Ännu mer superhjältar detta avsnitt! Vi pratar trikåklädda gubbar och gummor på tv där bland annat Supergirl, Legends of Tomorrow och Netflix stora Marvel-satsning diskuteras. När blir det för mycket? Vi pratar också om Oskars kommande bok Stormvinge, dessutom klurar vi på målgruppstänk, young adult-genren och ålderskategorier. Avslutar gör vi med en kortfilmscirkel om den svenska postapokalypsrullen State Zero.
En tv-serie som får alldeles för lite ”buzz” är ”Dominion”. Den underskattade Syfy-serien kan på pappret låta skräpig men jag sväljer konceptet med hull och hår. Alla dagar i veckan. Så här sammanfattas innehållet på HBO Nordic.
”Dominion baseras på långfilmen Legion från 2010 och är ett episkt, post-apokalyptiskt och övernaturligt drama, som utspelar sig 25 år fram i tiden, efter att ett krig mellan mänskligheten och en armé av fallna änglar har förvandlat världen. Serien följer den farofyllda resan som en trotsig ung soldat gör, när han upptäcker att han är mänsklighetens osannolika räddare.”
Nu har jag inte sett filmen som serien baseras på, och jag vet ärligt talat inte om det är bra eller dåligt, men hur det än ligger till blir jag lika tilltalad av premissen som utförandet. För att vara en Syfy-serie känns det mesta förhållandevis bra. Skaplig actionkoreografi, hyggligt skådespeleri och ett genomtänkt manus med massa trådar och intriger i ”bästa” såpoperastil. Allt är inte vad det verkar i den dystopiska, instängda staden Vega. Här konspireras det överallt samtidigt som ärkeängeln Gabriel hotar utifrån.
Serien blev precis förnyad för ytterligare en säsong vilket glädjer mig. Den första säsongen finns tillgänglig på HBO Nordic.
Dags att avgöra hur bra vi skulle klara oss i en postapokalyptisk framtidsvärld och vilka användbara föremål vi skulle ta med oss dit. Utöver det snackar vi Mad Max-trilogin, spekulerar i varför könsrollerna ser ut som de gör efter katastrofen och avslöjar varför vi fascineras av detta hemska scenario. Dessutom! Vem är egentligen den BDSM-älskande muskelknutten i The Road Warrior? Vi har svaret!
Ibland är kommentarer värda ett bättre öde än att förpassas till ett för många osynligt kommentarsfält. Häromdagen mottog nämligen min och Bergs (@ettglasjuice) podcast-sida Farfarsparadoxen en osedvanligt episk kommentar. Den sista delen av kommentaren handlade om postapokalyptiska rollspel och ger en fin liten guide i ämnet (detta med anledning av ett kommande avsnitt av podden med postapokalysmen som tema). Jag är bara tvungen att lyfta fram den! Här följer därför ”Roberts rollspelshörna” i näst intill oredigerad form, direkt tagen från farfarsparadoxen.se.
Postapokalyps är inte en ovanlig genre inom rollspelen (och då menar jag förstås bordsrollspelen). Bara här i Sverige har vi en anrik historia som sträcker sig tillbaka till 1984 då rollspelet Mutant släpptes. Det utspelade sig i en postapokalyptisk värld där det förekom människor, mutanter (med antingen fysiska krafter som extra armar eller psioniska krafter, som telekinesi), robotar eller djurmutanter (människostora intelligenta varelser med antingen fysiska eller psioniska krafter).
Jämte rollspelet Drakar och Demoner kom det här bli det största svenska rollspelet och har funnits i flera inkarnationer. Mutant 2 var en fortsättning på första spelet och världen var lite mindre kaotisk då civilisationen sakta börjat återhämta sig. Därefter klev Mutant bort från postapokalypsen och blev ett cyberpunkrollspel och senare också ett renodlat SF-rollspel ute i rymden.
Först i början av 2000-talet återkom Mutant till den värld som presenterats i första Mutant. Det kallades då för Mutant: Undergångens arvtagare och delade många liknande drag med sin föregångare angående spelbara raser. Det utspelade sig i Pyrisamfundet (vilket var resterna av Sverige) och hade några ”stora” städer (vilket förstås är små i jämförelse mot de idag) där civilisation finns. Dock dominerades världen av glesbygd, byar och laglöshet. Lägg dessutom till ett flertal radioaktiva zoner med faror så har man ett ganska mysig värld för berättelser. Genom rollspelens böcker fanns det en genomgående metaplott (jfr. storyarc) som bidrog till att göra spelet riktigt populärt. När sedan företaget Järnringen inte förnyade licensen för spelet lades det ned till mångas sorg.
I år annonserades det dock ut en ny version av Mutant som gick under namnet År 0. Företaget som skulle ge ut det var Fria Ligan och de valde att crowdfunda en del av spelet. De ville ha 10 000 kronor. De fick nästan 180 000 kronor. Intresset för den postapokalyptiska genren är med andra ord riktigt stor bland svenska rollspelare.
Utöver Mutant fanns det ett annat rollspel i samma genre. Det hette Wastelands och släpptes 1990. Regelsystemet var svårare att greppa än i Mutant och vid den här tiden hade intresset för postapokalypsen blivit svalare (vilket var ett skäl till varför Mutant övergick till att bli ett cyberpunkrollspel). Världen hade invaderats av en utomjordisk ras som kallades för byrr och världen hade slagits i spillror. En del hade tur och fick leva i så kallade plex (stadskomplex) med god levnadsstandard, men de flesta fick leva ute i de stora ”wastelands” som fanns kvar. Varken utomjordingarna eller städerna beskrevs i någon stor detalj i spelet. Fokus låg dock på mer Mad Maxig-action, vilket framhävdes med spelets slogan, ”No rules. No laws. Only chaos.” Trots att det aldrig slog igenom har spelet fått en kultstatus.
Sedan finns det andra rollspel som gränsar till genren, till exempel Splatter, men eftersom det är mer åt zombiekalypsen tycker jag vi lämnar det därhän och avslutar dagens lektion!
Tack Robert (@NateTraveller) Jonsson för fet kommentar och lärorik rollspelslektion!