Twitterrecensioner av månadens filmskörd

avengers-age-of-ultron-art-poster-133238

Thor
Såg om med äldsta sonen. En av mina Marvel-favoriter av fas 1-filmerna. Håller fortfarande måttet.

Interstellar
Gillade! Inte det mästerverk vissa hävdar men extremt snygg och stundtals gripande.

Foodies
Fascinerande dokumentär om kringresande matentusiaster. Att äta upp sina pengar med stil.

The Boxtrolls
Oväntat fin leranimerad liten pärla. Barnen och jag garvade läppen av oss emellanåt, samtidigt var det också en finstämd liten historia.

Trance
Såg på vinst och förlust men gillade skarpt. Många intressanta vändningar. Danny Boyle levererar i vanlig ordning.

Hobbit: Femhäraslaget
I mitt tycke den bästa av Hobbit-filmerna. Återigen en orgie i CGI och utdragna actionscener, men jag uppskattade den matinélika äventyrstrilogin i sin helhet.

Avengers: Age of Ultron
Ett underbart effektspektakel! Precis vad jag väntade mig och fick. Massa fläskig action och töntiga oneliners. Supernöjd!

Rapport mars 2015

black-sails-season-2

Film:
Iron Man 2
Iron Man 3
Serenity

TV:
Togetherness
Unbreakable Kimmy Schmidt
The Jinx
Girls Säsong 4
Black Sails Säsong 2

Böcker:
Dränkt – Frida Andersson Johansson

Spel:
Shantae and the Pirate’s Curse
PES 2015

Kommentar:
Film: Såg om ett knippe filmer denna månaden. Serenity, eftersom jag nyligen såg om hela tv-serien. Den band ihop serien på ett bra sätt tycker jag trots det negativa jag har hört från andra innan. Senast det begav sig såg jag det hela i fel ordning, filmen först, serien sen. Numera är jag likt många andra en upplyst Firefly-fan. Iron Man 2 och 3 håller jag som fortsatt underhållande Marvel-rullar även efter andra tittningen, men de sticker inte ut som de bästa.
TV: Sista avsnittet av Togetherness var kolsvart och en elak avslutning av den första säsongen. Lär se vidare på denna. Unbreakable Kimmy Schmidt var skoj feelgood-tv. Inget jättemärkvärdigt. Dokumentären The Jinx höll mig i ett järngrepp och jag gluttade igenom rubbet på tre kvällar. Starkt och välgjort. Säsong 4 av Girls var den tröttaste hittills. Är relativt färdig med Hanna och gänget nu. Black Sails andra säsong var ett stort uppsving från första och överraskade mig verkligen. En ny favorit från och med nu.
Spel: Shantae and the Pirate’s Curse är ett pixligt metroidvania och om jag räknar rätt det tredje spelet i serien. Gillart! Nya PES har kanske inte tagit mig med storm men skönt med ett avbrott från NHL och testa på nåt annat att slöspela emellanåt.

Statistik 2015:
Film: 12
Kortfilm: 0
TV: 9
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 3

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari

Pepptoppen i april

ddposter

Axiom Verge
Indietitel som har utnämnts till ”Playstations svar på Metroid”, och efter att ha följt utvecklingen med vaksam blick sedan flera år tillbaka kan jag bara instämma. Det här är så nära Metroid man kan komma utan att vara en del i serien. Det känns ändå mer som en kärleksfylld hyllning än ett rent plagiat. I vilket fall som helst, som Metroid-fantast kan jag knappt bärga mig.
Var: Playstation 4
När: 1 april

Fyra minuter av Johan Ring
Jag läste nyligen Johan Rings novellsamling ”Gränsland” och även om det är en imponerande samling berättelser så är det hans senaste alster, ”Kärlen” och ”Den mörka fläcken”, som verkligen fått mig nyfiken på hans romandebut. Jag tror på stordåd.
Var: Mix Förlag
När: 9 april

Daredevil
Daredevil var en av mina allra första riktiga superhjälteförälskelser. Spider-Man och Batman i all ära, men Daredevil var en mer obskyr kreation, en hjälte med alla odds emot sig. Ingen fancy miljardär och utan några spektakulära superförmågor. Jag älskade verkligen Matt Murdock som karaktär, tillika Hells Kitchens beskyddare som Daredevil. Jag håller alla tummar för att Netflix nya serie gör karaktären rättvisa.
Var: Netflix
När: 10 april

Game of Thrones Säsong 5
Säsong fyra var kanske seriens bästa hittills och jag har höga förväntningar på den nya säsongen. Jag förväntar mig fler intriger, mer ond bråd död och ett gäng oväntade vändningar. Och i vanlig ordning ”en gnutta” naket såklart.
Var: HBO
När: 12 april

https://www.youtube.com/watch?v=wViILXQfX7Y

Silicon Valley Säsong 2
Den första säsongen av denna nördiga komediserie blev bara bättre och bättre allt eftersom. Jag håller tummarna för att den andra säsongen bibehåller den utvecklingen.
Var: HBO
När: 13 april

