Etikett: bokrecension

Berättelsen om blodet 1-4 av Anders Björkelid

AndreasLäsning

Domen står fast. Böckerna om Sunia och Wulf står sig fortfarande efter fyra böcker som den bästa svenska fantasyserie jag har läst. Framförallt lyckas Björkelid alltid överraska mig med oväntade vändningar och scenarion. Berättelsen känns oförutsägbar och spännande rakt igenom. Jag är fortfarande helt tagen av Björkelids vackra språk, det är sagolikt, drömskt och levande. Hösthaggan, vitterspår, galgmän, hirdjägare, bitvargar, sommarynglet, vildeld och så vidare. Äventyret vimlar av udda skapelser och fascinerande ord.

Jag är så glad att jag gick utanför min komfortzon och läste en så kallad ungdomsfantasy. För även om böckerna förmodligen lämpar sig väl för yngre läsare så fann jag den fungera alldeles utmärkt att ta sig an för en fyrtioplussare. Förbundbryterskan är en synnerligen mörk bok med döden som ett ständigt närvarande tema och Frostskymning, den avslutande delen, känns stundtals hopplös och uppgiven. Det är långt ifrån en solskenshistoria.

I slutändan bildar de fyra böckerna en fantastisk helhet. De alla känns unika med varierad uppbyggnad och ton. Karaktärerna som griper tag är många, historien är svindlande och omvälvande. Jag kommer bära med mig den här bokserien länge.

Titel: Berättelsen om blodet 1-4
Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy
Utgiven av: Natur & kultur
Utgivningsår: 2009-2014

Ondvinter av Anders Björkelid

AndreasLäsning

Enkelt uttryckt. Ondvinter är förmodligen den bästa svenska fantasyboken jag läst. Den har ett par år på nacken och gavs ut 2009 men verkar inte fått någon större uppmärksamhet sedan dess. Sjukt oförtjänt om du frågar mig.

Det är en klassisk fantasyberättelse om tvillingarna Sunia och Wulf som lever på en bondgård men visar sig vara ämnade för något större. Ofrivilligt blir de indragna i något de inte riktigt förstår när ondvintern är på intågande, galgmännen ger sig ut på jakt och hirdjägarna tar upp kampen mot det onda imperiet. En klichéartad handling måhända men så välskriven, jordnära och varm att det inte gör mig ett skvatt.

Det har poppat upp en del bra fantasy skriven av svenska författare på senare år men jag har inte blivit så här investerad i en fantasyvärld tidigare. Björkelid skriver med ett underbart flyt och även om det är en traditionell historia väver han in egna påfund som blandar traditionell folktro och fantasyelement som ändå får det att kännas fräscht och intressant.

Ondvinter är den första delen av totalt fyra och jag är numera halvvägs in i uppföljaren Eldbärare och hittills är jag inte besviken. Den är framförallt skriven med en yngre målgrupp i åtanke men jag tycker inte det känns tillrättalagt eller förenklat som ungdomsböcker kan ha en tendens att göra. Ett fantasyäventyr som tematiskt passar perfekt att läsa nu i vinter.

Titel: Ondvinter (Berättelsen om blodet #1)
Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy
Utgiven av: Natur & kultur
Utgivningsår: 2009

Köttmarknad av Erik Odeldahl och Fredrik Stennek

AndreasLäsning

Swedish Zombie fortsätter att förse oss med nya böcker i bokserien ”Den nya skräcken”. Om Rött universum var aningen tung att ta in är del två i serien raka motsatsen. Historien utspelar sig på utestället Köttmarknaden, beläget i ett öde industriområde någonstans i Stockholm. Handlingen pendlar mellan personerna Marko, tidigare anställd på den säregna nattklubben, de nyanställda dörrvakterna Mange och Ljuban och Bella som bara vill ta hand om sin kompis innan hon råkar illa ut.

Men något står inte rätt till på Köttmarknaden. Markos chef har inte synts till på ett tag och mycket tyder på att det är på utestället något har inträffat. Stämningen på klubben är hög, så pass hög att man undrar om gästerna har satt i sig mer än en stor stark. Människorna i lokalen börjar tappa greppet. Och det blir bara värre och värre när kvällen fortskrider.

