag bara igenom ettan och var väldigt förtjust i det men när uppföljaren släpptes lös så var min dator alldeles för slö för att kunna göra det rättvisa. Därav min totala ignorans av spelet. Tills nu då vill säga.
Jag ser verkligen fram emot att nysta upp mer av historien bakom City 17:ns korrumperade struktur och om det fortsätter så här lär det här bli det bästa jag spelat i år. Sisådär fyra år för sent.