Titan Souls
Ytterligare ett släpp, av för mig, en emotsedd indietitel denna månad. I Titan Souls är det stort fokus på boss-striderna. Jag tror ärligt talat det är det enda spelet fokuserar på. Tänk en lo-fi-version av Shadow of the Colossus ungefär. Lite hit or miss på detta känns det som, jag är försiktigt förväntansfull.
Var: PS4
När: 15 april

Avengers: Age of Ultron
Vette tusan om jag inte håller den första Avengers-filmen som den bästa Marvel-rullen hittills. Kan vara så. Och då förstår du säkert också att min pepp inför denna är rätt enorm. Jag är vansinnigt nyfiken på Ultron som superskurk, likaså The Vision och resten av de nya bekantskaperna. Troligen årets mest självklara biobesök för min del.
Var: Bio
När: 22 april

Vad peppar du på i april?

Pepptoppen i mars

Chappie-Banner

Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Efter ett långt uppehåll, där vi under tiden har haft möjlighet att avnjuta finfina Agent Carter, är det äntligen dags för S.H.I.E.L.D.-agenterna att återvända. Den andra säsongen har börjat starkt och jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil. Jag är fantastiskt nyfiken på vad som ska hända med Coulson, Skye och resten av gänget efter den feta cliffhangern innan säsongsuppehållet.
När: 3 mars
Var: ABC

Chappie
Neil Blomkamp är tillbaka med ännu en sci-fi-rulle. Jag älskade District 9 och gillade Elysium. Chappie känns på förhand som en gritty version av Short Circuit (eller Nummer 5 lever som den döptes till här). Den och framför allt uppföljaren var en av mina favoritfilmer som barn. Ja, jag vet. De lär inte hålla måttet idag men mina nostalgiska minnen till dessa filmer är fortfarande starka. Jag har stora förhoppningar på denna. Glutta på senaste trailern här.
När: 6 mars
Var: Bio

Dränkt av Frida Andersson Johansson
Jag har redan tjuvstartat min läsning av Frida Andersson Johanssons lovande debutroman och jag gillar det än så länge. Spännande och lite läbbigt på sina ställen. Redan. Hakar på trenden med nordisk folktro. Recension här på bloggen om ett par veckor.
När: 13 mars
Var: Bokus, Adlibris och andra bokhandlare

Vad är du pepp på i mars?

2014 – ett bokslut

snowpiercer

Årets läsfynd: Köttmonstret i Celitz
Slafsigt, makabert och en alldeles underbar bok. En kulturgärning av Eskapix att ge ut denna guldklimp.

Årets personliga upplevelse: Liveinspelningen av avsnitt 200 med Radio Speltorsk
Det var vemodigt men finalen av mitt sju år långa podcastprojekt resulterade i ett par alldeles fantastiska timmar. Det var bland det roligaste jag gjort någonsin.

Årets störigaste cliffhanger i bokform: Kleptomania
Argh! En extremt abrupt avslutning på en märklig men härlig läsupplevelse. Jag måste bara läsa andra boken, helst igår!

Årets mest förutsägbara film: Predestination
Absolut, det var ett bra försök till ett mindfuck men jag såg den framtida twisten komma tre minuter in i filmen ungefär. Bra rulle trots det.

Årets smartaste läsning: Kattmänniska
Susanne Samuelsson levererar intelligent, krypande, närgången och engagerande skräck. Ovanligt fiffiga och annorlunda skräckisar i denna novellsamling.

Årets bästa superhjälterulle: X-Men: Days of Future Past
Efter en hård kamp mot ”Kapten öronvinge: Snökämpen” håller jag ändå Bryan Singers mutanter högre. De apokalyptiska scenerna var härligt mörka och det fanns mycket superhjältegodis att gilla i denna.

Årets bästa novell: Tills tiden skiljer oss åt
Gripande, omvälvande och spektakulär är ord jag använde i min recension. Jag gör det helt enkelt igen. Oskar Källner levererar storslagen sci-fi när den är som bäst.

Årets populärkulturella fail: Inget biobesök av Interstellar
Jag suger.

Årets mest skruvade läsupplevelse: Demonologi för nybörjare
Satan, gud, demoner och änglar i bästa Terry Pratchett-stil. Eller mer åt Douglas Adams kanske. Med en skvätt Neil Gaiman. Det är lätt att droppa referenser när det kommer till Caroline L. Jensens senaste verk. Den är hur som helst galet underhållande.

Årets kallaste filmiska åktur: Snowpiercer
En så skön premiss för ett postapokalytpiskt scenario. Älskar den här typen av konceptrullar. Oförutsägbar är den också. En fet jävla resa från start till mål. Bokstavligen.