Köttmarknad är en råbarkad och rapp bekantskap. Språket är enkelt och sidorna flyger förbi när hemligheten kring Köttmarknaden långsamt nystas upp. Den råa tonen präglas av vakternas grova språk och Markos maffiastil. Karaktärernas sidohistorier är alla spännande att följa och Stennek och Odeldahl flätar skickligt samman historien. Jag sträckläste boken under en eftermiddag och kände mig helt uppslukad från början till slut.

Det är en synnerligen enkel berättelse men väl uttänkt och oerhört underhållande. På sätt och vis får jag vibbar av Tales from the crypt eller någon snarlik skräckantologiserie från nittiotalet. Det känns hemtamt och nostalgiskt. Det är en väldigt bra sak i mina ögon. Mysig slafsskräck när den är som bäst och en av mina bästa läsupplevelser under året utan tvekan.

Titel: Köttmarknad
Författare: Erik Odeldahl och Fredrik Stennek
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Rött universum av Frida Windelhed

AndreasLäsning

Frida Windelheds Rött universum är först ut i Swedish Zombies nya bokserie ”Den nya skräcken”. En serie kortromaner som ska belysa nya lovande författare och bejaka vår samtid enligt förlaget.

Boken kretsar kring Siri som ser sin partner Solana mördas brutalt på en nattklubb. Mitt i all misär och sorg stöter hon på en grupp trasiga människor som också blivit drabbade på liknande sätt. Tillsammans med ledaren ”Bönsyrsan” i spetsen börjar de dyrka en uråldrig gudinna för att utkräva sin hämnd.

Det här är tungt, mörkt och uppgivet. Nära deprimerande läsning. Rött universum är till en början klurig att komma in i och jag har svårt att greppa vart allt ska ta vägen. Berättelsen känns diffus och suddig. Samtidigt är språket vackert och flödande men aningen krävande att ta sig an. Stundtals känns det som en hallucination. Vad händer på riktigt och inte? Jag känner mig lite bortdribblad ärligt talat. Men det gör egentligen ingenting och jag förmodar att det är precis det författaren är ute efter. Att det är precis så jag ska känna.

Att läsa Rött universum är som att bestiga en brant och utmanande backe men när man i slutändan står uppe på toppen känns det värt det. Stämningsmässigt träffar den mitt i prick. Mycket tack vara att allt känns som en febrig dröm. Frida Windelhed har skrivit en annorlunda bok som verkligen utmanar men också belönar läsaren. En riktigt bra debut från en författare jag kommer att hålla ögonen på i fortsättningen.

Titel: Rött universum
Författare: Frida Windelhed
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Krig! Barn! av Anders Fager

AndreasLäsning

Det här är alltså den avslutande delen av trilogin i serien Fallet om Cornelia Karlsson. Jag har sedan den mästerliga debuten Svenska kulter följt Anders Fager med stort intresse. Samlade svenska kulter är för mig redan en klassiker som fortfarande är författarens största litterära bedrift. Flera av novellerna som ryms i samlingen platsar på min lista över det bästa jag läst. Upplevelsen blir dessutom större när de tillsammans bygger upp en ockult värld som utgör en större helhet med återkommande karaktärer och skeenden som hänger ihop.

Böckerna om Cornelia Karlsson fortsätter i samma spår. Världen känns igen och flera av karaktärerna från samlingen återfinns även här. I den första boken i serien, Jag såg henne idag i receptionen, stod det redan klart att Cornelia en dag skulle bli den utvalda som släpper ut de uråldriga krafter som ska skapa kaos och förödelse till vår värld och Stockholms gator. I Krig! Barn! är stunden inne. Cornelia har förvandlats till en förvriden version av Greta Thunberg med hängivna följare som lyder hennes minsta vink. Kommer hon och hennes ”sladderbarn” att öppna portarna och släppa lös de krafter som döljer sig bortom vår värld?

