Poddtips: Skymningsland

Jag är möjligtvis sist på bollen här men om du råkar missat så är skräckpodden Skymningsland tillbaka med en ny säsong och berättare den här gången är ingen mindre än Lennart Jähkel. Två berättelser är släppta hittills och nya avsnitt publiceras varje fredag. Perfekta små munsbitar när man dammsuger, diskar eller lagar mat och att novellerna utspelar sig under åttiotalet får mig alltid att bli sådär lite extra nostalgisk.

I fristående avsnitt av kända svenska författare möter lyssnarna ett land med två tevekanaler, VHS, Domus, freestyle-apparater, Olof Palme, Razzel och Herreys. Vad hände med detta trygga land? Vad var det för mörka krafter som tog över? Något ohyggligt rör sig där bland hemglassbilar, mikrovågsugnar och midsommarfiranden. Något skrämmande. Dunkelt.

Alla avsnitt av Skymningsland hittar du här.

Poddtips: Ordbyting podd

Ordbyting podd har skvalpat omkring ute i poddosfären ett tag nu och det är hög tid att jag uppmärksammar detta. Podden publiceras av Marcus Olausson, där nämnda författare intervjuar andra upphovsmakare inom science fiction, fantasy och skräck. Marcus som också är känd för sin fantasy-bokserie Serahema Saporium, lägger fokus på skapandeprocessen, egna preferenser och gästernas olika arbetssätt. Oftast resulterar det i personliga och intressanta samtal.

I det senaste avsnittet är det min gamla poddkollega Oskar Källner som grillas och Oskar är som alltid en fröjd att lyssna på med sin behagliga stämma och förståndiga infall. Så masa dig i väg till hemsidan och ratta igång ett avsnitt på momangen!

Poddokalyps #5: ”Vad heter han nu igen?”

I detta avsnitt tar vi pulsen på brittisk sci-fi. Dels nyare verk men också en blick tillbaka på riktigt bra brittisk sci-fi. Finns det något som utmärker sig i jämförelse med amerikansk science fiction? Vi tipsar och grottar ner oss i fenomenet.

Avsnitt fem innebär också starten på vår Black Mirror-cirkel där vi fortsättningsvis kommer avhandla ett avsnitt per avsnitt från den senaste säsongen av serien. Den här gången stöter och blöter vi avsnittet USS Callister.

Vi som pratar heter Andreas Ljungström och Andreas Berg. Vinjettmusiken i podden är skapad av Joel Ekman.

00:02:45 – Intro
00:19:52 – Brittisk sci-fi
00:47:20 – Black Mirror
01:10:31 – Bonus Switch-snack

Länkar:
Stötta oss på Patreon!
Philip K. Dicks Electric Dreams
Hard Sun
Utopia
Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Humans
Hitchhiker’s Guide to the Galaxy (bokserien, filmen, tv-serien)
Black Mirror hittar du på Netflix
Regissören Toby Haynes håller inte tillbaka krutet: “I’d love to do a TV series of ’USS Callister’ — it’s probably one of the best pilots for a space show, ever. And I made it!”

Poddokalyps #4: ”De där jävla nunnorna”

Något av det mest spännande som finns i filmvärlden är thrillers som helt, eller till störst del, utspelar sig på en och samma plats. Det finns otroligt många exempel på nagelbitare som gör sig så otroligt bra i formatet. Vad beror det på? Vad är det som blir så tilltalande när mystik gömmer sig i ett mer klaustrofobiskt utrymme?

Vi går all in på Star Wars. Allt från prequels, original-trilogin och de nya filmerna. Men störst fokus får givetvis bioaktuella The Last Jedi. Varning för feta spoilers!

Vi som pratar heter Andreas Ljungström och Andreas Berg. Vinjettmusiken i podden är skapad av Joel Ekman.

00:00:00 – Introduktion och uppföljning läxor
00:15:00 – Single location thrillers
00:33:26 – Allmänt babbel om Star Wars
00:56:07 – Spoilerprat om The Last Jedi

Länkar:
Filmatiseringen av Annihilation anses för intellektuell för biopubliken
Berg listar single location thrillers
Ljungström rankar Star Wars
Berg rankar Star Wars

Poddokalyps #3: ”Grät som ett litet barn”

Gudfadern eller Sharknado? Varför väljer vi så ofta det lättare alternativet när vi kanske egentligen hellre vill ge oss på den där matigt härliga upplevelsen? Även de allra minsta av trösklar kan vara nog för att helt avgöra valet av underhållning. Kan man bryta mönstret? Vill vi bryta mönstret? Eller är skräpfilm och snabba spelfixar det som vi egentligen, innerst inne, allra helst vill spendera vår tid med?

Spel kretsar oftast kring konflikter av något slag, på ett sätt som gör att spelaren ingår i något av en kamp mot spelet. Man “klarar” ett spel genom att besegra det, vilket ställer krav på skicklighet och att man underhålls av utmaningen för att uppskatta det. Detta är något som inga andra medier kräver av mottagaren. Men det är sällan de enda kvaliteterna i spelen, finns det anledning att tro att vissa målgrupper skräms bort från vissa spel på grund av dess fokus på konflikter och spelutmaningar?

90-talet gav upphov till något av det absolut sämsta som går att hitta, särskilt bland film och tv-serier. Men ändå är så mycket 90-talsfilm så otroligt underhållande att titta på, inte för att de är bra, utan tvärtom för att de är så dåliga att det blir roligt. Så dåliga att de är bra. Men är de då inte i själva verket på riktigt bra, bara att det inte följer standarden för vad vi som samhälle anser är “bra film”.

Avslutningsvis pratar vi om det tunga ämnet depression i samband med en spelrekommendation i form av Doki Doki Literature Club.

Vi som pratar heter Andreas Ljungström och Andreas Berg. Vinjettmusiken i podden är skapad av Joel Ekman.

00:00 – Intro
01:37 – VR, Hitchcock och höga trösklar
23:40 – Pacifistiska eller konfliktreducerade spellägen
33:43 – Hypotes: Är 90-talsfilm någon form av anti-populärkultur?
46:17 – Doki Doki Literature Club och depression
47:21 – TRIGGERVARNING: Prat om psykisk ohälsa
54:39 – Avslutning

Länkar:
Ljungströms tröskelläxa är boken Annihilation, den första delen i trilogin Southern Reach
Bergs tröskelläxa är att spela motionskrävande HTC Vive-spel
AC: Origins educational mode som DLC
Wikipedia reder ut begreppet ”counterculture”
Doki Doki Litterature Club