Ville bara passa på och meddela att jag fortfarande lever. Tyvärr så går bloggen lite på sparlåga just nu och uppdateringarna har som ni märkt varit extremt få till antalet under den sista tiden. Men frukta icke! Jag har nya projekt på gång. Vloggen tar semester men eventuellt dyker en annan liten idé som jag haft instängd innanför pannbenet ett tag upp på sidan så småningom. Men nog om framtid och mer om det som hänt i spelväg sedan vi hördes senast.
Jag har fått tillbaks mitt Wii och håller just nu på att plöja igenom det eminenta Super Paper Mario. Kortfattat kan man säga att det är en suverän mix av rollspelselement, problemlösning, plattformshoppande och snuskigt underhållande dialog. Bäst till Wii än så länge (Jag räknar inte med Zelda då jag spelade det till kuben). Jag har dessvärre inte hunnit spela så mycket som jag velat då jag haft problem med att slita kontrollen från min flickvän eftersom hon blivit helt besatt av töntspelet Eledees. Irriterande.
Dessutom har jag förälskat mig i Picross DS och blivit lite besviken på Moero! Nekketsu Rhythm Damashii Osu! Tatakae! Ouendan 2 (Försök att uttala detta utan att vricka tungan). Picross är min nästa drog efter att spelat Soduku-läget i Braintraining sönder och samman. Garanterat ett suveränt tidsfördriv i hängmattan i sommar. Ouendan 2 är väldigt bra så är det. Men det är också förvillande likt dess föregångare, Elite Beat Agents och Osu! Tatakae! Ouendan. Själv hade jag hoppats på lite mer nyheter och inte bara återvunnet material. Sedan känns inte musiken riktigt så bra som i det första spelet. Det är visserligen trots detta ett av de bästa musikspelen som gjorts och jag lär få lika mycket kramp i handen av att rotera den där förbannade snurran på de högre svårighetsgraderna som sist. 🙂