Jag kan med glädje säga att trilogin avslutas med flaggan i topp. Kanske är det stundtals spretigt och osammanhängande men vad förväntar man sig inte när världen är på väg att gå under? Det blir tumultartat och kaotiskt precis som det ska vara. Sin vana trogen beskriver Fager skeendet med grova, rappa, korta meningar. Som för att intensifiera allt som händer. I mitt tycke är det inte riktigt i klass med den första boken som jag håller som den bästa i serien men inte långt ifrån. En riktigt dramatisk och spännande avslutning helt klart.

Jag väntar med spänning på vad Fager hittar på härnäst efter att trilogin är avslutad. För karln kan verkligen skriva riktigt uppslukande skräck, det råder det inget tvivel om. Även om jag är orimligt förtjust i den här världen hoppas jag att han utforskar något nytt med nästa bok. Kanske är det dags att släppa sina kära kulter och ge oss något helt annat. Med fria tyglar och utan etablerade beståndsdelar. Det skulle jag gärna vilja se.

Titel: Krig! Barn!
Författare: Anders Fager
Genre: Skräck
Utgiven av: Eloso förlag
Utgivningsår: 2019

Elektrisk pulp av Johan Wanloo

AndreasLäsning

Längtar du som jag efter mer skön pulpig kiosklitteratur med laserstrålar, robotar, mutanter och blodiga köttslamsor? Idiotisk fråga, självklart gör du det! Johan Wanloos ljudboksserie ”elektrisk pulp” besvarar alla dina böner.

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att sträcklyssna på Black metal yeti och Fitnesstjejer möter människoätande robotar och satan vad kul jag haft. Det här är bästa sortens skräpig b-filmsbok rakt in i örat. Wanloo leker med alla klassiska klichéer och inslag från forna tiders mest usla science fiction, action och skräckverk. Det är överdrivet, urbota korkat och underbart underhållande.

Inläsningen av författaren själv passar perfekt då Johan skiter i att göra omtagningar när det förekommer stakningar och felsägningar. I andra fall skulle det varit störande men här passar det snarare perfekt och matchar innehållet som lika rebelliskt frångår allt vad god smak heter.

Elektrisk pulp-serien hittar du på Storytel och erbjuder drygt tre timmars fantastiskt nöjsamt örongodis.

Imperiets arvingar – rymdäventyr i tjusig förpackning

AndreasLäsning

Min gamle poddkollega Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson har slagit sina påsar ihop. För ett par veckor sedan lanserades de första två delarna i Imperiets arvingar, en bokserie inriktad på målgruppen 9-12 år. Här utlovas ett äventyrligt rymdepos med underliga varelser och storslagna rymdskepp. Jag och nioåringen har tillsammans läst den första delen, ”Bortförda”.

Detta är böcker som verkligen är klockrena för högläsning på kvällarna. Med superfin formgivning och tjusiga bilder är det en enkel match att få med sonen på tåget. Det är inte ofta som han verkligen ser fram emot läggdags men med den här boken som morot har proceduren gått synnerligen smärtfritt.

Bortförda är verkligen lätt att tycka om. Bra tempo och korta kapitel med en cliffhanger som lurar bakom varje sida. Huvudpersonerna Alice och Elias känns som ett genuint syskonpar med olika men varma personligheter. Skeppet Stillheten och dess besättning är fascinerande och man vill lära sig mer om de främmande rymdvarelserna lika mycket som man vill utforska skeppets alla högteknologiska vrår. Berättelsens mysterie med barnens försvunna mamma är dessutom riktigt spännande.

Jag tror och hoppas bokserien Imperiets arvingar blir en riktig braksuccé. Personligen är jag förvånad över hur mycket jag uppskattade den. Inte för att jag har något emot böcker skrivna för en yngre målgrupp men jag ser verkligen fram emot våra små lässtunder på kvällarna på ett annat sätt än förut. Den gick verkligen hem hos mig också. Skönt att veta att andra delen redan är släppt och ligger redo inför kvällens sagostund…

Omdömet från nioåriga Vincent är för övrigt, ”Den bästa boken jag läst!”.

