Som ni säkert vet släpptes BioShock-demot igår och efter att ha gått ifrån princip noll på hype-skalan så blev jag helt övertygad om att BioShock var ett helt fantastiskt spel efter alla tokhyllningar av demot på diverse forum. Efter en smärtsam väntetid på 4 timmar på grund av Live´s för tillfället överbelastade servrar var det äntligen dags att stifta bekantskap med den 60-talsdoftande framtidsutopin i form av Rapture.
Det första man lägger märke till efter att man simmat igenom de brinnande vrakdelar som är allt som är kvar av planet man tidigare färdats med är den otroliga detaljrikedom spelet begåvats med. BioShock vimlar av små referenser till vad jag tidigare nämnde – 60-talet. Neonskimrande reklamskyltar blandas med förödelse och det som tidigare varit en sprudlande undervattenstad ligger nu i spillror.
Musiken är också den hämtad från samma årtionde och ger en extremt kuslig känsla. Ljudmattan bidrar till den smått bisarra atmosfär som genomsyrar hela demot. Man känner sig nästan lite illa till mods bara att gå omkring med den sugestiva stämningen som ljudet frambringar. Och sedan har vi ju fienderna. Brrr. Den lilla flickan ger mig kalla kårar.
I vilket fall är jag ingen FPS-kille och jag blir inte lika eld och lågor efter att ha spelat igenom demot som många andra verkar ha blivit. Visst, jag förstår att man kan göra i byxan för mindre och stämningen i spelet är helt enorm men jag hoppar nog ändå över BioShock tills vidare. Kanske att jag plockar upp ett exemplar när det når rea-backarna men det är nåt med förstapersonsskjutare jag inte riktigt gillar. Jag trodde BioShock kunde ändra på det men icke sa nicke.