Årets guilty pleasure: Arrow
Så sjukt fånig, fylld med träig dialog och korkade vändningar. Men det är likt förbannat svårt att sluta kolla. Jag tycker faktiskt den tredje säsongen är ännu dummare än tidigare, ändå är jag helt hooked.

Årets bästa bokrysare: Parasitus
Christian Johansson grep tag om mig från första sidan med trovärdiga karaktärer, superba miljöbeskrivningar och krypande skräck. Suverän avslutning också.

Årets röjigaste rymdrulle: Guardians of the Galaxy
Popcornunderhållning som den ska vara. Bästa sci-fi-matinén sedan… ja, det vette fan.

Årets bästa uppföljare: En man av stil och smak
På baksidan av bokens omslag hävdas det att det är en fristående fortsättning på föregångaren ”Jag såg henne idag i receptionen” men i mitt tycke är det en solklar följetång det rör sig om. Här närmar sig Anders Fager sin egna mytologi om hemliga sällskap, demoner och monster ännu mer än tidigare.

Årets spel: Shovel Knight
Jag har haft ett bedrövligt spelår. Knappt ingenting har intresserat mig. Tills pixliga Shovel Knight dök upp till Wii U. Klassiskt men med en modern känsla över sig. En perfekt mix av Mega Man och Ducktales. Musiken är dessutom helt makalös.

Under 2014 har jag…
…Sett 58 filmer samt 12 kortfilmer och 38 tv-seriesäsonger
…Läst 33 böcker och 38 noveller samt 19 serieromaner
…Spelat 19 spel varav jag har klarat 7

Spellista för Spotify 2014:
[spotify id=”spotify:user:radiospeltorsk:playlist:5wvOTsGa9KNA7HbH9jPTdq” width=”300″ height=”380″ /]

Dubbelt upp med Mio min Mio

lindgren-astrid-mio-min-mioUnder några veckors tid har jag och sjuåringen hemma läst Mio min Mio på kvällarna. En klassiker enligt många och min personliga favorit i Astrid Lindgrens fantasy-trilogi innehållandes Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Mio min Mio. Häromdan blev vi klara och jag tror det är dags att revidera min åsikt.

Mio min Mio är ohyggligt tjatig och förutsägbar. Astrid maler på om allt som händer i en evighet och det vimlar av upprepningar. Vissa partier är rent av tröttsamma att läsa. Samtidigt är det en barnbok och jag kan förstå den överdrivet pedagogiska tonen. Att det ska vara tydligt. Min andra invändning är att det är ett uppenbart Tolkien-plagiat. Med svarta spejare, en osynlighetsmantel, två följeslagare och Riddar Katos vakande öga, är det för mycket som liknar Tolkiens verk för att jag ska tycka att det är helt okej. Jag tror dessutom inte att jag är ensam om den spaningen.

Men det finns bra saker med boken. Stämningen känns sorgligt vemodig, världen är mystisk och Riddar Kato är en bra skurk. Det är ett land i spillror där barnen har förvandlats till fåglar som numera cirklar över Döda sjön runt Riddar Katos borg. Ingen går att lita på och Katos hantlangare finns överallt, redo att fånga in alla de stöter på. Sen återfinns finfina meningar som denna:

– Ett hjärta av sten har han, sa Svärdsmidaren. Och en klo av järn.
– Har han en klo av järn, sa jag.
– Vet du inte det, sa Svärdsmidaren. Hans högra hand är borta och i stället har han en klo av järn.
– Vad gör han med sin klo av järn, frågade jag.
– Han river hjärtat ur bröstet på folk, sa Svärdsmidaren. Bara ett tag med järnklon – ritsch, så är hjärtat borta. Sedan ger han dem ett stenhjärta i stället. Alla som ska vara i hans närhet måste ha ett hjärta av sten, så har han bestämt.
Jag ryste, när jag hörde det. Och mer och mer började jag längta efter att äntligen få strida mot riddar Kato.

Riddar Kato är som sagt en riktigt ondskefull karaktär och jag minns tydligt har skräckinjagande jag tyckte att han var när jag fick boken uppläst för mig som liten. Jag är rätt säker på att min son tyckte det samma. Det finns mysrysiga delar i boken men det blir aldrig för läskigt. Det är väl egentligen det jag ser som den stora behållningen med boken. Allt är inte så vansinnigt tillrättalagt och det gör den ändå till en läsvärd barnbok i slutändan.

Några dagar senare tog vi oss an filmen också. Att få tag på den var lättare sagt än gjort. DVD-utgåvan har tydligen slutat säljas och återfinns inte heller i någon av alla Astrid Lindgrens samlingsboxar. Nåt rättighetstjafs antar jag. Men till slut hittade jag ett låneexemplar på stadens bibliotek.