Titel: Imperiets arvingar 1: Bortförda
Författare: Oskar Källner
Illustratör: Karl Johnsson
Genre: Rymdäventyr
Utgiven av: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020

Första hösten – Röd skymning

AndreasLäsning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Döda platser

AndreasLäsning

Ännu en gång kastas vi in i Göteborgs allra mörkaste vrår när Pål Eggert avrundar sin bokserie Borde vara död med den allra sista delen i sin trilogi. Sebastian och gravrået Isa är denna gång hårt ansatta av krafter större än någonsin innan. Med några nya magiska vänner gör de allt för att klara sig helskinnade ur striden mellan gott och ont. Men vem är egentligen god?
Det är en frågeställning som återfunnits i alla böcker. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelser. Sebastian som till viss del är författarens egna alter ego med en bakgrund inom Jehovas vittnen och samma yrke i socialtjänsten, är visserligen sympatisk och hjälpsam, men besitter också en fascination för våldets adrenalinkickar med sin sidosyssla som fotbollshuligan. Isa slukar själar och får personer att begå självmord, inte heller det den mest stereotypiska protagonisten direkt.

Det råder såklart ingen brist på ockulta väsen och sagolika varelser den här gången heller. Boken innehåller bland annat halvlingar, demoner och maktgalna gudar. I många fall är de en projektion av det samhälle vi lever i idag. Det råder inget tvivel om vilken politisk läggning som färgar författarens texter. Men när allt kommer omkring är det ändå fantasy det rör sig om här och jag uppskattar visserligen både författarens underliggande budskap men också den fantastiska plats Eggert byggt i de här tre böckerna.

Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.

Titel: Döda platser
Författare: Pål Eggert
Genre: Urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2019

Den sista önskningen

AndreasLäsning

Det måste vara aningen otacksamt när ett tv- och datorspel smäller högre än ens eget originalverk. Så känns det troligen för Andrzej Sapkowski. När de flesta hör titeln The Witcher så är det Projekt Reds hyllade rollspel som de associerar till. Det är likadant för mig men jag tänkte jag skulle bredda mina referensramar en aning inför Netflix-adaptionen och har nu läst igenom den första boken i serien Den sista önskningen. Fast begreppet ”serien” är inte helt rätt uttryckt.

Kronologiskt är det här den första boken om häxkarlen (ja, så lyder faktiskt översättningen) men de första två böckerna är inte regelrätta romaner, snarare ett mischmasch av lösryckta berättelser från Geralts liv och mer av novellsamlingar. Det är först med den tredje boken som den fem böcker långa romansviten ”Saga of the Witcher” tar sin början. Lite krångligt det där och tyvärr finns det än så länge bara svenska översättningar av de två första böckerna.

Jag är ändå lite förvånad över hur glad och bagatellartad boken känns emellanåt. Nästan lite buskis med personer som drattar på ändan, bröstvårtor som tittar fram under blusen och dråpliga situationer. Min känsla efter att ha spelat spelen var att det här är en mer mörk och ogästvänlig värld och att Geralt av Rivea är en riktig hårding som sällan gör misstag. I böckerna är han långt ifrån felfri och stundtals rent av oförsiktig i sina beslut.

Inget fel med det egentligen och jag gillar ändå det här. Jag hade bara lite andra föreställningar. Det finns gott om magi, trollkarlar och mystiska varelser likt vilken fantasy-litteratur som helst. Det Sapkowski lyckas med är en mer jordnära ton och att blanda in folktro i mixen på ett intressant vis. Fokuset ligger främst på karaktärerna Geralt stöter på och deras berättelser och det är nästan alltid engagerande. Det är i likhet med spelen inte alltid heller så lätt att greppa vilka som är onda eller goda i dessa historier vilket gör det mer intressant.

Som en introduktion till Geralt och den här världen gör Den sista önskningen ett riktigt bra jobb. Jag är väldigt nyfiken på att ta mig an en mer omfattande ramberättelse om den monsterjagande häxkarlen i framtiden och förhoppningsvis lyckas den stundande Netflix-serien övertyga bokförlagen om att en svensk översättning av de senare böckerna verkligen behövs.