Strebers, De lyckliga kompisarna och Asta Kask i all ära men visste du att det faktiskt fortfarande släpps riktigt bra trallpunk som inte bygger på nostalgi och äldre farbröder på reunion-turné? Jo, det är faktiskt sant! Någon som tagit fasta på detta är Pelle, skivbolagsdirektör på Second Class Kids.
Du basar alltså för skivbolaget Second Class Kids. Hur ser din relation ut till punken?
Hörde 800 grader med Ebba Grön på radion när jag var 13-14 år. Sedan var jag fast. Det var över 20 år sedan!
För mig känns skivbolaget väldigt nischat åt framförallt trallpunk. Något jag ser som en form av kulturgärning år 2018. Glansdagarna för genren har enligt många passerat bäst före-datum sedan länge. Hur ser du själv på det hela?
Vore en märklig inställning att hoppa på trender – jag är mer inne på att försöka skapa trender. Hela punkvågen i början av 90-talet uppstod ju genom att fler och fler band dök upp, som drog fler och fler folk, som i sin tur genererade fler och fler spelningar. Sedan fortsatte den spiralen uppåt.
Eftersom jag personligen känner en förkärlek för melodiös punkrock på svenska så faller det sig naturligt att det är sådan musik som jag ger ut. Dock så ska det tilläggas att första skivan med skivbolaget var hardcorebandet Heldbacks självbetitlade skiva, vilken för övrigt fortfarande är skitbra! Angående namnet trallpunk så har jag själv inga större synpunkter på begreppet, så länge det framställs i den positiva dager den förtjänar.
Hur svårt är det att hitta ny punk att ge ut egentligen? Just nu känns det som det vimlar av riktigt bra band som knappt någon har hört talas om…
Faktiskt rätt lätt, i alla fall när man givit ut en hel del. Nu har det ju blivit så att banden söker upp skivbolaget, vilket är smidigt. Men det blir rätt naturligt när man vistas i samma kretsar.
Jag har hört rykten om fler releaser framöver. Vad har vi punkfantaster att se fram emot från Second Class Kids härnäst?
Alltid roligheter på gång. Nu närmast så släpper vi album med Skrammel och EPA. Dessutom så kommer en ny singel med Lastkaj 14. Och till råga på allt så släpps en samlings-LP med antirasismtema – så där lagom till valet!
Mina tankar om Second Class Kids senaste releaser:
Menudå – Tänk lite själv
Melodiös skatepunk på svenska med tajt stämsång och trallvänliga refränger. Öppningsspåret ”Vafan?!” och avslutande ”KJSD” påminner en del om suveräna Skånepunkarna Sardo Numspa med sin snabba tvåtaktspunk (kolla in om du missat!) medan ”Idiot” andas poppigare tongångar. Med ynka tre (men väldig starka låtar) och en speltid på under åtta minuter törstar jag redan efter mer.
Kardinal Synd – Baltic City
Göttig punkrock med influenser från 90-talet. Titelspåret ”Baltic City” låter som en svensk Bad Religion-pastisch men sexspårs-ep:n känns varierad med både snabba och lugna låtar. Flera klockrena refränger med fina körer. Bonuspoäng för en del riktigt fyndiga rim i texterna.
Björnarna versus Underhund
Underhund låter som en ohelig allians mellan Ebba Grön och Asta Kask med sin riviga, oborstade rock’n’roll-punk. Lär lämpa sig perfekt i sällskap med ett knippe folköl på stranden vilken varm sommardag som helst. Björnarna har jag lyssnat på en hel del innan denna split-LP, dessvärre förvånas jag denna gång över hur tam ljudbilden är i jämförelse med Underhunds dito. Lite synd på ett i övrigt finfint trallpunkband som levererar några av sina bästa låtar, både med bättre sånginsatser än tidigare och ett gäng riktigt stabila punkhits som för tankarna till DLK och Räserbajs. Suveräna textrader som ”vi är fiskar som rullar oss i ströbröd” lever kvar efter musiken tystnat.
Spotify / Facebook (Björnarna) / Facebook (Underhund)
Second Class Kids samlade utgivning (digitalt):