Jag anade på förhand att denna underliga samproduktion skulle vara fullständigt urusel även om mina nostalgiska minnen i vanlig ordning lovade stordåd. Men jag tycker den landade någonstans mitt emellan. En helt okej barnfilm som stått emot tidens tand hyggligt bra. Det var sjukt kul att återse en pluttig Christian Bale som Jum-Jum och den ständigt castade skurken Christopher Lee som Riddar Kato. Filmen följer bokens handling relativt slaviskt och känns påkostad för sin tid. Jag har full förståelse för att mitt yngre jag uppskattade den när det begav sig. Nu har jag väldigt svårt att förbise den bedrövliga dubbningen och vissa skådespelarprestationer, men det är snarare regel än undantag i barnfilmer från förr.

Näst på tur står Ronja Rövardotter och därefter Bröderna Lejonhjärta. Jag är rätt övertygad om att någon av dessa, eller båda två, placerar sig högre än Mio min Mio på min lista över bästa Astrid Lindgren-böcker efter att vi har avverkat allihop.

Rapport november 2014

valianthearts

Film:
Son of Batman
JLA Adventures: Trapped in Time
Gattaca
Mio min Mio
Galaxy Quest

Kortfilm:
Prospect
Room 8
Tears of Steel
Mis-drop

TV:
Arrow Säsong 2
Avengers: Världens mäktigaste hjältar Säsong 2
Archer Säsong 5

Böcker:
Maskinblod 3 – flera författare (antologi)
Mio min Mio – Astrid Lindgren

Noveller:
The truth of fact, the truth of feeling – Ted Chiang
Ser dig – Caroline L. Jensen
Avbrott – Susanne Samuelsson

Spel:
Sailors Dream
Valiant Hearts: The Great War
The Binding of Isaac: Rebirth
Dragon Age: Inquisition
Shovel Knight

Kommentar:
Månadens höjdpunkter är utan tvekan novell- och spelrelaterade. Jag har många timmar kvar att plöja ner i episka ”Dragon Age: Inquisition” och ”Shovel Knight” var som väntat en skön blinkning till 80-talets pixliga plattformsrökare. ”Valiant Hearts: The Great War” blev en stor överraskning för mig och är en ovanligt snyggt berättad krigshistoria. Lika finstämd som tragisk. ”Ser dig” av Caroline L. Jensen har jag redan skrivet om men tål att nämnas igen, Ted Chiang har jag hört gott om tidigare och hans novell ”The Truth of Fact, the Truth of Feeling” var en intressant och smart liten sak. Ska läsa mer av honom i framtiden. Arrow fortsätter underhålla, avslutningen av säsong två var riktigt omvälvande. Maskinblod 3 har jag också redan bloggat om, varm rekommendation på den.

Statistik 2014:
Film: 45
Kortfilm: 11
TV: 34
Böcker: 30
Noveller: 36
Serieromaner: 19
Spel: 15

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti
Rapport september
Rapport oktober

Rapport oktober 2014

a-fantastic-fear-of-everything-shared-picture-987364267

Film:
A Fantastic Fear of Everything

TV:
Hemlock Groove Säsong 2
Archer Säsong 4
Dominion Säsong 1
Looking Säsong 1

Böcker:
Drömmarnas boning – Claes-Magnus Bernson
Demonologi för nybörjare – Caroline L. Jensen
Maskinblod – Redaktör: Peter Öberg (antologi)
Maskinblod 2 – Redaktör: Peter Öberg (antologi)

Kattmänniska – Susanne Samuelsson
De överflödiga – Sofia Albertsson

Serieromaner:
Theos ockulta kuriositeter: Mumiens blod

Spel:
Driveclub
Skylanders: Trap Team

Kommentar:
Bra läsmånad, sämre filmmånad. Återkommer till ”Kattmänniska” när releasen närmar sig. Blev en rulle, den udda komedin ”A fantastic fear of everything” med Simon Pegg. Gillade! Mer tv i så fall. ”Looking”, med fokus på gay-relationer, en ny serie jag lär fortsätta följa. En manlig motsvarighet till Girls har den kallats och jag är beredd att till viss del hålla med. Hemlock Groves andra säsong var svagare än första men måste ändå se den avslutande tredje säsongen. Fortsatt ojämn mystik-serie i det spretigaste laget. Dominion har jag redan bloggat om men blev en överraskning för mig. Åkt en del bil i Driveclub till PS4. Bra balans mellan arkad och simulator-känsla. Lätt att komma in i och svårt att bemästra, som det ska vara.

Statistik 2014:
Film: 40
Kortfilm: 7
TV: 32
Böcker: 26
Noveller: 33
Serieromaner: 19
Spel: 10

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti
Rapport september

Planering är A och O

evernotelistmaniliten

Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.

Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.

smartburkliten

Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.

Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.

Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.